Kroppen, inte som förr

Gjorde 75 tåhävningar i måndags. Har nu så ont i vaderna att jag måste stretcha några minuter varje gång jag reser mig upp. För tre år sedan gjorde jag 500 stycken två gånger i veckan. Förfallet alltså.

Skulle vilja ha träningsvärk i magen också men då skulle jag behöva hitta musklerna där. Det känns osannolikt.

Jämställdhetsfrukost

Det började med att jag skrev om jämställdhetsångest . Och motvalls kände igen sig.

Varför blir vi alltid familjens projektledare? Varför ligger vi sömnlösa av irritation över sånt som bokning av flygbiljetter till nästa påsk eller flyttkartongerna? Hur ska vi göra för att inte bli de som har koll på dagislappar, matsäckar, kalasinbjudningar och gympapåsar när vi ju vill dela det med den vi lever tillsammans med och leva jämställda och lyckliga?

Vi känner att vi skulle behöva älta sånt här lite. Men med fokus på konstruktiv diskussion med andra. Dela med oss framför allt av de bra tipsen på hur vi kan agera och hitta sätt att trivas. Allt för att inte känna att vi faller ner i ojämställdhetsträsket efter att vi fått barn och ska hitta en fungerande vardag.

Alla välkomna - även du som inte lever i en tvåsamhet med kids kan förstås bidra. Jag fick massa kommentarer på sitt inlägg så det känns som att många har mycket att säga i frågan. Vore himla kul om ni ville komma!

Vi tänker att vi ses för frukost den 12 december 8.00 - 9.00 på Café 60 på Sveavägen 60. Tycker vi att det är kul/givande bokar vi en ny frukostdejt längre fram. Det går att OSA som en kommentar på blogginlägget eller så är det förstås bara att dyka upp.

Sovrutinerna, igen

Stort tack för tips och råd i kommentarerna. Nu tänkte vi börja prova det här:

- kartläggning

- ställa in hans säng i vårt rum och låta honom ligga där istället för i vår. Försöka i alla fall

- inledningsvis sover jag varannan natt i ett annat rum, med öronproppar.

Så får vi se hur det går. Det där med att förlika sig med att vi alla har sömnproblem är helt ok. Större delen av tiden har jag gjort det, och tycker att det går an. Det är bara ibland som det verkligen inte funkar. När tröttheten tar över. Eftersom vi, enligt experterna, gör en del fel, men har svårt för att ändra på det, har jag också insett att vi kanske får leva med det ett tag. Men när mitt barn skriker mycket och länge mår jag inte bra. Och då sover jag hellre lite mindre, om det känns bra i magen. Så man skulle ju kunna säga att vi redan har valt.

Å andra sidan vet jag inget bättre i livet än när Sigge vänder sig mot mig i sängen, ledsen, och lägger en hand på varje kind, suckar, slutar gråta och somnar om. Det är fint.

Han som inte sover

Alltså nu vet jag inte om jag orkar något mer alls. Detta lilla barn sover nämligen typ aldrig. eller så här:
- mellan 19-23 sover han i sin egen säng, vaknar mellan 5-15 gånger. Ibland var femte minut i över en timme.
- mellan 23-06 sover han mellan oss, vaknar 5-15 gånger. Äter 1-2 flaskor välling, för att det just nu är det enda som tystar honom.

Nu börjar jag jobba och jag fattar inte hur det ska gå. Min man vaknar inte när han skriker, på riktigt, trots att han sovit ensam med honom. Jo, han vaknar, men det tar 5-10 minuter, vilket jag tycker är för länge. Och då har jag ju vaknat för länge sedan, och säkert fått honom att somna om också. Men det kommer inte att gå när jag ska jobba.

Detta känns som en olöslig situation. Hur får man en bebis att sova tryggt?

Sigge, nio månader

Han är ett litet underverk. Glad nästan hela tiden, skrattar och pratar så mycket. Säger mamamamamama hela dagarna. Har två mycket vassa tänder som vill bitas, kryper vilken dag som helst, nu står han mest och gungar på knäna, eller ställer sig i plankan. Han älskar mat, all sorts, men kanske mest välling, som han dricker nätterna igenom (tyvärr). Han är fortfarande ganska kort och ganska tjock. Och väldigt väldigt söt.

Min bebis

Foglossningen, del 400

Man kunde ju tycka att allt skulle vara bra nu, efter mer än nio månader. Det skulle man verkligen. Men så är det inte. Det är självklart mycket mycket bättre än vad det var för ett år sedan, och det är jag tacksam över. Men det hade varit skönt om det hade varit helt borta.

Nu har jag ont varje dag, lite mer de senaste veckorna faktiskt. Jag går regelbundet och knäcker bäckenet, utan det hade jag haft svårt att gå. Jag kan inte springa, vilket jag verkligen längtar efter. Inte gå jättefort heller.

Men jag tänkte gå till två olika läkare nu i december och se vad man kan tänkas göra åt det.

Vill liksom bli bra i alla kroppsdelar så att Sigge kan få en brorsa också. Innan det är i ordning är det ingen ide att ens fundera på det.

Börjar jobba snart

Vilket känns skitläskigt. på ett sätt är det bra och roligt, nämligen det att det är bra och roligt på mitt jobb. I övrigt känns det bara skitkonstigt att jag inte ska vara med Sigge hela tiden. Vi är som sammanvuxna nu. Lite känns det som att jag ska lämna tillbaka honom nu. Sen kommer jag på att jag ju faktiskt får jobba hemma varje onsdag och då kan jag pussas lite när som helst. En vecka kvar. Det är känns märkligt att den här tiden redan är över, att en annan tar vid. Och jag tänker redan på en ny bebis, som jag vill vara hemma med. Ska dock inte försöka göra den ännu. Men tänka kan man ju.

Lite tomt

Har inte haft så mycket energi på sistone. Det har känts lite tomt. Eller orkeslöst. Som i att jag inte orkar göra någonting. Det har förvisso en del att göra med att Sigge varit sjuk till och från i tre veckor och jag i snart två. Kanske beror det lite på mörkret också. I alla fall, någon vidare input till bloggen har jag inte samlat på mig.

Lite tomt

Har inte haft så mycket energi på sistone. Det har känts lite tomt. Eller orkeslöst. Som i att jag inte orkar göra någonting. Det har förvisso en del att göra med att Sigge varit sjuk till och från i tre veckor och jag i snart två. Kanske beror det lite på mörkret också. I alla fall, någon vidare input till bloggen har jag inte samlat på mig.

Dagen efter

Galan. Det var roly. Det blev sent. Kom hem kl 2. Sigge vaknade kl 6. Hade möte 8:30. Härliga tider. Men bärgade troligtvis hem ny kund så det känns värt det ändå. Plus att jag nu "satsade på karriären" och hängde med cheferna hela kvällen. Har mycket roliga chefer. Bjöd också hem hela ledningsgruppen med respektive på middag. Till min chef. Nöjd med det upplägget.

Gala

Ska på spinngalan nu. Sprang mycket fort hemifrån. Har väntat på kollegor med biljett i en timme. Arg på dem.

Dippar

Ibland, i livet, är allt så jävla mycket skit bara. Man är trött. Man är arg. Man gråter väldigt mycket. Då önskar jag mig någon som kunde komma hem till mig, ta hand om bebin men framför allt om mig. Som stryker mig över pannan, lyssnar på gråten och kommer med konstruktiva lösningsförslag. Men det ser mest ut som en önskan. I stället, självmedicinering; två glas rött, ett badkar, boursin, brie och digestive. Sova tidigt. Hoppas på ny energi.

Den första beskrivningen stavas egentligen mamma. Men hon bor inte här. Den andra stavas Ica och överbliven halv vinflaska från helgen. Den får som duga.

Brallor

Alltså, fick nya brallor levererade igår. Såna där skinnfejkbrallor från HM som Faschio och Reblo har. Orkar ej länka. Trängde mig in i 38:an och hade ONT i benen pga för trånga. Hade dem på jobbet idag. Nu är de nästan som mysbrallor. Helt mjuka, följsamma och lagom. Mycket bra.

Plus att hela ledningsgruppen applåderade dem. Ety en byråchef måste ha skinnbyxor för att sätta övriga i respekt et c. Tur att de övriga männen i mitt liv, förutom maken, gillar. Maken hatar nämligen. I couldn't care less.

Eventuellt är Sigge så frisk imorgon att vi kan gå och handla. Eventuellt. Spänningen i livet alltså. Men trots allt har det varit uthärdligt för en syster har bott här sedan i måndags kväll. Det har varit fint. Och lite annat.

Har burit sjuk 10-kilos bebis i 16 timmar idag efter två timmars sömn. Är lite skör nu.

Är på konferens

Mina kollegor checkar in på sina rum. Inte jag. Bad om konferenslokal på taxiavstånd pga soft mama. Orkar ändå inte hela natten som det brukar vara så kändes bäst att sova hemma. Min man är arg på mig för vi ska "satsa på min karriär". Jag tänker att jag ändå sköter den bäst nykter på dagtid. Kvinnofälla? Ja? Nej?

Gud vad jag är kär i min bebis, det är ju helt magiskt att få känna så här.

Hur ofta vakna?

Hur ofta ska en åttamånaders kille egentligen vakna efter att han har somnat? Var femte minut? Var tionde? Inte förrän på morgonen? Sigge ligger just nu på var femte och därför orkade jag inte låta honom ligga i spjälsängen, utan jag lade honom i vår säng med en gång ety min rygg och mitt bäcken orkar inte lyfta mer nu.

I vilket fall som helst så är han alldeles supersöt när han vaknar, han gråter lite och när jag lägger mig bredvid och stoppar in nappen lägger han näsan mot min och en hand på varje kind. Sen somnar han omedelbart. Och sover i fem minuter, dårå.

Stressen, helt plötsligt

Helt plötsligt blev jag superstressad. Allt skulle göras ögonblickligen. Eftersom det är månadsskifta måste jag fakturera ungefär en miljon fakturor, samtidigt som min son gärna vill sätta bitmärken i min haka, samtidigt som lampan kraschade i badrummet och ny sådan måste letas upp, inköpas och installeras. Av behörig elektriker. Som inte är det lättaste att finna. Alls. Inte blir det billigt heller. Dock kommer det bli snyggt så fort jag bestämt mig. Har två kandidater.

Med största sannolikhet kommer det vara mycket mörkt på toaletten när det kommer lite folk hit och hänger med mig på lördag. Tur då att vi inte ska hänga så mycket just där. Vi har en ficklampa där nu. Det funkar också. Så länge man inte ska duscha.

Badrumslampa trasig

Beckmörker. Den här dagen kan sluta hur som helst.