Coronagympa

Så snart jag blir friskare ska jag fortsätta med min lätta styrekträning för att avlasta mina höfter. Här kommer programmet. Jag kör den tre varv. Man kan göra det tyngre med fler repetitioner eller ta vikter. Jag gör inte det nu, för jag har fortfarande mycket sjukgymnastik att göra. Det är inte heller någon kondition med. Det gör man som man vill, men man kan ju alltid slänga in burpees och sånt.


I alla fall:
 - 10 crunches
 - 10 armhävningar
 - 10 rygglyft
 - 10 rumplyft
 - 10 knäböj
 - 10 utfall på varje ben
 - 10 raka marklyft med kettlebell
 - 30 sek jägarvila
 - 20 vridningar med överkroppen med en pinne, typ kvastskaft. För att jag är stel.

Corona 30 mars

Det haglar stora kulor ute. Jag är hemma och jobbar, Gunnel är hemma men feberfri. Hostan är kvar för oss båda. Jag är trött och matt. Tycker det var synd att jag lämnade alla dynor ute igår. Vem kunde ana?


Hon är så supersnäll och accepterar ledan på ett imponerande sätt. Men hon kommer vara hemma hela denna vecka, och hela nästa under påsklovet - fritids har bett oss att hålla barnen hemma om vi kan - de är så få i personalen. Självklart gör vi det - jag får ju inte ens gå till mitt kontor. Men det sliter på oss, att hela tiden träffas, att aldrig få göra något annat. Så snart jag är riktigt frisk ska jag gå på restaurang med någon som också är riktigt frisk. Men det lär nog dröja.


Vi resonerar fortfarande kring att åka till landet i påsk.  Mina föräldrar åker inte så de skyddas ändå. Vi bor så avskilt på vår ö att vi inte kommer träffa en endaste människa. Det är resan dit på färjan vi funderar över. Givetvis åker vi bara om vi är helt friska allihop. Men alla kanske inte är så noggranna. Men troligtvis stannar vi hemma.


Ja det var det från Bagarmossen idag.

Corona 24-28 mars

Jag tror att Gunnel har Corona. Hon har haft feber i åtta dagar, strax över 38 grader och har en vidrig hosta. I övrigt helt ok. Idag har hon sin första feberfria dag, men hostan lär vi dras med några veckor. Och jag tror att jag kanske fått en lätt version. Har varit sjukskriven från distansarbetet tre dagar för jag har varit så jäkla hängig. Ingen feber. Inget halsont. Samma gamla hosta på femte veckan. Men snuvig, trött och utmattad på alla sätt. Hoppas det var min version av det i alla fall. Kan också vara pollen, fast jag tydligen inte ska vara allergisk.


Så jag har gjort ännu mindre än tidigare. Hållt mig helt borta från nyheter och medier av olika slag. Men hade min skrivarkurs via datorn i torsdags kväll. Satt inne på vinden och gömde mig.


Idag gick vi till skogen bakom huset och kokade korv i triangakök. Sen gick vi hem.


Jag har byggt lego i fyra dagar, de stunder jag inte legat håglös i sängen.


Ikväll ska vi äta en gigantisk ostbricka till middag för jag fick ett presentkort när jag fyllde år, och vi hämtade ut lådan igår. Nåt kul kan man få ha tror jag.


När jag orkar ska jag berätta om våra altandörrshandtag och på begäran, berätta om mitt extremt basala träningsprogram - som en del av HELA HÖFTER-projektet. Inte för att jag tillämpat det sen i onsdags. Men ändå.


Jag kände mig som en väldigt tråkig människa före Corona. Nu har jag inte ens ord för att beskriva det. Och det är jag väl något att vara tacksam för ändå, att det just denna stund är det värsta i mitt liv. (samt evighetsumgänget med min familj då).

Corona 23 mars

Hittills har denna dag passerat precis som alla andra dagar förra veckan, men det är lättare idag, med bara ett barn hemma, och ett barn som dels inte har några läxor ännu, dels är mycket bättre på att sysselsätta sig utan ipad. Hon leker så fint, vill att vi kollar ibland, vi läser en stund ur min gamla läsebok från 1982 och hon skriver fina bokstäver och korta meningar.


Min man och jag har varit sams hela dagen, jag har gjort en del nödvändiga arbetsuppgifter och planerar just nu för en större och hur jag ska ta mig an den så att den lyckas på bästa sätt. Har inte kommit fram till svar på det ännu. Jag har även tvättat barnens sängkläder, oljat golvet i Gunnels rum och rensat en gigantisk hög med papper.


Har sett dagens presskonferens och det gjorde varken till eller från, ska försöka hålla mig borta från nyheter av alla slag ett tag. Min man får kurera mitt nyhetsinflöde.


Gick en timme i skogen på lunchen och jag mår så bra av denna paus, men mina höfter gör verkligen asont. Nu inleder jag projekt HELA HÖFTER och fokuserar på det istället för alltets kollaps. Det lilla i det stora osv. Gjorde därför ett enkelt träningsprogram för att stärka rumpa, mage, rygg och lår så att höfterna kanske kan få vila lite. Samt sjukgymnastiken förstås. Fortsättning följer.

Coronahelgen 21-22 mars

Mammas fest och firande blev ju uppskjutet, istället fick hon en stor vacker blomsterbukett och jag tror hon hade en bra dag med pappa ändå.


Här hemma har det varit precis som en vanlig helg, vi är ju oftast hemma på helgerna, jag grejer med grejer och min man läser tidningen typ. Förutom för barnen så som fick fortsätta vara hemma. Men idag är ett barn i skolan, halleluja.


Och ungefär precis efter jag skrivit hur värdefulla våra relationer blir bråkade jag och min man  så mycket att det knappt finns ord för det. Både fredag och lördag. Det gick ut på att jag krävde rutin, ordning, jämställdhet här i krisen. Nu är vi sams i alla fall och jag tänker inte försöka få saker i ordning för honom längre för jag orkar inte det. Jag gör det själv så får vi se när han tar vid. Det brukar komma efter ett tag.

Edit

Från förra inlägget - "jag har tagit ansvar för min egen försörjning sen jag var 13." Det är ju bara ljug. Jag skrev fel, mina föräldrar betalade för mat, el, hus etc - men från jag var 13 betalade jag för alla kläder, skor, alla nöjen, busskort, resor, och vad man nu la sina pengar på då. Cigg till exempel. Jag fick lära mig att hushålla och prioritera. Det var det jag vill säga. Jag är inte dum i huvudet egentligen, har lite ångest bara. Hej då, god helg. Dags för vin.

Corona - 20 mars - så långt inlägg

Idag var ungefär som igår. Barnen hemma, min man hemma, trots att han egentligen skulle jobbat i stan. Det blev lite stökigt och oplanerat men det gjorde inget.
Vi hade ett väldigt bra samtal om risker, rädslor och framtiden och bröt verkligen ner allt vi är rädda för, här kommer lista:


(Brasklapp - jag vet att jag svartmålar allt, men så funkar min hjärna och så behöver jag sortera upp det. Förhoppningsvis blir det inte katastrof etc. Men.)


1. Kan vi bo kvar i huset om krisen kommer? Högst sannolikt ja. Vi har även stor del i bunden ränta om något aggressivt skulle hända på den fronten. Om inte, har jag stått länge i bostadskö. Bostadslösa blir vi troligtvis inte. Bra.
2. Kan vi leva på en lön ("Leva" - jag är ett bortskämt as, jag vet)? Ja det kan vi, även om det blir ansträngt så det räcker. Men det skulle gå. Jag har även inkomstförsäkring som räcker ett år, kanske upp emot två om man sparar det mesta. Så ja, vi överlever. Skönt. (Men intressant att fundera på hur lyxigt livet har blivit, och hur mycket man faktiskt kan avvara. Så har det faktiskt inte alltid varit).
3. Vad händer med Sverige? Kommer vi få mörkblå/brun regering som resultat av detta? Finanskrisen 2008 gav förutsättningar för Trump, Bolsonaro och alla onda jävlar där ute. Jag väljer att tro på motsatsen. Tycker regeringen varit oerhört bra hittills. Min man är mer rädd. Men detta kan inte vi påverka alls just nu. Vi släppte det med. Också bra.


Men, vi kom också fram till några fokusområden, om det blir riktigt svåra tider (alltså även bra att tänka på nu, vi börjar ju nu):
1. Barnen. Att uppfostra dem till bra människor, att ha roligt med dem och faktiskt lägga mer tid på att göra saker tillsammans.
2. Vår relation. Inte bara för att skulle de riktigt svåra tiderna komma, så skulle vi vara beroende av varandra på ett sätt vi inte är nu. Men också för att vi kanske skulle tillbringa ännu mer tid tillsammans och kunna hitta det roliga i livet där. (Det är rätt fint nu med).
3. Tacksamhet för det vi har.
4. Skulle det bli ett krisläge så kommer jag ha stora behov av att ta hand om min psykiska hälsa. Min oro, min eventuella arbetslöshet och vad det innebär. Det kommer vara tufft och krävande och det behöver vi då ta hand om väl.


Så med detta samtal, och denna övning gjord blir det lättare för mig (oss) att faktiskt kunna lyfta blicken mot den kris vi står mitt inne i. Möjligt för mig att vara generös, stötta folks verksamheter, hjälpa till där det behövs, och jobba stenhårt på jobbet för att allt ska lösa sig väl. Med det kommer också en positiv känsla, kraft och ett visst lugn. Och jag slipper tappa andan av ångest till och från.


Det finns förstås en tanke om att detta kanske är det allra bästa som kan hända oss, klimatet, världen et c på lång sikt. Men vad vet jag?


OBS! Detta inlägg handlar om min priviligierade vardag och att min största rädsla är att vara utan försörjning. Kan vara irrationellt, men också inte. Jag har tagit ansvar för min egen ekonomi sen jag var 13 och det är min trygghet och ryggrad att den fungerar. Ber om ursäkt om jag provocerar någon med detta för jag vet hur bra vi har det. Både i Sverige och för att inte tala om alla människor som flyr sina hem et c och tusen andra sätt att lida på. Jag fattar allt och här tänker jag faktiskt be om detta: om det inte finns något snällt att säga om det här inlägget, låt helst bli. Detta är en del av min innersta skräck jag blottar här.

Corona - 19 mars

Vi jobbar hemifrån, båda två beordrat. Barnen är hemma för världens minsta lilla snuva, kanske till och med symtomfria idag. Kan knappt kallas förkylning men vi följer alla regler.


Jag har rätt många telefonmöten så hänger mest i sovrummet med stängd dörr. Min man tar barnen idag, imorgon byter vi.


Jag har ställt alla böcker fint i bokhyllan, linjerat dem, dammat och gjort fint. Jag behöver sysselsätta mig ordentligt, rastlösheten kryper i mig, ångesten likaså.


Jag läser inga nyheter, är knäckt över samhällets kollaps, framtida massarbetslösheter och recession. Det är så skrämmande att jag inte kan förhålla mig till det, och knappt andas när jag tänker på det. Sörjer 15 år sparande i aktier och fonder. Gråter när jag hör om folk som drabbas direkt ekonomiskt min systers svåger förlorade jobbet igår.


Skulle behöva träna mycket för att lugna mig lite men har väldigt ont i höfterna. Måste göra en plan och se vad jag kan träna.


Ikväll ska vi ha vindrickarträff - på videolänk istället för restaurang. Det ser jag fram emot.
Till middag blir det köttbullar och potatismos. Tid för att laga mat finns ju om inte annat.

Corona - jag börjar föra dagbok för att minnas detta

Jag behöver sysselsätta mig, jag behöver bearbeta och jag tror att jag behöver spara detta för framtiden. Jag får skriva lite varje dag, ska verkligen försöka att inte landa i en ångestrant - för det gynnar ingen. En del blir det ju, men jag ska försöka fokusera vad vi gör varje dag och det som känns bra.


Jag är ju en ångestriden person - jag oroar mig för framtiden även när det är som ljusast. Kunde jag ändra något med mig själv skulle jag hemskt gärna ändra denna oro. Ibland är jag förlamad av ångest och kan knappt andas. Obra på alla sätt.


Idag är det åttonde dagen hela familjen är hemma tillsammans. Det har gått ganska bra ändå, trots att barnen får använda sina skärmar lite för mycket. De bråkar inte allt för mycket, och inte heller jag och min man. Vi håller sams och tycker om varandra, det är väldigt fint.


Solen skiner, jag ska sätta mig i hammocken med en kaffe snart.


Och givetvis ställde vi in mammas fest. Jag var inte med på min svägerskas möhippa i lördags och det blir ingen svensexa för min svåger på lördag. Bröllopet nästa lördag blir nog av på något sätt, men jag kan inte gå för vi har inte längre någon barnvakt då mina föräldrar undviker kontakt nu. Vilket är bra förstås.

Oron

Jag är definitivt orolig för Corona på många fronter, men låt oss prata om en grej som just nu är viktig. Och ta de andra en annan dag.


Nästa helg fyller mamma 70- Vi har ordnat en överraskningsresa till Göteborg och middag med 15 personer på restaurang. Plus andra aktiviteter. Bara ursprungsfamiljen och på middagen även hennes göteborgsvänner. Och jag vill så hemskt gärna att den blir av. På hennes 60-årsdag hade vi ordnat resa till Tallinn men askmolnet ställde in den och vi åkte till landet och hade det i och för sig väldigt mysigt ändå.


Nu är jag rädd för tre saker:
1. Tågen ställs in
2. Restaurangen/hotellet stängs
3. Inga gäster vill komma


(4. ja, att nån blir sjuk förstås, men låt det vara ett annat inlägg).


Mina föräldrar är generellt helt chill - de har upplevt pandemier förut och tycker att vi är hysteriska. Men pappa har diabetes och mamma volontärarbetar på SÖS. Det är hon nu förbjuden att göra, inte bara av mig utan även Röda Korset. Låt oss hålla tummarna, för att vi inte hamnar i kristillstånd. Och just nu denna sekund för att mamma ska få sin överraskning. Och ni vet, allt det andra också.

Dålig hårkarma

Jag vet inte vad det är, om jag fått dålig hårkarma, om jag drabbats av hybris för att det alltid råkat gå bra, eller om jag är väldigt otydlig med mina instruktioner. ELLER - att frisörerna faktiskt inte lyssnar som jag hävdar är fallet de senaste två gångerna. Efter katastrofklippningen i oktober har det vuxit ut ganska mycket igår tyckte jag att det var dags att fixa till det till en riktig frisyr igen. Äntligen. Var tydlig med att jag vill att pagen skulle sluta tre centimeter nedanför käklinjen. Den skulle vara lång, särskilt fram. Nu, not so much, Den slutar på käklinjen och jag har så runt ansikte att det inte blir bra. Samma frisyr som på nittiotalet, så ser både jättebarnslig ut samtidigt som medelålderssagget i ansiktet liksom ändå tar bort den illusionen. Nåväl, det tar två månader till ok längd igen så det är en lagom lång karantän.


I september hade jag alltså mellanblont hår med blekta längder tio centimeter nedanför axlarna. Nu, mörkbrun blank page till käken. Låter snyggt, klippningen är fin i sig, men nej, det blir påse på huvudet ett tag. Nekade till videosamtal idag när jag jobbar hemifrån för orkar inte se mig själv på en skärm i två timmar. 45 år och fåfäng som 15.


Men, med stor ansträngning går det att dra merparten bak i en tofs, ändå min vanligaste frisyr så för omgivningen förmodligen ingen skillnad. Slut på rant.

Vi flydde

Vi brukar aldrig öppna upp huset i skärgården så här tidigt på året eftersom det oftast ligger tjock is som gör att det är svårt att ta sig dit. Svårt att pumpa upp vatten från havet. Och kallt brukar det vara. Men den här ljumma vintern gjorde att vi vågade åka ut redan i fredags och det var alldeles underbart. Iskallt givetvis men efter en timme klädde barnen av sig alla kläder och hoppade i sängarna. Jag satt i en korgstol framför kaminen med ett glas champagne. Firade en liten seger och hade det så gött där att jag kände att jag aldrig ville göra något annat.


Sen som vi supergott i många timmar, gjorde ingenting fram till söndag lunch då vi åkte hem. Vi behövde detta, vår familj, att vara tillsammans 48 timmar utan något som störde.

Bebis

Hurra för min allra bästa bästis Karin som igår, på internationella kvinnodagen, fick sitt fjärde barn. Den äldste fyller 17 i juni, sen n som fyller 13, en som fyller sex. Tre pojkar. Och nu kom det en flicka! Alla är oerhört förvånade, ingen hade räknat med det. Och jag är väldigt glad men får inte träffa henne på ett tag för att jag är lite förkyld. Inte särskilt mycket men ändå.


På jobbet råder väldigt stor förvirring om hur sjuk man är när man ska vara hemma. Ska man vara hemma när man är lite förkyld eller inte? Skulle jag vara hemma vid varje snuva skulle jag aldrig jobba. Men nu sa min chef att jag ska skulle stanna kvar så jag lyder.