Köpstopp

Har infört generellt köpstopp för mig själv med tanke på min nyfattiga framtid som småbarnsförälder. Hade tänkt att inte göra av med några pengar alls, så att de lägger sig i trevlig hög, redo att plockas fram när det är viktigt. Har till och med bundit bolåneräntan, jag som tycker att folk som gör det borde förpassas till de debilas ö. Till och med detta alltså. Har räknat och räknat och kommit fram till det borde löna sig med råge. RÅGE. Skönt att veta hur mycket det blir när vi har lite pengar att leva för. Och hoppas innerligt att jag har räknat rätt. Tre år! Det är länge. De tre första månaderna kommer vi gå back ca 2700 per månad jämfört med den rörliga vi hade fått. Då är inte två repohöjningar inprisade, så därefter blir skillnaden mindre. Och sen kommer vårens höjningar som inte heller är helt inprisade på räntemarknaden, så vad det landar på för konsumenterna är lite svårt att veta. Räknar med att gå plus minus noll 1 augusti och därefter med vinst de kommande två åren och fyra månaderna.

Oh well. Nog om detta. Intressant endast för mig och möjligtvis de som inte håller med mig om räntebanan och vill sätta mig på plats.

Köpstoppet i alla fall. Har redan haft det en vecka och det har gått utmärkt. Inte så svårt förvisso när man inte kan röra sig. Har inget slutdatum, vi får se vilka behov som uppkommer. Men säg 1 december 2011 när jag har en anständig inkomst igen.

Detta är i alla fall tillåtet att köpa (förutom mat, medicin, hygien, blöjor etc):

- var fjärde bok får köpas, de övriga tre måste läsas från hemmabiblioteket

- ev saker till Sigge som vi inte har räknat med nu (borde inte var något, men man vet ju aldrig)

- 2 amningsbh:ar när rätt storlek har visat sig

- saker till landet som redan är inplanerade i budgeten

- filt från Himla om den är nedsatt med minst 50%

- nagellack från mavala när det gamla tar slut (ca var sjätte vecka)

- 1 balsam (blir nog i februari)

- luggklippningar hos min frissa var fjärde vecka (100 kr)

Men inget annat. Om jag plötsligt blir ursmal och behöver nya kläder som passar det får jag överväga detta då. Eller andra akuta situationer.

Men givetvis har jag också sparmål för att motivera mig. De är:

- 5000 till renoveringen på landet

- 5000 till träningstimmar (har resten sparat redan)

- 4000 att leva för i april när jag enligt uträkning glitchar i inkomster

- 5000 till vår bröllopsdag i sommar då vi ska bo på hotell, ha barnvakt, dricka champagne från morgon till kväll, kanske äta i Matbaren också. Något väldigt väldigt trevligt i alla fall.

Det får räcka så länge. Jag känner mig oerhört peppad på att leva snålt.

Buhu

Buhu vad jag vill gråta. Håller på att bli alldeles tokig. Det är 49 dagar kvar och jag har så ont i ryggen att jag varken kan sitta, stå, gå eller ligga. Och Alvedon är livsfarligt nu för tiden, så någon smärtlindring blir det inte tal om. Dygnet runt har jag en vetekudde nära nära. Jag fattar faktiskt inte hur jag ska stå ut. Det känns inte troligt att jag klarar detta utan att bli fullständigt tokig. Försökte få smärtstillande på vårdcentralen men de sa Alvedon. Två dagar innan det läskiga alvedonreportaget i SVD. Ska träffa ny läkare 11 januari och hoppas på annat smärtstillande med lite styrka och annan ingrediens än paracetamol. Om jag inte får dör jag nog.

Fyller i en lista så länge då

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut? Flera saker. Blev chef. Fick missfall. Med mera.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Med största sannolikhet inte. Minns dem inte heller.
3. Fick någon du känner barn? Ja, t ex Fashionista och Popjunkien.
4. Dog någon som stod dig nära? Farmor.
5. Vilka länder besökte du? Ungern, England, Jersey (de vill helst se det så) och USA.
6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011? Min bebis.
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas? Jag har flera, 7 februari t ex, när den första bebin dog. Och 18 juli, vår första bröllopsdag som slutade med akutfärd från skärgården till gynakuten, med ett pickande hjärta på skärmen och middag på McDo efteråt.
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått? Den nya babyn. Mitt fantastiskt roliga jobb.
9. Vilket var ditt största misstag? Ingen särskild stor händelse, men säkert flertalet mindre misstag varit dumma.
10. Vilket var ditt bästa inköp? Mina Acneboots. Eller barnvagnen kanske.
11. Vad spenderade du mest pengar på? Största sammanlagda summan är sparande, därefter bolåneräntan. Dyrast enskilda inköp sak blir nog köksrenoveringen.
12. Vad gjorde dig riktigt glad? Babyn. Mitt nya hus på landet, när jag väl funderat igenom allt. Min man.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig? Har jag över huvud taget mått bra? Större delen av året har dominerats av gravveplågor. Och en och annan tung förkylning också.
14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010? Det vet jag inte. Kanske någon ny Håkanlåt.
15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år? 2010 var ett bottenår, både fysiskt och psykiskt. Men har ändå mått rätt så bra, tycker jag.
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på? Nej. Jag har den tid jag behöver. Men det tar nog slut väldigt snart. Eller jo, träning borde jag lagt mer tid på. Men ville ju inte.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på? Gnälla kanske. Men vem hade jag varit då?
18. Hur var din julafton? Så jättefin ju.
19. Blev du kär? Jag är väldigt kär i min man. Varje dag.
20. Vilket program har varit det bästa på tv? Vet inte, tittar inte på TV.
21. Hatar du någon som du inte hatade förut? Hatar är ett starkt ord. Det finns personer jag tycker illa om.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året? Oj. Väldigt svårt. Har läst så många. Kommer inte på någon som var extra speciell, men det fanns det säkert.
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt? Upptäckte låter pompöst, men Oscar Linnros fick mitt hjärta att bulta hårt.
24. Önskade du dig något som du fick? Att bli gravid igen
25. Önskade du dig något som du inte fick? Den där babyn nu igen
26. Vilken var årets bästa film? Ingen
27. Vad gjorde du på din födelsedag?Jobbade. Åt middag på Portofino.
28. Vilka var de bästa människorna som du träffade? Min familj, mina vänner, mina kollegor
29. Hur skulle du beskriva din klädstil? Just nu: i trikå.
30. Vad fick dig att må bra?Min man igen.
31. Vilken kändis var du mest sugen på? Gode gud, ingen alls.
32. Vem saknade du? Min farmor.
33. Vilken var din bästa månad? Kanske ingen.Eller säg maj/juni. Någorlunda återhämtad efter missfallet, smal igen och gjorde skojiga saker.
34. Finns det något sm du skulle kunna ha gjort bättre? Många saker,särskilt på jobbet.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här? Mycket hoppas jag. Det kommer (peppar, peppar) finnas en baby, vi kommer att ha mycket mindre pengar än vanligt, vi kommer ha ett nytt hus att ta hand om. Jag kommer vara ledig rätt mycket. Det blir nog ett ganska annorlunda år.

Efteråt

Det har varit en synnerligen god jul. För mig är inte julen över förrän 10 januari i och för sig. Så länge jag är ledig är det jul, och så länge det finns ett barr på granen får den stå kvar. Förra året tog jag bort adventsstjärnorna till min födelsedag, 3 februari. Det är lagom tycker jag, då kommer hoppet om våren igen.

Den 23:e firade vi jul med mina föräldrar och syskon och syskonbarn. Vi åt kalkon. 7,2 kilo. Jag har en del kvar i frysen, minst sagt. Det var väldigt högljutt = rätt jobbigt. Fattar inte varför vi låter så mycket.

24:e firade vi hos min mans föräldrar och med hans bror. Det var lugnt och tyst och mysigt hela tiden.

25:e kom mina föräldrar hem till dem. Då höjdes ljudnivån några snäpp igen.

Jag har i alla fall fått oförskämda mängder fantastiska presenter och ungefär lika mycket smärtor överallt. Jag ger snart upp. Mitt tålamod är precis snart slut.

Just, det roligaste, hur otroligt glad min man blev för sin iPad, som han fick av mig. Värt varje krona att se så mycket glädje. Kände att det var dags att slå på stort nu precis innan vi måste ändra våra levnadsvanor och börja leva på makaroner för jämnan.

Jag är fortfarande här

Lite trött bara. Har gått på julledighet i 23 dagar. Det är nog tur det, för de sista veckorna var riktigt tunga. Det gör ont hela tiden nu. Även på nätterna. Lite bättre känns det faktiskt att vara ledig och ha ett lugnt tempo. Idag till exempel, har jag gjort hallonkola, bakat bondkakor, tittat på en film med Tutta Rolf och börjat läsa Intimus av Jan Arnald. Och så sov jag till elva. Lagom mycket att göra. Det är 59 dagar kvar till mitt önskade igångsättningsdatum.

5 januari ska vi göra ett ultraljud till för att se om moderkakan har placerat sig rätt och 11 januari ska jag träffa en läkare för att börja diskutera igångsättning. Är förberedd på att stånga pannan blodig i kampen för detta. Smärtor, inte min grej helt enkelt.

Annars kommer det bli fint med jul, med alla mina familjemedlemmar i båda mina familjer. Jag har köpt så väldigt bra julklappar också, jag är väldigt nöjd.

Har också börjat preppa för ett fattigare liv, känner mig taggad och utmanad att klara av att leva på ingenting. En nyttig övning för mig. Men det blir ett annat inlägg, när jag väl har börjat. (23 dec tänkte jag börja min nollkonsumtion. Spännande).

Imorgon ska jag åka ner till Åhlens och Claes Ohlsson för det sista julklapparna, det ska städas lite grann och så måste jag jobba några timmar också. Hemifrån förstås. Det gör mig inget alls.

Day 30 – One last moment

13 juli 2010. Vi har precis kommit hem från vårt lite för tidiga bröllopsdagsfirande på Grisslehamns havsbad. God mat, en svit, vin, Eldkvarnkonsert och gruvlig tandvärk. Ett ganska fint dygn även om det var lite synd om mig. Jag hade ont. Jag mådde illa av vinet. Men ändå fint.

Jag fick för mig att jag skulle ta ett graviditetstest, jag kände mig så konstig. Men jag borde inte vara gravid, det borde jag inte. Men testa går ju an. Och så var det positivt. Och jag blev inte glad. Det enda jag tänkte var att den redan var död, som den förra. Eftersom jag hade fått mens som vanligt nästan, borde det varit ett jättetidigt missfall, och testet som bara visade rester av hormonstegringen. Det som borde varit ett glatt ögonblick blev ett sorgset. Vi bestämde oss för att åka upp till gynakuten, för om det var dött ville jag skrapa ut det omedelbart.

Fyra timmar senare får vi se ett bultande v7-hjärta på skärmen. Jag grät nästan lika mycket som när vi var där fyra månader tidigare. Men av andra skäl. Nu är han snart här, Sigge. Snart.

Day 29 – Your aspirations

Jag blir lite osäker på hur jag ska tolka det här temat. Vilken är egentligen skillnaden mot mål? Eller drömmar? Jag vet inte. Men det jag drömmer om är att få fortsätta vara lycklig, frisk och omgiven av fantastiska människor. Jag har det redan så bra, och jag besitter viss grundläggande bekvämlighet. Det får gärna bara fortsätta. Jag tror att det räcker.

Kanske kommer jag till en punkt i framtiden då jag är trött på samma sak hela tiden, trött på tryggheten och förnöjsamheten. Låt den komma, så hanterar jag den då. Då kommer något annat spännande att hända. Det är väl det enda som är säkert.

Day 28 – Something that you miss

Jag saknar min kropp. Jag saknar att ha den fungerande, att kunna styra själv hur den ser ut, att kunna röra mig fritt, att vara utan smärta. Det saknar jag väldigt mycket.

Lika mycket saknar jag cigaretter. Fortfarande. Det går alldeles utmärkt att inte röka. Fysiskt. Men mitt hjärta saknar dem, varje dag, många många gånger per dag. Det gör mig lite ledsen.

Jag saknar också mitt tidigare relativt jämna humör. Det var så skönt att inte bli upprörd över allt. Hela tiden. Det vore mycket trevligt om jag återfick det så att jag slapp irritera mig på min omgivning. Det vore fint att slippa bli ovän med folk hela tiden. Även om de ofta inte vet om det.

Jag saknar också min hjärna och mitt minne.

Om ca tre månader hoppas jag ha återfått det mesta av det här. Sannolikheten är ju rätt hög. Tack och lov.

Day 27 – Your favorite place

Åh, den här var ju lätt.

Min älskade skärgårdsö. Mina klippor, mina stigar. Mina gula barr som luktar av solens som bränner på dem. Mitt kalla vatten, fyllt av sjögräs och tång. Mina blåbär och mina lingon. Mina svampar och mina rådjur.

Vi har haft det i över 80 år. Fram till bara några år sedan var alla hus små och byggda för hand någon gång på 40-talet. Sen byggde pappa nytt och större. Vi fick vatten inomhus. Och nästan riktig toa. De andra huset har också vuxit. Och i vår är det min tur att hand om ett hus. Ett väldigt nergånget hus, men ändå 28 hela kvadratmeter som min egen familj ska bo i. Något vatten blir det inte dock, det har vi inte råd med just nu. För det mest lämpliga skulle vara att bygga till för att dra in vattnet, de befintliga rummen passar inte riktigt till badrum. Och det har vi definitivt inte råd med.

I alla fall, släkten har varit här länge. Pappa var här som barn, farmor som ung vuxen, och jag och mina systrar. Kusiner, och annan släkt. Och nu är det Sigges tur att få växa upp här.

Den underbaraste platsen på jorden, vi ska göra det till ett lika fint paradis för Sigge som det varit för mig.

Day 26 – Your fears

Jag är väldigt väldigt rädd för att mina närmaste ska bli sjuka och dö. Så rädd att jag aldrig tänker på det, för tanken är helt outhärdlig. Det är jag nog mest rädd för.

Annars är jag rädd för att förlora min man, mitt barn, mitt jobb, mina vänner. Min trygghet.

Och spindlar. Väldigt rädd.

Day 25 – A first

Begravning, igen då. Idag, när vi begravde farmor, det var min första nära jag begravde. Det väckte många tankar. Om alla de som ska komma. Om hur man vill ha dem. Hur man inte vill ha dem. OM man vill ha dem alls. Jag förstår att jag är lyckligt lottad som hunnit leva 35 år innan jag fick träffa på den här sorgen första gången. Det gör jag. Det skrämmer mig att det kommer så många fler.

Begravningen

Idag begravde vi farmor och det var alldeles fruktansvärt. Att hon är död har jag hunnit vänja mig vid. Men jag var inte förberedd på att jag skulle vara så fruktansvärt ledsen under begravningen. Jag grät oavbrutet i en timme. Mycket läskigt. Och jag har så svårt att förstå mig på begravningskaffe, det kan ju bara fungera om man inte sörjer särskilt mycket. Jag hade väldigt svårt att sitta och småprata över smörgåstårta när jag bara ville lägga mig ner och fortsätta gråta. Jag vill nog helst ha min sorg i fred, inte sitta bland massa andra och gråta. Det känns märkligt. Usch ja, det var en jobbig dag.

Day 24 – Something that makes you cry

Just nu då, när jag är gravid, skulle jag vilja säga ALLT. Vilket jobbigt jävla tårflöde, det slutar aldrig. Har svårt att förstå att jag har så mycket vatten i kroppen att händerna värker konstant, när så mycket vatten rinner ut genom ögonen. Det går inte ihop.

Extra mycket gråter jag över folk som är snälla mot varandra, oegennyttighet, lyckliga slut, ensamma äldre farbröder, orättvisa, när jag ser bebisar.

Day 23 – Something that makes you feel better

Jodå, det finns en lista här också:

- bada badkar

- sova länge

- komma ut till landet när det var länge sedan jag var där

- vackra små saker från 50-talet

- när musiken stämmer med mitt humör, alldeles slumpmässigt

- nya stora paket med böcker i

- bebisar

- folk som tar hand om varandra

- ost

Känner mig inte så poetiskt idag. Listor är lättare.

Day 22 – Something that upsets you

Så många saker:

- alla som är glada och positiva hela tiden. Blir. Så. Provocerad. Måste kanske ta itu med det.

- att allt tar så lååååång tid för min man att göra.

- att han inte går från jobbet i tid, en enda jävla dag.

- dålig service

- att jag gör av med så mycket pengar jämt.

- att jag kommer att behöva slåss för att bli igångsatt - vården är för friska och starka

- äckliga gubbar i varierande ålder, som sätter sig på kvinnor

Tja. Ett litet urval bara. Skulle kunna fortsätta i evighet.

Day 21 – Another moment

Läkaren säger "tvyärr, men jag ser inget hjärta slå".

När vår första bebis dog, och jag verkligen fattade vad som hade hänt. Tårexplosionen. Ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. För jag var redan en mamma, även om fostret var yttepyttelitet. Och sen var jag det plötsligt inte längre. Det var svårt att förstå, helt och hållet.

Nu är jag en mamma igen, men jag vet inte riktigt säkert om det kommer en baby. Jag vågar inte riktigt tro det. Även om han påminner mig varje dag om att han är där. Om den här babyn också skulle dö (peppar, peppar), kommer jag ändå att vara en mamma. Det kommer inte att ändras den här gången.