Kemikalierna och jag

Och hur ska jag då tillbringa min sista dag i frihet. Sovandes, rökandes, vindrickandes? Nope. Inget alls av det. När DJ-snubben går till jobbet, halv nio ca, tänker jag ställa mig i mina fönster, utrustad med trasor och kemikalier (när de är slut ska jag aldrig använda något annat än såpa, men det tar ju aldrig slut, jag städar ju för sällan). Efter det ska jag skrubba varenda list, putsa varje yta, tvätta allt som går, piska livet ur mina sängkläder och decinficera mitt liv. Köpa blommor och doftljus och ta bort hela den sunkiga vintern. In framtid!

Efter det ska jag fylla mitt kylskåp med bra mat, ekologisk sådan. Pizzan är portförbjuden ett tag, det är inte en uppoffring, jag är förbannat trött på pizza. Jag ska renas. Jag längtar.

Sen ska jag lägga mig i badkaret, och jag lovar, använda varenda produkt jag har i badrummet (också sorgligt oanvända, schampoo och mascara verkar vara det enda jag konsumerar) och tvaga mig rosig och ny.

Så med mig själv och hemmet i toppform ska jag välja kläder för nya jobbet, äta en fantastiskt god middag, lagad av mig, för enbart mig, med dukat bord, linneduk, servetter och ljus, och njuta hämningslöst. Klockan 22 släcker jag, och runt 04 lär jag ha somnat. Säkerligen vaknar jag 06, trött men klarvaken. Gör jag det lovar jag er att springa i Årstaviken. Jag lovar.

Ungefär så kommer sista dagen att spenderas. Det konstiga är att jag längtar.

Inte bakis, men ändå en släng av det

Fast det inte ens jag som är bakis känner jag mig ruskigt sliten. Som att det tar på mig också när jag får bevittna det. Jag vill var tillsammans men bli osannolikt rastlös av att titta på en sovande man. Jag gör frukost. Jag försöker. Han sover. Och det är ok. För igår kände jag mig likadan. Med ett färskt minne är det lätt att ha överseende. Han vände hem för att hämta dator och jag älskar att han kommer tillbaka. Så trött.

Jag har hällt upp ett sista glas vin till mig själv, egentligen borde jag dricka ur hela boxen så att den inte står i kylskåpet och frestas, men den är lite för full, jag för trött, och vi har Vita Huset att ta oss an lite senare. Men från och med imorgon kommer det att bli annorlunda. Jag kan inte längre sova halva dygnet, dricka lite vin, hänga med de jag gillar. Hur försvann sju veckor, med bara den aktiviteten? Anyhow, vardagsvin blir det sparsamt med i framtiden. I synnerhet i början. Efter jobbet på tisdag ska jag titta på när andra dricker vin och röker. Jag ska titta. Jag lovar. Men efter i natt känner till och med Stockholms Finest att en vit månad är på sin plats. Det är bra med moral support. Undrar hur han ska lösa det på middagen hos Sessan nästa vecka. Jag tror jag vet.

Oh what a night

Idag är jag svag och trött och börjar oroa mig ordentligt för min nya framtid. Börjar drömma prestationsångestdrömmer igen. Jag kommer att klara det här. Det har jag bestämt. Men oron finns kvar.

Svag och trött förtjänar jag att vara efter kvällen, och natten igår. Lång fin natt. Jag är sällsamt lycklig just idag, jag fick höra så många fina saker igår som spinner i mitt huvud. Konstant. Jag önskar alla dagar kunda vara så, fast jag skulle väl förmodligen inte uppskatta dem då, antar jag. Men just nu svävar jag och längtar till sen natt när jag får sällskap igen. Fint liv. Jag är tacksam.

Sorgsen

Efter en dag av måsten är det defintivt dags för pleasure. Läkare hela morgonen och farmor till lunch. Lilla farmor. Fyller 95 och har alzheimers. Emellanåt. Jag grät när jag gick därifrån. Hon undrade om någon inte bara kunde ge henne något så att hon inte behövde leva längre. Vad säger man? Jag grät. Det blev en tung eftermiddag men nu har jag skakat av mig det värsta och inväntar DJ-snubben. Det blev inte sju-rätters, jag orkade inte riktigt nu, men väl fyra rätter och skumpa. Och jag är nyklippt, nuduschad och smashing. Om en halvtimme tänker jag lägga mina sorger åt sidan och ha roligt istället. Sista helgen i frihet. Jojo.

Livet as it is

Åh jag nattbussar mig på väg hem och slinker in på 7/11 för lite muffins och jag vet inte vad. Men det var gott och jag är nöjd efter fin kväll på Pet Sounds med Stina. Timmarna tickar snabbt ner mot mitt återinträde i vuxenvärlden och det är läskigt läskigt läskigt. Jobba igen. Prestera, ha ont i magen, vara orolig över att inte räcka till. Men kanske också arbetsglädje, tillfredställelse efter resultat och skön trötthet på kvällarna. Självtillräcklighet. Vill jag ha.

Annars mest ingenting och jag lyssnar fortfarande på Håkan. Imorgon mera pojkvänsknark och det kommer bli lovely. Jag tänkte passa på och laga precis all mat som går, nu så här när jag för sista gången på evigheter faktiskt har tid. Jag tänkte skumpa och mycket mycket mat. Men vet inte riktigt vad. Men sju rätter och några bör blir:

Karl Johan-soppa med chevre.
Gnocchi m lax och chevresallad.
Ost och fikonmarmelad.
Creme brûlé med citrongräs.

Men sen då? Ska sova på det.
Nightie.

Perspektiv

Återbördad till fosterjorden (eller nästan) lyssnar jag på Håkan och känner mig LYCKLIG. Mest för Håkan, briljans när det som allra bäst behövs. Men också skulle man kunna tro att jag varit emigrerad till bortre Asien med tanke på alla samtal jag fått under kvällen. Mår jag bra, är jag väl tillbakakommen? Ja, det är jag. Malmö är inte så revolutionerande och långt borta. På sätt och viss sinnessjukt avlägset men samtidigt så välbekant. Man ska ändå ha i minnes att jag jobbade på Mc Donalds i Malmö när jag pluggade i Lund. Men ändå inte vardagen. Den är ju här. I Skanstull. Men det dröjer innan jag skaffar två barn. Ett känns ganska lagom. När den dagen är här. Och den är då inte nu.

Och annars suger jag märgen ur de sista dagarna som slacker och längtar mig trasig efter Stockholms Finest. Knark. Är han. Fredag knarkar jag mer. Fint.

Det har varit en bra påsk. Som det ska vara. För påsken är ju faktiskt den bästa högtiden. Som julen fast utan all skit runt omkring. Jag gillar. Och jag har fått hänga med Stockholms Finest nästan hela tiden och det gör det lite extra ljuvligt. Så klart. Påsklunh hos hans vänner klockan ett i fredags. Jag tror vi gick hem klockan tio på kvällen, något påstrukna och förfrysande i Smedslätten. Middag hos hans föräldrar i lördags och landet med mina söndag och måndag. En familjehelg. Som det ska vara.

Nu vändas jag över att det bara är en vecka kvar innan jag går ut i allvarslivet igen. Det är synnerligen läskigt, tankarna börjar krypa på mig. Inte mera ledig. Och hur fan ska jag klara det. Är väldigt väldigt nervös över att jag inte ska kunna prestera nog. Å andra sidan är det meningslöst att fundera över det innan det händer. Måste bara se till att vara förberedd. Och jobba hårt. Så går det säkert bra. Jo.

Snart pizza och Vita Huset. Inom en väldigt snar framtiden krävs ordning och reda i mitt liv. Mitt söndersvultna Indienjag har förbytts mot mjuk och rund pizzaslacker. Inte bra.

Jesus och jag

Hemkommen från vinlunch med Henrik på Gondolen. Han är en fin vän. Så fin att han bjöd på hela kalaset mot framtida gentjänster när jag börjar nya jobbet. Vilket han lätt kan få.

Nu tänkte jag sova en liten liten stund, så att vinet processas bort ur kroppen, så att jag blir redo för nästa vinmaraton med A ikväll. Det kommer gå så bra, så bra.

Dj-snubben är fortsatt fin, jag bjöd honom på middag på Sacre Coeur igår samt tre avsnitt av s06 av Vita huset. Så ser en bra kväll ut. I morse lämnade han mig och uppmanade mig att tänka på att Jesus dog för min skull. Känns mindre porrigt.

Men love är det sannerligen, det är jag och hans släkt på lördag. Ja definitivt love, när alternativet är roligaste storfamiljen i skärgården. What you do for love.

Another day

Åh men alltså. Stockholms Finest är så FIN. På riktigt. Han hämtade upp mig för promenad men 10 smashing ljusrosa rosor i handen. Hello! Och sen åt vi middag med hans familj och det var också fint. Jag tror jag fick godkänt. De får i alla fall godkänt av mig. Och jag ska ju fira påskafton hos dem också. Istället för min bästa bästa storfamilj på landet. Som jag helst vill ta DJ-snubben till. Men just nu väljer jag hellre honom än familjen. Vi åker ändå ut till landet och träffar dem på söndag, så det borde bli fint ändå. Men bästa middagen missar vi. Min familj tycker att jag är en svikare.

Och vad är det med min reader? Vissa bloggar visas inte som olästa fast jag läst. Och det skumma är att det bara är mina polares bloggar. är det ett tecken tro? På vad i sådana fall?

Har lite ångest över att min härliga ledighet har ägnats åt...ingenting. Jag hade sådana planer. Men no. Och nu är det bara två veckor kvar.
Fast den här veckan artar sig strålande: nätverksträff imorgon med coolaste talaren som jag fixat, efter det drinks med Majsi, sen hoppas jag på love onsdag kväll och torsdagen går i alkoholens tecken. Vinlunch med Henrik och vinmiddag med A. Och sen hänga med DJ-snubbens polare på fredag, hans föräldrar på lördag och min släkt söndag och måndag. En vecka med mycket love. I love.

Och förresten. Vad är det med färgkoordinering av bokhyllor? Alla gör det. Måste jag också. Det börjar klia i fingrarna. Kanske värdigt projekt för morgondagen? Fast jag borde åka till demensboendet och träffa farmor. Jag borde. Jag ska.

Så grinig bara

Oh my. Jag är så PMS:ig att jag inte vet vad. Kollar säsong 6 av Vita huset och grinar hela tiden. För ingenting. För att de har överraskningspartyn and what not. Har ätit alldeles för mycket mat, alldeles för fet mat, because I need it, och tänker ångesttankar och tänker springa Årstavik. Som att det skulle hända, liksom. Låt det passera så att jag blir normal igen. Ogillar den här delen av mig. Och DJ-snubben gör Dj-saker och det är inte mer med det. Men hade gärna haft varma armar omkring mig så att hormonerna kunde få lugna ner sig något. Men jag får snällt vänta till söndag.

Dessutom har jag fredagskänslor, vilket inte är så konstigt eftersom det är fredag, men alla dagar är ju fredagar nu för tiden. Jag vet inte, tror nog bara jag skulle vilja vakna bredvid någon som inte måste gå till jobbet när jag kan ligga kvar. Eller nåt. Oh well.

Schyffert

Åh ja, Schyffert på Rival. Tja. De fantastiska betygen är väl inte riktigt rättvisa. Och då ska vi komma ihåg att jag sedan 1992 i princip varit ihop med honom. Visserligen utan hans vetskap. Inte tillräckligt roligt, det enda som högg till var de allvarliga delarna. Speciellt det där om att vara ironisk inför sin terapeut. Hehe. Man kan kalla det igenkänningstv på scen. Eller nåt. Men först då blev det riktigt bra. Schyffert växte upp lite grann. Och eftersom jag tydligen också gjort det, åtminstone ibland, gillar jag det. Men musiken, ojoj, tillbakaslungad till den oskyldiga tiden, den där utan vidare reflektioner. Det vore fint att ha den där hjärnan, 90-talshjärnan som faktiskt inte analyserade allt som hände. But never go back osv.

Annars gillar jag vitt vin, fyllemat och Stockholms Finest. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Men ändå.

Åh Herre Jisses

Livet är ibland finare än annars. Igår kväll var det väldigt fint hemma hos Dj-snubben i Gröndal. Eftersom jag talade om för honom att jag är känsloautist i tisdags natt när Fashio och jag tydligen, enligt hörsägen, hade druckit för mycket vin, blev det så fint.
Inte särskilt fint var baksmällan jag vaknade med igår, med tillhörande ångest. Nej.
Det kommer inte att hända igen. Nu tänker Bitter ta det lugnt. Och fint.
Och spana in Schyffert på Rival ikväll. Lugnt och fint.

Meet the parents, part II

Japp, i helgen är det dags. För mig. Att förhöras/granskas och förhoppningsvis accepteras.
Det torde vara ett gott tecken. Om än läskigt sådant.

Alltså, ibland kunde man få önska lite fåfängt att det vore lättare att förstå män, att de var mer lika än vad de är. Det skulle underlätta. Och samtidigt ta bort spänningen. Så jag vet inte vad som är värst. Eller bäst. Troligtvis krävs bara acceptans. Av olikheter.
Finns det någon kurs man kan gå? Eller handbok att läsa?

Så här gör man

När man kissar på stickor är man ofta så nervös att man måste äta chorizo med mos under tiden och samtidigt gå igenom hela Rss-läsaren fort fort. Sen vågar man inte gå ut i badrummet och då låter man bli. En liten stund. Sen går man dit igen. Och sen går man ut och öppnar kylskåpet, häller upp ett stort glas vin och tänder en cigarett. Så gör man.

Söndag, härliga söndag

Söndagkvällar brukar ju inte alls vara min favorit, men åh så härliga de är nu för tiden. När andra tänker på jobbet och jag funderar på vad jag ska göra hela lediga dagen. Även om de lediga dagarna bara blir färre. Men jag tror jag ska läsa "new rules of marketing and PR", promenera och kanske tom springa Årstaviken, ja till och med en liten vindsrensning skulle kunna få hända.

Och efter bokkollot är jag behagligt trött, och mätt. Våfflor till frukost och snart, snart när DJ-snubben kommer hit ska jag göra hamburgare och drömma om min ännu inte inköpta fritös. Jag vill göra egna frittar. Och kanske går vi på bio. Och jag är glad och nöjd och nybadad.

En fin dag alltså.

Bokkollo

Fashio och jag ligger i sängen med en dator, pyjamas och en dunk med vin.
Dvs bokkollo.
Under tiden spelar Sthlms finest skivor och skickar mig digital love som gör mig rodnande lycklig. Very lycklig. Jo.
Jag har ätit JÄTTEMYCKET mat, jag måste börja ett nytt liv eller nåt. Snart.
På måndag tar vi det. Nu mer vin, mer mat och mer love.

Bråttom bråttom

Skynda skynda, åka flygplan, taxi, t-bana, hämta kemtvätt, handla mat, hämta shoe-pouch på Icaposten, klippa lugg. Oj så bråttom men tack och lov tillbaka på Södermalm efter utflykter på den andra sidan. snabbt fixa creme brûlé (ska lära mig göra världens bästa) röra ihop risotto, fixa lax, göra päron- och chèvresallad för snart kommer Stina och hunden för vin och niceties. sen kommer min mentor, hon hänger på till Pet Sounds där Stockholms snyggaste kille spelar skivor (använder man fortfarande det ordet, i hoppets år 2008), och där landar vi efter allt skyndande. Måste skynda städa, duscha göra mig smashing också. Faktiskt packa väska till kollot för om/när jag får sällsis inatt kommer det inte packas någonting. Lila strumbyxor, svart klänning och grå skinnjacka? Ja, det är ju faktiskt vår idag.

Vad ska ni göra ikväll?

Vin och sånt

Oh my. What a day. En trött dag.
Landade i göteborg vid lunchtid igår och mötte mamma på Avalon. Lite lunch och mycket vin senare shoppar vi lite as per usual och mellanlandar för lite mer vin. Så glada anländer vi till babysis som lagat fyrarätters italiensk middag. Med Amarone till. Klockan tio tog vi en taxi hem för att vi nödvändigtvis....tja, var tvungna att somna. Bredvid varandra. Mamma rökte en mentolcigarett. Det finns förevigat för framtiden.

Så dagen har varit lite långsam, men indisk lunch med Fredrik och fina havskräftor med fadren. Det fick räcka så, mer orkade jag inte.

Demonerna håller sig på plats. För närvarande. Jag tänkte låta dem få stanna där. Jag har inte tid med idioti. Framförallt inte egenförvållad. Bye bye.

Me so happy again

Snabb mellanlandning i Skanstull efter några väldigt fina dagar på landet med Stockholms Finest. Vädret var visserligen inte alls särskilt fint, men han var det, och maten, och allt det där andra. Jag är nöjd över att ha sysselsatt mig med något annat och låtit mina demoner fly. Så snart smiter jag iväg till den andra sidan och kommer få italienska delikatesser av babysis imorgon och det är alldeles underbart och jag ska få hänga med mamma en hel eftermiddag och få äta lunch med Fredrik och äta middag med fadern. So very nice och innan jag vet ordet av är jag tillbaka i Staden för fredagshäng och på lördag det allra mest efterlängtade bokkollot. Fly demoner, välkommen lite roligheter.

Nu ska jag bada.

Andats färdigt

Så plågar mig demonerna i dagar och vispas sedan bort på en sekund.
Jag får nog lära mig leva med dem, måste bara lära mig tukta dem lite bättre.
Få dem att visa sig när de behövs. Inte låta dem öva på det när anledningar saknas.
Nu rosenkindad, nerlugnad. Nu snart möhippa.
Ett glas vin får stärka mig innan jag lämnar Skanstullsoasen som ibland är ett fängelse.

Imorgon 9.48 på väg till skärgårdsoasen. I fint sällskap.
Jag har bakat chèvrepaj och chokladtårta med tre konsistenser.
Du skämmer bort mig.
Ja, sannerligen. Jag tänker fortsätta med det.