Annat jag drömmer om

Rom är ju en stor och härlig dröm. Drömmer även om mindre saker, som jag tänker på när jag behöver:
 - Bli helt frisk. Har varit förkyld eller annat i tre månader nu.
 - Springa länge igen - utan att ha ont
 - Springa lopp igen
 - Åka till landet
 - Vara med hela familjen
 - Träffa alla mina vänner
 - Börja nytt jobb på riktigt kontor
 - Ha fina kläder och typ en frisyr igen
 - Vår, sommar och värme
 - Känna mig stark och frisk och hälsosam
 - En lång cykeltur i solen
 - En lång dag på sjön i solen
 - En mysig regndag med en bra bok - som är efterlängtad och inte påtvingad
 - En eftermiddag på en uteservering
 - Åka och bada eller göra något kul med mina barn. Vilka champions de varit under våren!


Saker som för inte så länge sedan kändes självklara och som min rättighet. Nu, med lång tids sjukdom i kroppen känns det mesta avlägset men ändå görbart skulle jag bara bli frisk. Sen var det några andra då, som ligger lite mer utanför min kontroll.

Drömmar

För att jag inte ska ramla ner i en grop fylld av ångest och sorg försöker jag drömma om saker som ska hände längre fram. Sen. I framtiden. De senaste två månaderna har fått mig att ifrågasätta det en aning, för livet kändes plötsligt både kort och oförutsägbart. Tänk om det inte blir något mer? Tänk om hemska saker händer*? Tänk om livet som vi känner det nu inte längre finns? Dags att börja blir tacksam och uppskatta vardagen och nuet väldigt mycket mer. Så jag gör det, ganska mycket ändå.


Men också, när jag tänker de där nya tankarna blir jag bara ledsen. Vill inte tänka på vad som skulle kunna ändras eller hur. Är inte skapt för oro och osäkerhet. Så därför tänker jag att detta snart är över, och då ska jag fortsätta vara tacksam och ännu mer för att ha en arbetsplats att gå till och så är det bra med det. (Glad struts). Och när det är över så drömmer jag om att få åka till Rom en gång till. Älskar, älskar Rom. Och min man och jag har inte varit där tillsammans konstigt nog. En vecka där, bland ruiner, konst och pasta är väl ungefär det bästa jag kan tänka mig. Ändå sedan skolresan med latinklassen 1994 har jag drömt om att återvända. Har gjort det ett par gånger, i korta sjok. Men vill vara där länge och verkligen upptäcka och undersöka allt med vuxna ögon. Detta drömmer jag om och jag ska starta ett sparande i Dreamsappen för Rom. Om det så blir 2021 eller 2025 eller nåt annat år så ska jag dit igen.


Och det är vad jag tänker på när det är tungt. Just nu.


*Definierar aldrig hemska saker, är för skrockfull för det.

Återfall eller regnsjuka?

Tyvärr blev det värre med örat igår och jag gick och la mig med barnen vid sju eftersom jag kände mig ruggig. Man kan ju få feber och sånt av extern otit så jag tog det säkra före det osäkra och vilade. Sov till halv nio. Händer ju aldrig annars. Hade väldigt ont i örat i natt men har suttit med en bomullstuss indränkt i alsolsprit hela förmiddagen och jag tycker det känns lite bättre nu. Hoppas!


För känner mig generellt lite sjukare än för några dagar sedan. Är tröttare och kanske lite hostigare. Men, det kan också vara en väderprotest, att det ösregnar mitt i pallkragebygget. Det kom nya igår och jag körde på några timmar efter jobbet och idag hade jag tänkt såga till bitar och fästa konstruktionen ordentligt. Sen ska de slammålas, men måste vänta till allt har torkat ordentligt. Efter det jord och sen cykla och köpa nya växter. Så det är lika bra att det regnar till jag känner mig lite bättre. Eller om det var tvärtom. Har kommit på att jag vill linoljesåpa hela altanen också. För det är många dagar på hemmafronten kvar misstänker jag. Kommer nog inte ha bråttom.


Undrar så hur vi kommer minnas denna tid om säg fem år. Då är jag 50. Hur ser livet ut? Barnen, äktenskapet, jobbet? Och omvärlden? Jag bestämmer mig för bra. Allt annat är för knäckande.
ÅH VAD KUL DET SKA BLI. 
Så kul att träffa folk, åka till landet, vara på stan, äta på restaurang, resa nånstans. Det kommer ske 2020 redan. Det kommer det.

Fara!

Jag får då och då inflammation i den yttre hörselgången, alltså innan man liksom kommer in i örat. Vanligt för tex idrottare. Som jag inte är just nu. Men nu tror jag att jag fått det igen och om den blossar upp gör den SJUKT ont. Och man måste droppa en alldeles särskild medicin i örat. Hoppas inte, får då måste jag ev uppsöka vården för en liten skitåkomma. Kanske kan jag ringa Kry? De borde se att jag har recept på det sen tidigare - det är nån slags antibiotika. Så låt oss hoppas nu att det bara är lite ömt.

Annat projekt

Ett annat projekt jag tänkte försöka mig på är att prova brun-utan-sol. Har ju använt förut men ser alltid helt randig ut. Har en hemma från förra året - kan ju prova att göra på olika sätt för ingen kommer ändå se om eller hur randig jag är.


Har också börjat hämta barnen i skolan - de är utomhus och skolgården är gigantisk så cyklar in, rullar fram till en personal och ber dem skicka barnen till cykelställen. Där står jag och väntar. Det känns också smittsäkert.


Och för att poängtera följer jag FHM's råd - som ser ut så här:

Stanna hemma så länge du känner dig sjuk. Vänta sedan minst två dygn efter det att du blivit frisk och symtomfri, innan du går tillbaka till jobbet, skolan eller förskolan.

Du kan fortsätta att ha torrhosta efter att du blivit helt fri från en covid-19-infektion. Du bedöms inte smitta om du har torrhosta om följande stämmer: Det har gått minst sju dagar sedan du blev sjuk och minst 48 timmar sedan du hade några andra symtom.

Det har gått 23 dagar sedan jag blev sjuk. och tio dagar sedan det sista andra symtomet upphörde, nämligen tröttheten.

Detta har hänt

Jamen VÅREN kom och hindrade vidare coronabloggning. Och det har varit helt ljuvligt, om man nu kan säga det när världen rämnar och hostan fortfarande följer mig vart jag går. Men jag har varit utomhus större delen av tiden, har fått några fräknar och en fin försmak av de kommande tre - fyra månaderna. Blev sur för att den tillfälligt är över eftersom jag håller på med PROJEKT i trädgården men tror det är väldigt bra för smittspridningen att det är kallt ett tag. Men, detta har jag gjort:


 - byggt pallkragar i backe, med stenar, bärder och allt möjligt - samt målat allt svart med slamfärg. Blev fint. Till och med min man godkände.


 - Sytt överdrag till hammockens dynor av ett lakan - och det blev jättefint. Är dock ej vattentåligt så måste bli bättre på att ta in. Skulle sy en dyna till en bänk också för det finns inga dynor i den storleken på HELA internet, så jag beställde en babymadrass från Jysk och ska klippa den i rätt storlek så att den kan få samma kläder som de andra dynorna,. Fick hem rosa dynor från HM. De var bra.


 - Fått en spalje av Linn. Har borrat upp den och idag ska jag måla den samt förvaringsbänken under svart, för det blir för många färger och träslag som inte matchar annars.


 - OCH - det största. Vågade mig på en cykeltur till han handelsträdgård i närheten som är helt utomhus. Det var nästan bara jag där - så jag unnande mig att handla lite och såg till att jag inte var i närheten av någon eller andades eller så. Köpte: hängande gullranka, två alunrot, vinterliljor, murgröna och en massa färgglada 15-kronorsblommor som jag inte kan namnet på. Allt utom gullrankan planterades i sluttningen bredvid pallkragarna som ändå bara var torr jord och de tre första grejerna är marktäckare som kommer bli fint om ett till två år. De färgglada planterade jag också där runt omkring i väntan på att de andra växer till sig, det såg så konstigt ut. Får se vad rådjuren tycker.


Ska se om jag kan lägga upp bilder när projekt trädgård är klart. Idag kommer fler pallkragar som ska byggas i den andra sluttningen. Utan app är det så jobbigt.
Långt inlägg om mitt nya hyperfokus.

Nya intressen, och ev talanger

Karantänen gör mig ju alldeles galen av att inte få göra något och bara sitta hemma. Det verkar som om jag, som är världsmästare på att döda växter, försöker få gröna fingrar. Ägnar många timmar per dag åt växter. Att bygga deras hem, planera och odla. Och vattna, kommer nog vattna ihjäl mig. Dagens googlingar fram till kl 10:
 - stickling gullranka
 - hemmagjord växtnäring
 - beskära palettblad.
Jag är en väldig nybörjare alltså. Men vad annat kan jag göra med min tid. Har även tvingat min son att kissa i en bunke som jag sedan spätt med vatten och vattnat med ute. För det har jag läst på internet. Eventuellt får nu växterna Covid-19.


Och på önskeköplistan från igår:
 - 15 säckar jord levererade av mycket snäll svåger
 - fyra pallkragar beställda
 - gardinspiral kommer köpas av make under dagen.


Imorgon ska Sigge till skolan. Jag hade trott att jag skulle få en ensamdag, för första gången sen i början av mars. Men inte då, för då har min man hemmajobbdag - men jag behöver åtminstone inte ägna oändlig tid åt hans läxor och lärande. Om allt går väl tänkte jag ta en kort cykeltur runt området imorgon. Det ska bli varmt, inte blåsigt och det borde inte smitta någon med den ev smitta jag kan ha kvar.

Andra jobbiga grejer med Corona - i all välfärd

Nu när sjukdomen släppt taget om mig, åtminstone det allra värsta och jag har ork att göra saker, och tänka på annat än att överleva så VILL jag plötsligt saker igen. Jag har jobbat i trädgården hela helgen och byggt pallkragar med hjälp av, well, pallkragar, men också stora bitar gatusten, bräder och allt möjligt skräp. De blev rätt bra ändå .Igår sådde jag grejer i dem. Eventuellt överlever inget men det var kul att bygga. Jag byggde dem i en slänt - vi har en trappa ner från altanen mot skogen så det står tre fullstora kragar till höger om den. Men till vänster finns det faktiskt plats för tre 80 cm breda. Och det finns ju mer grejer jag vill göra i trädgården och hemma som Coronan hindrar mig ifrån. Min chaufför är 70+ och det finns gränser på hur mycket man kan be sina medmänniskor om. Sålunda önskar jag mig helt frisk så jag kan ta mig ut i samhället och köpa några av de saker jag vill ha.
Här kommer önskelista:


 - 15 säckar jord
 - 4 små pallkragar
 - 8 skarvjärn
 - Dynor till utemöbler, vill kolla och klämma både på Granit & HM Home
 - Kolla på tyg till dynorna i hammocken som är vattenavstötande. De är ljusbeige nu. Dålig färg.
 - Köpa två blombrickor som man kan skruva fast
 - En klämspot till köket från granit
 - Två gardinspiralsgrejer
 - Silvertejp
 - Grejer till några trasiga dörrar från Byggfabriken
 - Gå till låssmed med låsrelaterad fråga
 - Två konsoler till en bokhylla
 - Ev ett litet trädgårdsbord från Mio
 - Köpa 8 114 cm långa plankor till trappan.
 - Cykla till Trädgårdshuset och köpa några fina plantor


Vissa grejer kommer jag skicka min man att göra. Några går att beställa hem. Men tyvärr inte jorden och pallkragarna längre. Inte en enda av de här sakerna är nödvändiga. Förutom låssmeden då.

Så mycket bättre

Det var så härligt väder igår på altanen att jag inte kunde låta bli att påbörja mina trädgårdsprojekt - de som jag hade tänkt göra under påsken. Nu är ju inte orken särskilt stor men grävde några hål och började tänka på hur pallkragarna ska stå i sluttningen. Sen tog orken slut och jag la mig i soffan istället. Men så sugen nu på att fixa klart allt. Hade tänkt att göra några grejer till idag men den här blåsten är ju inte att leka med så vi får se. Är också ganska trött idag.


Insåg att vi behöver 10 säckar jord till och alla stora kedjor har två veckors leveranstid och jag bad min man fråga sin bror om de kunde hjälpa oss till helgen. Men det vill han inte så nu ska han gå ner till centrum och köpa två säckar åt gången på Coop och släpa hem på cykeln. Igår kom de två första. Det hade varit jättejobbigt. Så vi får se. Vill ha dem senast söndag.


När vi alla är riktigt friska från den här skiten ska vi göra något. Jag vill helst åka till Steam Hotel, men tror inte man får åka utanför Stockholm så det får anstå. Men något kul SKA vi göra.

To be an influencer, part bla bla

Jamen det var ju två hemliga grejer jag inte kunde skriva om i höstas. Och sen hände livet, Covid-19 och lite med och motgångar - och nu är vi framme vid avslöjandet av den första grejen.


På jobbet blev jag ju tillfrågade fyra gånger om att ta en roll på rätt hög nivå under hösten och sen när det kom till kritan drogs erbjudandet tillbaka, kan man säga kortfattat. Jag blev rätt sur och började fundera på  om jag verkligen var på rätt plats. Och det är jag inte. Jag har ett superbra team, trivs väldigt bra med dem, men inte med det område jag arbetar med. Jag vill tillbaka till min huvudkompetens och jag har under minst fem år hållit utkik efter sådana jobb i den branschen jag startade min karriär. En bransch som jag bedömer är hyfsat säker och stabil framåt. En bransch att faktiskt stanna och bli gammal i. Typ. I november hittade jag ett sådant jobb. I slutet av mars fick jag äntligen ett efterlängtat avtal.


Till saken hör ju att det jobb jag har nu aldrig har varit ett drömjobb, utan alltid en lösning för att slippa vara stressad, när jag slutade på mitt gamla. Så detta är logiskt, och skulle hända förr eller senare.


Jag är superpepp och glad och samtidigt inte alls, eller känner det knappt, för det är så himla skumt och konstigt att byta jobb frivilligt i en tid när många jag känner förlorar sina. Det känns för bra för att vara sant så jag väljer att inte tänka på det så länge. Om fyra veckor börjar jag. Då ska jag tänka på det lite.


Men egentligen - YAY! Har äntligen fått ett riktigt roligt jobb som passar min kompetens perfekt, i den bransch jag önskar. Och med kontor inne i stan. Detta har jag längtat efter i åratal. Hurra, hurra. Jag ska vara gladare för detta lite längre fram.

Annat symptom

Något de inte skriver om hos Folkhälsomyndigheten är coronasvetten. Självklart svettas man när man har feber och så, men den efteråt! Vet inte vad som hänt med mina svettkörtlar men svettas vansinnigt mycket och det luktar, well vill inte vara fördomsfull här, men nattaxichaufför. Orkar väl inte hålla på att duscha hela tiden när jag dels är sjuk, och dels är hemma hela tiden, men jag står inte ut med mig själv ens en gång.

Coronaläget

I några veckor där oroade jag mig väldigt för samhällets kollaps i coronans kölvatten. Sen fick jag annat att oroa mig för, nämligen själva coronan. Gunnel fick den men det gick bra och han var rätt pigg, som barn är. Men sen var det min tur. Idag är det 12 dagar sedan jag insjuknade. Det tog bara några timmar från frisk till 39,7 i temp. Och så låg jag i fyra dagar tillsammans med den vidrigaste av hostor, mycket muskelsmärta och huvudvärk. Och en förlamande trötthet ovanpå allt. Dag fyra fick jag riktigt svårt att andas, och hade kontakt med vården. Fick hostmedicin samt annan medicin för andningen och efter ett tag började jag kunna andas någorlunda igen och vågade till slut till och med ta en insomningstablett för att få sova lite. För sov nästan inget de fyra första dygnen, för jag hostade så mycket, och kunde inte ligger ner överhuvudtaget.


Ett tag där, blev jag rädd på riktigt. Skrev ner alla mina koder och korta instruktioner till min man för begravning och annat. Tack och lov verkar vi inte behöva dem just nu, men har uppskrivet på min lista att skriva lite längre och bättre instruktioner och brev till min familj. Och ett testamente. Men vet fan inte vad som kan hända och när. Detta fick mig att vilja vara förberedd.


Dag fem släppte febern och jag har gradvis blivit bättre. Men har fortfarande väldigt mycket hosta och är trött. Men har ändå valt att försöka jobba idag - jag behöver något att sysselsätta hjärnan med. Vi får se hur länge jag orkar. Är fortfarande placerad i sängen dock. Och turen har kommit till Sigge. Den enda som klarat sig är min man.


Just det - dag sex fick jag kraftig magkatarr också efter all medicin jag tagit så jag fick tvärt sluta med medicin av alla slag. Kör Omeprazolkur och det känns bättre nu på dag 12.


Jag blev ganska sjuk, men inte så sjuk som många andra. En vän hade 40 graders feber i elva dagar. Akta er för coronan.

Byta handtag i coronans tid

Nu är jag så nöjd va! När jag lyckats byta båda altanhandtagen själv. Utan låssmed. Eller män som har åsikter om saker.


Men det var lite stökigt eftersom jag inte gillar att läsa instruktioner. Samt har en 65 år gammal altandörr (eller två). Och lås. Först tog jag i alla fall bort det gamla, mätte den där kvadratiska låspinnen och sågade sen av låspinnen på det nya handtaget. Gick hur bra som helst, lite jobbigt i armen bara. Sen borrade jag två hål i dörren, där några slags piggar skulle få plats. Nio mm. Eller - jag borrade ett hål och insåg när jag borrade det andra att det satt en metallplatta där den andra piggen skulle vara. Helvetes. Skrek jag nog rätt högt. Därför att jag redan skruvat fast den översta skruven i det översta hålet och det var en så kallad envägsskruv. Alltså en sån man inte kan skruva upp. Var tvungen att bekänna allt för min man som ej blev glad. Kan man säga.


Nåväl, jag må vara slarvig men jag är också envis så ringde två låssmeder. Den ena sa att han kunde komma mot en miljard kronor, och den andra sa man aldrig kan öppna en envägsskruv men att jag skulle ha haft en platta som heter 841 bakom, då hade det funkat. Aldrig är inte så bra ord för mig - jag kan inte acceptera det om man så säger så jag googlade sönder internet och skickade min man till Clas Ohlsson för att köpa bitsar och till en låssmed för att köpa två plattor. Och hurra för envishet för det fanns ju en bits som passade - men tror att låssmeder inte får säga det eftersom det ska vara inbrottssäkert. Så sen satte jag ihop hela skiten och gjorde om samma sak på andra dörren och nu är det nya låsbara handtag. Och jag gjorde det SJÄLV. Hurra för att vara envis och snål. Denna gång gick det bra, men de flesta andra gånger kostar saker alltid mer än de behöver för mig jag vill alltid själv. Kan inte riktigt allt själv. Men byta altanhandtag, det kan jag nu.

Corona-looken

OBS, minns detta i framtiden att  det var snöstorm inatt och morse. April är inte alltid najs.


Nåväl, här är min look april 2020:


Byxor: två par svarta träningsleggings, ett par grå och vita joggingbyxor med rumphäng. Blå lite för stora och hängiga jeans som jag sätter på mig när jag hämtar Sigge i skolan.
Topp: T-shirtar ur fulhögen - dvs de jag är för snål för att slänga men inte vill ha på mig bland folk för att de tappat form, färg etc.
Tröja: När jag lämnar huset: oversize grå tröja i kashmir från Stories eller blå- och vitrandig merinoullströja från Arket. Hemma: senapsgul eller ljusrosa collegetröja.
Skor: leriga vinterchelseaboots. Har varit svarta, nu oklart pga lera.


Man behöver inte så mycket kläder egentligen.


Utseende, då:
 - Lite för kort page men på stadig utväxt. (FÖRLÅÅÅÅT för att jag sa att jag behövde två månaders hårkarantän för tre veckor sedan. Visste inte att jag hade SÅ stort inflytande över världen).
 - 1 cm redig grå/vit utväxt i hårbotten. Tänkte snåla på hårfärg ett tag till.
 - Jättejättetorra händer och läppar
 -Blåvit glåmig hud med röda partier. Smörjer med alla krämer jag har men inget kul händer.
 - Lika torra fötter.

2 april 2020

Idag råkade jag läsa lite nyheter och jag blir oerhört rädd när jag gör det. För alla som dör, för alla som förlorar jobbet, för all den misär och svårighet vi kommer leva i framöver. Flera av mina närmsta vänner har redan förlorat jobbet. Jag är lamslagen av skräck. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska kunna hjälpa till. Varken mina nära eller andra i samhället. Vill bara gråta och har just idag svårt att känna något hopp inför framtiden.  Å ena sidan förstår jag att det blir vår och sommar och höst en gång till, att mina barn med stor sannolikhet kommer växa upp och behöva mig i många år. Att mina familj, min man och mina vänner kommer att finnas. Att samhället fortsätter på något sätt. Å andra sidan ser jag inte HUR allt detta ska kunna hända, och jag mår ju som bekant inte skitbra utan kontroll.


Å andra sidan nås jag då och då av en del positiva nyheter, hur folk sluter upp och hjälper till där det går, hur min syster distriktssköterskan sliter så hårt på sin vårdcentral, hur vår starka stat går in och stöttar. Har ekon inom mig av krispaket, värnskatter, massarbetslösheter från tidigare år. Jag har ju varit med förr. Och det har lyckats vända varje gång. Jag vet bara inte hur jag ska hantera tiden och livet under tiden.


Men innan jag kommer på det, innan jag svartmålar min egen framtid baserat på enbart ovisshet, tänker jag göra det jag kan. Fortsätta spara, och fortsätta konsumera. Försöka konsumera där det behövs mest, var det nu är. Men köper nästan allt lokalt nu, det som går. Mitt lokalsamhälle behöver förstås även mina pengar. Swishar till de initiativ jag nås av, som att rädda Skansen, eller pengar till att Pom och Flora kan bjuda vårdpersonal på frukost.


Längtar till hela familjen är helt friska, när Gunnels hosta är borta. Då vill jag göra nåt. Jag vet inte vad.

Corona 1 april

Känner mig frisk. Hostar typ inte alls. En eller två hostningar om dagen. Men så fort jag går utomhus börjar näsan rinna. Är detta pollen? Eller är det Covid-19? Inomhus rinner inget och jag känner mig precis som vanligt.


Var på ett väldigt viktigt vårdbesök idag. Det gick jättebra. Och det var så skönt att få komma ut lite. Men det var nästan tomt på folk, både i tunnelbanan och på gatorna. Tänkte göra ärenden men nästan inga butiker öppnar före 11 eller 12. Måste åka tillbaka till stan för att lösa några grejer. Mina föräldrar behöver hjälp med handling, min syster köper redan deras mat men nu behövde de grejer från apoteket. Känns som en lyxweekend att få röra mig i samhället, även om det är som en spökstad på vissa ställen.


Min man jobbar hemma idag så han tar hela ansvaret för Gunnel, eftersom jag har det de övriga fyra dagarna denna vecka. Ska alldeles strax gå ut och promenera i skogen en timme. Har längtat efter det också.


Annars börjar jag fundera lite på vad vi ska äta i påsk. Vi stannar nog hemma. Jag tänkte Toast Skagen. Nåt krispigt med potatis. Kan ju börja skriva en lista om detta också. Har många listor nu.