Så sjukt arg

Jag är så trött på obalansen och bristen i kommunikation i relationen till Loverboy att jag kräks. Jag är också väldigt trött på mig själv, och hur feg jag är. Igår blev jag så vansinnigt besviken på honom, med ovälkommen ångest på köpet att jag trodde att jag skulle bli helt galen. Igår var dagen då vi hånglade med varandra för första gången, för precis ett år sedan. Vi har tidigare skojat om att vi skulle uppsöka samma park och göra om det den här dagen men har var tvungen att jobba över igen, vilket jag väl kunde acceptera, jag vet ju vad som händer på hans avdelning nu. När jag ringer vid 9 på kvällen visar det sig att han kollar på fotboll (inte ens sportintresserad) på någon pub, tillsammans med sin kollega A, som han verkligen inte gillar. Det kändes ju rätt skumt men ville inte ta upp det på telefon så jag sa inget. Sen ringer jag två timmar senare och tror att han gått hem, men han sitter fortfarande där. Jag säger god natt och lägger på. Då ringer han givetvis upp och undrar vad som är fel (hur korkad som helst) och jag säger att jag blev ledsen för att han prioriterat så. Efter några sekunder säger han ” jag ville bara säga god natt igen, puss och sov gott” och lägger på-. HUR sjukt som helst, jag trodde att jag skulle dö av sorg, och att han skulle ringa senare men det gjorde ahan inte. Jag kan bara anta att han inte hörde vad jag sa, (det var rätt skramligt där) annars förstår jag verkligen inte vad fan han håller på mig.

I morse när jag vaknade var jag faktiskt rätt lugn och han har både mailat och ringt mig idag, och jag hade nästan beslutat mig för att skita i det, börja om med att alltid vara tydlig och våga ställa krav i framtiden istället, men efter att jag har skrivit det här är jag jävligt förbannad igen. Jag orkar bara inte hålla på att bråka igen, det räcker med en gång den här veckan. Jag tror att jag ska avvakta och se hur han hade tänkt sig att spendera tiden med mig.

trött i ögonen idag

Är lite bakis idag efter en session med jobbet på Riche. Börjar inse att jag bara har en dryg månad på mig att hänga med mina nuvarande kollegor i min nuvarande roll. Men de jag gillar finns ju kvar ändå. Min nyaste kollega A, är sjukt trevlig och jag är riktigt glad för att jag har lärt känna henne. Sitter och försöker vänta ut den här dagen. Idag är det ett år sedan jag hånglade med Loverboy första gången. Jag vill att vi ska uppsöka någon park ikväll för att återuppliva gamla minnen, han verkar vilja jobba över. Å andra sidan verkar min kropp vilja lägga sig i en säng, så eventuellt kanske vi kan sammanstråla lite senare ikväll. Kollegorna hade lovat mig att få komma sent till jobbet idag men insåg när jag ramlade in genom dörren igår att Fortum skulle komma och kolla på min gas idag, så det var bara att hoppa ur sängen klockan sju, knappt nykter. Så en liten tupplur efter jobbet kanske inte skadar ändå.

Jag längtar så efter min darling, tycker lite synd om honom som måste sitta till 10 varje kväll, men tycker iofs att han ska prata med sin chef och be att de omfördelar arbetet i gruppen lite.

Massor med folk kommer fram och gratulerar mig till jobbet. Det känns ju faktiskt jättekul.

Börjar det bli dags för BUS snart??

trubbel i paradiset

Vi bråkade igår, Loverboy och jag. Det känns knappt som om jag kommer ihåg vad det handlade om, men det var väl om våra närmaste planer och hur jag upplevde det. Han upplevde ju det helt annorlunda så klart, och det slutade med att jag slängde på luren. Sen sms:ade han ett ganska gulligt meddelande som jag ignorerade. Efter det stängde jag av telefonen och surade fram till kl 14 idag när han mailade och bad om hjälp med ett system. Sen gick vi ut och pratade lite och jag bad om ursäkt för vissa saker och förklarade hur jag såg på det och då kunde han förstå.

Sen berättade han hur han suttit med alla seniora personer på hans avdelning igår och berättat om hur lycklig och harmoniskt förhållande vi har, och att vi aldrig har bråkat. Och så händer det samma dag. Och han berättade vilken stor klump han har i magen. Sen berättade de att de var säkra på att vi skulle förlova oss i NY, men Loverboy svarade att var sak har sin tid och att vi inte hade några sådana planer nu. Inte han kanske… Men kontentan var i alla fall att han berättar för våra kollegor hur bra vi har det och sen fortsatte han med att berätta massor om mitt nya jobb som de tyckte verkade väldigt spännande och intressant och de var väldigt nyfikna på min ersättning, som han givetvis inte berättade om i detalj men i proportion till vad vi tjänar här. Och det är fantastiskt viktigt, i alla fall för alla de som ska vara kvar här, att de förstås vilka löner som betalas ut till duktiga medarbetare ute i verkliga världen.

Ny utveckling

Skrev världens längsta inlägg igår, som tydligen har försvunnit. Det som har hänt är i alla fall följande:

- jag har sagt upp mig, Hur läskigt som helst. Men det känns ganska bra i alla fall, även om jag alltid är rädd för att ha gjort fel val. Men nu bär det alltså av mot ett nytt liv. Lyckades få upp den fasta lönen med 4 000 från vad jag har idag samt ett mycket förmånligt provisionsavtal. Lyckades även förhandla bort provanställningen, vilket tydligen skall vara en bedrift men som är självklart för mig.

- Är sur på LB, nu har jag ingen lust att alltid anpassa mig efter honom längre, jag håller låg profil den här veckan. Vi har lite oenigheter om hur valborg ska firas, framförallt känns det som om han inte kommer att vilja åka med mig ensam till landet, arken nu eller någonsin framöver. Orkar inte skriva hela litanian igen, men han får anstränga sig mer helt enkelt.

- I övrigt har jag vansinnigt mycket att göra på jobbet nu när jag snart ska sluta och känner att det mesta av min energi läggs på det.

I dag händer det

Oh my. Lyckades förhandla bort provanställningen och få upp lönen till en anständig nivå. Rekryteringskillen, kompisar och allmänt löst folk är väldigt imponerade av att jag lyckades med det. Men det var aldrig aktuellt för mig med något annat. Jag hade aldrig gått från tryggheten till något så osäkert som provanställning. Om de verkligen vill ha mig är det det priset de får betala. Så nu sitter jag och väntar på att kontraktet ska budas över till mig och när det har kommit ska jag säga upp mig. Fatta hur läskigt det är. Jag dör nästan av nervositet. När jag väl har gjort det finns ju ingen återvändo.

Helgen med tjejerna på landet var superskön, vi solade, läste och åt god mat. Och drack ett och annat glas vin också. Men inget mer.

När jag kom hem från landet ringde jag LB, trodde att han skulle vilja att jag kom hem till honom, men blev i princip tvungen att tvinga mig dit, han hade bjudit några kompisar på middag. Man kunde ju tänka sig att han skulle ha längtat efter att vara med mig efter att bara ha träfats en gång förra veckan, men tydligen inte.

Sen frågade jag vad vi skulle göra till valborg och om vi skulle åka ut på landet. Hans första motfråga blir bara du och jag eller… Till saken hör att han brukar fira valborg med ett gäng gamla barndomsvänner och jag hade bett honom att kolla om det blev av, och föreslagit att vi skulle åka ut till mitt land om det inte blev det. Valborgsgänget kunde tydligen inte men 3-4 andra kompisar vill väldigt gärna hitta på något blev hnsn svar. Well, är jag dum i huvudet om jag tror att vi ska till mitt land om hans ursprungliga plan gick i stöpet. Inte fan hade jag förväntat mig att han skulle göra andra planer istället. I alla fall, jag kände mig inte särskilt välkommen, uppskattad eller älskad då och fick panik och slöt mig totalt resten av kvällen. Jag märkte att han blev orolig och frågade mig tusen gånger vad det var med mig, men jag kunde inte ens prata med honom. Blev helt kall, gick och lade mig mitt i filmen och låtsades sova när han kröp ner i sängen. Och han, som ALDRIG vill ligga på sidan och kramas när han somnar, började hålla om mig och greja när han trodde att jag sov. Dåligt samvete, eller rädsla. I don’t know. Men nu behöver jag ha en paus från lilla LB, tänker boka upp andra grejer i veckan och avvakta vad gäller helgen. Jag är rejält trött på att känna mig så underlägsen. Nu blir det någon förändring. Intressant att se vilken bara.

Vilka villkor

Jag fick mitt anställningserbjudande igår kväll, på papper. Jag typ dog. Plötsligt kändes det inte så kul längre, det kändes mer som en förolämpning och jag undrar hur seriöst företaget egentligen är. Visserligen förutsätts de lägga sig lågt och jag insåg att jag hade ett visst förhandlingsutrymme uppåt, men hallå!! Det var framförallt två saker som irriterade mig:
Provanställning.
2. Ca 5000 lägre lön än vad jag bör få.

Sen var det visserligen 6 veckor semester, vilket jag mycket tacksamt tar emot, med någon måtta får det ändå vara.

Jag fick ett litet spel och ringde runt till mina coacher om peppade mig för samtalet med nya chefen. Och det gick faktiskt jättebra. Jag var lugn, seriös, professionell och framförde mina argument sakligt och tydligt. Sen berättade han om provisionssystemet som kan bli riktigt bra. Jag vill jobba med provisionslön, för att jag vet att jag presterar bra då, men risken finns att jag jobbar ihjäl mig.

Well, han skulle tänka igen det och återkomma idag, men avslutade samtalet med att vi nog inte ligger så långt ifrån varandra så det här ska nog lösa sig. Jag väntar spänt.

Nu börjar ett annat liv

Good Lord in heaven, jag fick jobbet. Jag var ju nästan säker på att få det genom hela processen, men började bli lite nervös på slutet. Och jag kommer att acceptera det förutsatt att villkoren är rätt. Jag har ju en indikation på löneläget men jag vill även kolla pensioner och sjukförsäkring och annat skoj innan jag skriver på. Det blir idag, det. Och efter alla vånda blir det nog rätt att ta det, även om jag inte är euforisk av lycka som jag varit när jag fått tidigare jobb, antagligen eftersom jag vet att jag kommer att ge upp en hel del saker som jag ändå tycker om. Men, nu vänder jag blad och börjar en ny fas i livet. Och det är spännande.

Jag tog med mig Loverboy till Prinsen för att fira, jag fick Chevre Chaud och oxfile och han tog Toast Skagen och Biff Rydberg. Och det är makalöst vad vi har blivit gamla och trötta, vi orkade dela på en flaska vin och sedan ytterligare ett glas på Metro på vägen hem och sen dog vi nästan och skyndade hem. Till MIG!!. Där han inte varit sedan 26 december. Trodde aldrig att han skulle komma dit igen men det var uppenbarligen inte svårare än att fråga honom.

Men det är något med min lägenhet, jag misstänker att det är där all min oro bor, för trots att vi hade jättemysigt, sex, och att han insisterade på att vi skulle stanna hemma hos mig när jag föreslog att vi skulle ta en taxi hem till honom om jag fick packa ihop lite saker så att han skulle slippa åka hem före jobbet på morgonen för att byta kläder, trots allt detta så kändes det återigen som att jag är ett stycke vax i hans händer och jag känner mig lite liten idag. Jag undrar återigen HUR mycket han tycker om mig, om det är så mycket att han vill leva med mig, och NÄR ska vi flytta ihop. Ja ja, åtta månader är ingen evighet, men jag VILL. Jag VET att han älskar mig och vill vara med mig, me är jag the love of his life.

Det har ju känts bra ganska länge nu, eller snarare har jag varit lugn och inte obsessat så mycket utan våga lite på honom och insett att hans sätt att visa sina känslor kanske inte är likadant som mitt. Men nu, FUCK IT, åker till landet i helgen med mina girls, så det blir första helgen på två månader som vi inte ses, kanske bra ändå.

Yay

I'm the master

Kom igen nu då

Kan han ringa någon gång. NU! Ska få besked idag på morgonen och jag vill veta. Vänta vänta...

Påsken över

Påsken över. Skönt. Har gått upp till startvikten från förra måndagen igen. Men med tanke på att jag bara i söndags åt tre kanelbullar till lunch kanske jag ska vara tacksam. Gotland var bra, det var väldigt fint och vackert väder. Men det var lite… trångt att bo i en liten stuga med svärmor, svägerska m fl. De är jättesnälla och så. Absolut. Men jag kände mig inte helt avslappnad och tror inte att jag egentligen tycker om LB’s storasyster. Hon är så tråkig, och jag vet inte men bara blä. Det var underbart underbart att komma hem igen igår morse.

Allt är bra med Loverboy, det är som vanligt och vi börjar få mer balans nu. Jag älskar honom fortfarande mer än allt, men han kan inte längre utgå från att jag kommer att kyssa marken han går på. Om han någonsin har gjort det, det är väl snarare hur jag sett på saken.

Har ännu inte hört något om jobbet.

Träffad exet igår och han tyckte att det var jättemysigt och att jag är den bästa fortfarande. Jag kände verkligen inte så, det kändes väldigt välbekant att träffa honom, men också som att jag verkligen inte vill vara med honom. Vi har inte så mycket gemensamt och jag behöver inte träffa honom igen. Men han ville gärna att vi skulle höras av, så vi får väl se vad som sker.

Oh well, måste jobba lite nu.

Glad påsk

Idag är jag väldigt gammal och bakis. Min nyaste kollega A lurade med mig till AG för ett glas vin som sedermera blev fem på fastande mage. Jag mår som jag förtjänar, och inte är det särskilt bra. Jag fattar bara inte varför jag blir så sjukt dum i huvudet och pinsam, det är väl åtminstone en läxa jag borde ha lärt mig, om jag nu fortfarande inte fattat att vin inte ska drickas utan mat i magen. Mår illa.
Fick min deklaration igår och jag tror minsann att den stavas Bayswater numera, hurra för för stora skatteavdrag på lönen. Hurra hurra.
Om en kvart drar vi till Gotland. Har ju inte varit där förut (förutom Visby i juli, och det räknas verkligen inte) så det kommer att bli väldigt roligt och spännande. Och kanske lite jobbigt att bo med hans familj hela helgen. Särskilt som min egen underbara är på vårt landställe och jag saknar dem.
Har fortfarande jobbångest.
Veckans mycket duktiga ätande har lett till att nya NY-jeansen sitter perfekt, behöver alltså inte längre ha en knapp uppknäppt när jag sitter ner. Måste vara lika duktig även under påsken så att de passar även på hemvägen. P å fötterna sitter mina gamla Timberlandkängor som inte sett dagens ljus på 10 år. Oh well.

Mera tjat om jobbet

Ja, jag ältar, men jag måste verkligen reda ut hur jag ska ha det:

FÖR:
- ny utmaning
- mer ansvar – mer avancerat jobb
- mycket mer betalt
- ganska kul verksamhet
- kan delar av jobbet men inte allt
- nya kollegor, lokaler etc = spännande
- Slippa nuvarande tråkiga jobbet

MOT:
- lämna ett sammanhang där jag känner att jag hör hemma
- byta stor organisation mot liten
- lämna alla kollegor och arbetsmiljön
- gå från något säkert till något mindre säkert

Det ser ju ut som om För väger tyngre än mot men jag är hopplöst nostalgisk och grubblar sönder mig över det här svåra valet. Alla tycker att jag måste ta mig samman och sluta ens fundera över det när mot listan ser ut som den gör, men mina föräldrar har aldrig bytt jobb, eller skilt sig heller för den delen, så jag är inte särskilt bra på att tackla förändringar. Oh well, mer funderande under påsken antar jag.

Intervjun gick bra igår och väntar nu på ytterligare besked. Tror att jag kan få det.

Mera nervositet

Ska på ny intervju om några timmar och jag är nervös. Inte för intervjun men för att lämna företaget. Så himla läskigt, vet att jag måste klara det men får ständiga ångest attacker över tanken på att lämna det trygga. Jag vill ju inte ha det jobb jag sitter med nu längre men jag har uppenbara trygghetsissues. Jag är så himla rädd att jag ska ångra mig. Min kära far säger att man alltid kommer att göra det till viss del, men att det ingår i spelet och att man kommer över det. Jag har ju bestämt mig för att ta jobbet om jag får rätt erbjudande men jag är ändå RÄDD!!!

I övrigt bara stressigt och jag längtar till påsk då jag får vara med Loverboy igen (och hans familj dock). Tänker absolut inte fråga när vi ska flytta ihop, jag vill att han bjuder in mig att bo där. Men jag längtar dit, efter NY känns det väldigt tydligt att jag vill ha honom, och jag vill bo där. Jag tror att vi båda såg det hela mycket klarare när vi var där, för även om det finns en vardag i vår relation numera så var vi väldigt förälskade när vi var där, och det var en mycket märklig känsla att sova ensam igen efter resan. Han har visserligen omorganiserat sina garderober sen han kom hem, och jag hoppas hoppas hoppas att det är för att göra plats för mig.

Mer NY

Empire State Building är väldigt högt upp. Har inte så mycket svindel vanligtvis men det har var helt makalöst. Det var fantastiskt att se så mycket, och att vara så högt upp.

Jag hade ju hoppats på fint väder och hade letat fram lilla vårjackan också. Första helgen var underbar, vi satt och solade på en uteservering och lyckades till och med bränna oss lite. Resten av veckan snöade, regnade och haglade det. Varje eftermiddag kom jag tillbaka till hotellet, och skakade av köld. Lyckades givetvis bli förkyld igen och fick krypa ner under täcket för att få upp värmen igen. Men det var ganska mysigt också, att ligga ensam på ett fint hotellrum under ett varmt täcke och läsa böcker. Det var ju faktiskt en semester där jag behövde vila också.

LB var ju ledig på kvällarna tack och lov så då åt vi mycket god mat och hade stora förhoppningar om att stanna uppe länge och dricka mycket vin, men stoppades ungefär vid halv tio varje kväll då våra ögon helt enkelt stängdes. Vi var så troligt trötta hela veckan och lyckades bara roa oss lite mer på fredagskvällen. Men då desto mer…

Och det känns fantastiskt underbart och härligt mellan oss nu, det är mycket kärlek och mycket sex. Äntligen. Börjar misstänka att vi varit för stressade och behövde komma bort och tänka om. Dock verkar det inte bli någon flytt hem till honom ännu. Jag tänker INTE bjuda in mig själv och vill vänta på att han ber mig flytta dit. Och det verkar inte direkt bli nu.

Dessutom ringde de i onsdags från rekryteringsbyrån och berättade att företaget var väldigt nöjda med mig och vill träffa mig imorgon igen. Jag tror jag får det och jag är så sjukt nervös. Har bestämt mig för att ta det men jag har sån ÅNGEST för att lämna jobbet och företaget jag är på nu. Åhhhhhhhhhhhhhhh vad jobbigt.

I'm back!!

Nu är jag tillbaka efter min verkligt välbehövda semestervecka i Ny. Och det finns så mycket att berätta att jag inte vet var jag ska börja plus att min email svämmar över. Trots att jag ligger sex timmar efter misstänker jag att det blir en väldigt lång kväll på kontoret. Vill blogga om alla upplevelser men hinner inte så jag tar dem ämnesvis och hoppas att jag hinner med allt. I sann modebloggsanda kommer här:

Shopping bloggen: 6 par skor. Yay. Älskar skor. På onsdagen hade jag fortfarande inte köpt något, hade inte hittat något jag verkligen ville ha och trodde att jag förlorat min shoppinggåva, men sen smällde det till och jag gjorde i princip alla inköp på en eftermiddag. I snöstorm. Och jag i vårjacka. Hade tittat på massor av dyra saker i alla fina affärer under veckan men tvingades inse att jag är för snål. Handlar tydligen hellre mycket än bra. Alla skor var sommarskor så de får vänta ett tag innan jag plockar fram dem.

Tre fantastiska sommarklänningar, en del tröjor, linnen, kjolar och sånt.

Och en hel stor väska full med schampon, duschkrämer och smink. So lovely. Men nu blir det ingen mer shopping på evigheter.

Återkommer senare med: UPPLEVELSEBLOGGEN!!.