Kris

Gelatinet i moussetårtan jag ska ta med mig ikväll stelnar inte. What to do?

Drabbad

Av den stora tröttheten. Detta jullov kommer det att sovas all möjlig tid. Vi sover i omlott, min man och jag. Tänker vakna pigg inför lång heltidsvår 9 januari. Läsa och annat kul får ske i en framtid. Dock att jag tänker göra glass i min nya glassmaskin idag. Nåt med chokladsås tänkte jag.

En jul

En fin jul. Jag gav många fina grejer och fick minst lika många fina tillbaka. Men det var inte det som var det finaste. Det var ju Sigge och hans stora familj, som tog så bra hand om honom hela dagarna. På juldagen sov jag fyra timmar i sträck på eftermiddagen. Var en ny människa efteråt. Jag tycker om min familj. Det är skönt att vara med dem. Men skönast var att komma hem idag på annandagen. Det var det.

# 21 - Berätta om någon som du älskar

Det är några stycken. Det är svårt att välja bara en. Men jag tror ändå att jag väljer min man. Jag skrev nästan inget på bloggen om när vi träffades eftersom han lyckades lista ut adressen och då blev det bara så tillrättalagt. Jag ångrar det nu, lite grann. Det hade varit fint att ha alla de där känslorna sparade någon stans. Jag har tänkt rätt mycket på den tiden de senaste veckorna. Kanske för att vi ställts inför tuffare prövningar än vad vi hade kunnat förvänta oss. Vi är ofta arga på varandra, och då blir vi inte så snälla. Det beror så klart på sömnbristen i första hand, men också på att vi vuxit ihop och vågar vara riktigt riktigt arga.

Men allra oftast blir jag så där blöt och mjuk i hjärtat när jag tänker på hur väldigt mycket jag älskar honom. Vilken tur jag hade som hittade den där (nästan) perfekta mannen och den allra bästa pappan. Jag tror att vi kommer ha tunga perioder, men jag tror på riktigt att vi kommer att klara det. När vi satt på invigningen av baren i vårt hus slog det mig att vi ju inte gjort något ensamma på evigheter. Jo, en grej i oktober, men det var kort. Jag skulle önska mig några kvällar på tu man hand, så att vi hinner umgås lite, inte bara fixa logistiken. Som nu.

Jag tänker att vi kanske ska våga anlita barnvakter som får ha det jobbigt med en skrikande bebis. Att de kanske kan leva med det när de faktiskt erbjuder sig att vakta honom. Jag ska marinera den tanken lite till.

Men jag älskar honom så mycket, denna supersnygga mycket smarta och roliga man. Som anstränger sig till sitt yttersta för att jag ska ha det bra och lätt i livet. Som är väldigt omtänksam mot alla runt omkring honom och vars ögon glittrar när han pratar om saker han älskar.

#20 - Berätta om vad du önskar dig i julklapp

Egentligen bara en pojke som sover om nätterna. Och en hel kropp. Och fred på jorden.

Men om jag tänker lite mer materiellt har jag önskat mig porslin ur serien Swedish Grace. I grått och vitt. Jag har haft samma i tio år, och det är det absolut inget fel på. Men det är roligt att byta. Och variera.

En lång lista med böcker.

Jo just det, av min man önskade jag mig en glassmaskin. Det äts mycket glass här. Köpeglassen är oftast för söt. Jag längtar mycket efter att experimentera. Hoppas hoppas att det blir en maskin som faktiskt används. Jag är duktig på att använda mina maskiner. Det är bara fritösen som får stå. Det är för farligt tycker min man.

#19 - Berätta om en vän som långt bort

Ja just nu, i mitt hemmasittarläge bor alla som inte bor på Södermalm långt bort. Jag orkar helt enkelt inte, och jag inser att man inte kan kräva av alla att de jämt ska komma hem till mig. Det kan man inte.

Men långt bort på riktigt är nog Camilla. Hon bor i Malmö och jag har känt henne sen dagis. Det är en stor sorg att hon inte bor på Södermalm. Vi har väldigt kul ihop. Gillar samma saker. Känner varandra mycket väl. Hon ingår liksom i livet. Och nu ses vi en eller två gånger om året. Det var mycket länge sedan det skedde utan barn. 6 år? Jag tänker att vi kommer igen i framtiden. När hon fyller 40 om två år, då ska något ske. Det tänker jag.

#18 - Berätta om en plats du vill besöka innan du dör

Alltså, jag är ju fast i mitt hemmaläge nu. Vill inte resa. Vill inte upptäcka något. Det känns bara råjobbigt. Vill bara vara hemma. Med familj och vänner. Men hemma.

Jag kan tänka mig ett parallellt universum där jag absolut vill resa mer. Fast jag är inte så upptäckig av mig . Gillar bäst att återupptäcka gamla vänner. Lära känna dem bättre. Som Paris, New York, Barcelona, Prag, Rom.

Tänkte i Warszawa att vi borde åka hit en långhelg, bo lyxigt och äta gott. Gå runt och strosa lite. Men det är inget måste innan jag dör eller så.

Vinbar

Oh yay! Det har öppnat en vinbar i mitt hus. Den är snygg och har bra viner och ägarna är mycket trevliga. Vi tog hissen ner med Siggot i famnen för att hälsa dem välkomna medelst var sitt glas vin. Sen tog vi hissen upp igen. Jag säger då det, det här var en fin julklapp.

#17 - Berätta om hur en perfekt dag ser ut

Åh jag längtar efter en sådan. Det finns ju några varianter. Minst två. Here goes:

 1. Sigge sover till minst åtta. Vi äter frubby långsamt, han leker snällt för sig själv, medan vi läser tidningen, äter nybakat bröd och tar det lugnt. Solen skiner och vi går på promenad, hänger lite i affärer, fikar, gungar och sånt där. Sen blir vi lite eftermiddagshungriga och träffar några kompisar, kanske på Nytorget. Äter sen lunch och tar några glas vin. Efteråt sover vi middag, alla tre, mycket länge. Jag tar ett bad, läser en bok och är alldeles i fred i minst en timme. Sen går jag in i köket och lagar något mycket gott, som inte alls tar lång tid eller blir kladdigt och smutsigt och pling plong så kommer några andra kompisar på besök. Vi dricker skumpa, Sigge somnar klockan sju och våra vänner vill aldrig gå hem. Sen sover jag utan att vakna hela natten. Geez vilken utopi.

2. En annan mycket bra dag hade varit om jag till exempel gick till jobbet vid nio, och åt långlunch på Prinsen, Wallenbergare kanske, som övergick i eftermiddagsvin. Kanske en liten shoppingrunda, kanske en liten massage eller så. Efter det middag och mer vin med min man, eller vänner. En lång rolig kväll som ändå slutar kanske elva eller så. En lång natt utan att bli störd. En lugn morgon med frukost i fred.

Hmm, ja temat är ganska tydligt här. Sömn, ostördhet och vin. Ser inga mönster alls.

#16 - Berätta om hur du var när du var liten

Ganska hemsk tror jag. Började läsa vid tre. Ville sällan leka något annat än det. De andra barnen tyckte det var skittråkigt. Vi gick inte så bra ihop. Andra lekar jag gillade: associationsleken, rättstavningsleken, Multiplikationstabellen. Sortera och strukturera upp informationsleken. Som till exempel alla namn på barnen i skolan. Eller födelsedatum. Sånt kunde man göra fin statistik på. Eller programmera lite lätt på pappas giggedator.*

Som sagt. Kanske inte det roligaste barnet. Sen ville jag bestämma allt också. Det gillades inte heller. Jag var typ över tjugo innan jag började bli uthärdlig.

Sen kunde jag i och för sig vara ganska rolig och snäll och social också. Men det kostade på. Det gjorde det.

(NB så var jag inte supermobbad, bara vissa år. Andra år mycket populär. Svår balans.)
* OBS. Har ej någon känd diagnos, för de som undrar. Min far var likadan. Han uppmuntrade mig.

Livet kom emellan

Jag gillar verkligen inte att att inte fullfölja något jag påbörjat men jag vet inte vad som hände, kanske var det bara livet som kom emellan, som gjorde att tiden rann iväg och försvann. Sen sist då, har jag hunnit vara lite sjuk, eller är just nu, fast inte så värst mycket för jag jobbar ändå. Och jobbat ganska hårt. Det är rätt jobbigt att jobba, kom jag ihåg nu. Plus att jag hann med en tur till Warszawa fredag till lördag på julfest. Det var grejer det. Vi bodde mycket fint och jag vill åka tillbaka, med lite mer tid i livet. Det dygnet var jag i alla fall vaken 23 timmar i sträck vilket gjorde att jag var tvungen att återhämta mig i två hela dagar. Vilket i sin tur gjorde att jag missade Eldkvarns jubileumskonsert igår. Något jag är så bitter över att jag inte ens  kan prata om det. Så hej då.

#15 - Berätta om en av dina favoritböcker

Gentlemen. Klas Östergren. Det är världens bästa bok. Kanske inte rent tekniskt den allra bästa bok som skrivits, men för mig, den allra bästa boken. Har nog läst den 15 gånger. Brukar försöka läsa en gång om året. Jag kan inte ens säga varför jag älskar den så mycket, men den sveper mig med på ett alldeles magiskt sätt. Lika mycket varje gång.

Det är också min mans favoritbok. Jag hade lyckats googla fram det inför vår första officiella dejt. Stod lite nonchalant i tunnelbanan och läste den medan jag väntade på honom. Han höll på att döden dö av ögonblicklig kärlek. Listigt av mig

#14 - Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

Oj. Svåraste kategorin helt klart. Kommer inte på ett enda. Men min svärfar är mycket duktig amatörfotograf. Han fotar mig oavbrutet när vi ses (och alla andra).  Jag har blivit tvungen att börja vänja mig vid att bli fotograferad, och framför allt se en massa bilder på mig själv som jag inte gillar. Det blir inte så viktigt i längden. Det är ju skönt.

Han tog också massa fina bilder på vårt bröllop. De älskar jag allihop.

#13 - Berätta om din favoritsak i ditt hem

Väldigt svårt måste jag säga. Vissa saker är stora favoriter även om jag inte tänker så mycket på dem. Tvättmaskinen och diskmaskinen till exempel. Skulle döden dö om jag inte hade dem. Så är det nog med alla praktiska saker. Man vill bara ha dem. Toaletten, duschen. Ni fattar.

Men saker jag inte riktigt vant mig vid ännu är två:
 - Nya jättestora TV'n. För att vi inte orkar gå ut så mycket nu för tiden. För att vi hänger där, i soffan, framför den lite för ofta.
 - Det nya lyxbadkaret som installerades idag. Vet ej om det är en favoritsak ännu, eftersom jag inte ens sett det, men misstänker starkt att det kommer att bli.

I kategorin onödiga saker tror jag att jag måste svara kökstapeten. Är fortfarande nykär i den.

Jämställdhetsfrukosten

Igår morse träffades vi på Café 60 för jämställdhetsfrukost, 5 coola bloggare och jag. På motvalls initiativ. Kloka kvinnor. Med vettiga saker att säga. Man fick klaga lite. Men man fick också tänka till och förstå att det inte är helt åt skogen. Kanske är det så, att de som funderar mest på de här frågorna har kommit ganska långt. Är nästan framme. Men behöver lite knep för att orka den sista biten. För att kunna få det lite lite bättre.

Det jag fick lära mig är ju egentligen ganska enkla saker. Prata om det. Kommunicera. Planera och gör upp innan. Inte efter. Och inse att det kanske inte bara är min standard som ska gälla. Vi är ju två. Och att våga släppa taget lite grann. Allt kanske inte måste vara perfekt. Dessutom kan det kanske vara så att det löser sig, alla de de där sakerna man tar på sig, projektleder för familjen, när någon annan får ansvaret. Kanske löser det sig på något annat sätt än så som jag har tänkt mig. Kanske fungerar det lika bra. Värt att prova tänker jag.
*Går till jobbet och låter någon annan ta emot hantverkaren*.

#12-berätta om någon du saknar

Jag saknar min morfar och hans fru. Är ledsen över att vi aldrig fått ett riktigt liv tillsammans. De har bott utomlands hela mitt liv, har jag tur träffas vi en gång om året. Hade de bott här - tänk vilken relation vi hade kunnat ha. Nu får jag aldrig veta.

Saknar ofta min mamma som bor för långt bort. Dito min syster. Och de döda, mormor, farmor och farfar.

Sen saknar jag Sigge hela dagarna på jobbet också.

#11-berätta hur dina framtidsdrömmar ser ut

Har inte så många. Har liksom landat i ett behagligt nöjdhetsvacuum. Det är fint. Men skulle gärna vilja ha en bebis till, en smärtfri andra graviditet, fortsatt roligt på jobbet. Större boende om så där tio år. Fortsatt fint liv med min familj. Ja, som ni ser känns det mesta tillräckligt just nu. En lycklig känsla.

#10-berätta vad du har i din väska

Jag har två, som jag använder regelbundet. En liten som inte rymmer så mycket. Och en stor. Den stora har jag till jobbet och den innehåller främst dator, plånbok, nycklar, tre olika läppgrejer som jag aldrig använder, några tamponger, lite kvitton och allmänt skräp. Och en skitfin lädermapp med block och miniräknare. Tänk säljare på 80-talet. Minus det vinröda konstlädret. Fyndades för 125 kronor på Stadsmissionen. Känner mig mycket business med den.

#9 - Berätta om en av dina favoritlåtar

Det var värst vad det var mycket favoriter här. Jag är inte så mycket för det. Lite bara.

Låten - det måste vara "December 1963" med Frankie Valli. Den spelade min man för mig när vi precis hade träffats. I december. Inte 1963 dock. Sen spelade han alltid den när jag klev in i baren han DJ-ade på. Varje gång. Den är typ vår låt. Jag blir alltid helt glad, varm och lycklig när jag hör den.

Sigges bästa är "En sån karl" med Lill Lindfors. Allt annat upphör, avstannar när han hör den. Och hela den lilla kroppen dansar. Funkar till och med på nattlig otröstlig gråt. Den är det enda som tröstar. (Lite synd om grannarna tänker jag nu).

Paris

Är fortfarande i Paris, några få timmar kvar. Om ca sju timmar får jag träffa min bebis igen. Det har dock gått bättre än jag hade förväntat mig. Har sovit sju timmar i sträck, två nätter på raken. Ätit en fantastisk middag och en fruktansvärd. Har varit på gräsligt technoparty under Louvren och lyckats spendera exakt 0 kronor.

Och just det, varit på konferens som kanske bäst beskrivs som ok. Le Web. Franskt organiserat, kan man säga. Men goda croissanter.

#7 - Berätta om ett av dina favoritfotografier

Jag har aldrig funderat i termer av favoritfotografi. Nu har jag flera tusen favoriter helt plötsligt. Alla är på Siggot. Till exempel det här.

Till Paris

Ville bara säga det att just nu, när detta inlägg postas, sitter jag i luften på väg till Paris. Ska gå på Le Web. Återvänder fredag. Har megaångest för att vara ifrån Siggot. Kan inte ens skriva om det här utan att få kramp i magen. Min lilla lilla bebis.

#8 - Berätta om ett av dina favoritplagg

Jag tycker alltid mest om de nyaste plaggen. De blir mina älsklingar och de gamla kompisarna glöms bort och förnekas. Mycket elakt egentligen. Nyaste plagget är en svart kofta från Dagmar, likadan som en grå jag köpte i september. Just den svarta köpte jag för att modellen var helt perfekt, och en svart kofta är ju mycket användbar.

Men ett lite äldre plagg då. Ett riktigt favoritplagg. Skor är också plagg va? Jag tror jag väljer mina helt söndertrasade Adidas Stan Smith. De är så fula att jag skäms när jag går ut med soporna. Hål överallt. Men när Sigge låg i magen och var jobbig mest hela tiden, när fötterna var stora ballonger, då var de de enda skor jag fick på mig. Mellan november och mars bar jag inga andra skor. Så fula eller inte, så var de min räddning.

Andra trotjänare är mina helt sönderslitna, tre storlekar för stora jeansshorts. De har jag varje dag på landet, hela sommaren. Det är därför jag alltid blir så förvånad när jag kommer in till stan och ska ha jeans på mig igen. Jag har liksom inte märkt hur jag expanderat under sommaren.

#6 - Berätta om bloggarna du läser

Jag har ca 200 bloggar i min reader. Väsenligt färre idag än för en vecka sedan. Då rensade jag bort en hel massa som jag irriterade mig något fruktansvärt på. För det har jag varken tid eller energi. De bloggar jag läser måste tillföra något positivt. De behöver inte vara positiva i sig, men de ska ge något. Alla dessa 200 bloggar uppdaterar ju inte jämt, de kommer och går, och vissa har jag följt i evigheters evigheter.

Genom den här bloggen har jag hittat många fina vänner. Riktiga nära vänner, kompisar och bekanta. Och så bloggkompisar förstås, sådana jag inte har träffat på riktigt, men som jag ändå känner mig som kompis med. Inte alltid vet de om att vi är bloggkompisar heller. Ibland är det högst ensidigt. Men ändå - jag gillar mina bloggare.

#5 - Berätta om vem du var för ett år sedan

Jag var samma. Och en annan. Mest samma faktiskt. Hade väldigt väldigt ont, kunde varken stå, sitta eller ligga. Jag grät mycket. Jag var tjock och hade min bebis i magen. Jag kunde inte andas, hade så mycket halsbränna att tänderna förstördes. Jag hatade livet ganska mycket. Förutom det var jag nästan samma. Den lilla lilla skillnaden ligger i, förutom smärtorna och allt det där, att jag nu förstår att det inte finns någon gräns för hur mycket man kan älska någon. Hade jag vetat hur mycket jag skulle älska att vara mamma till min egen bebis hade jag nog försökt få en tidigare. Det var tur att jag inte visste, annars hade jag inte fått just det här lilla praktexemplaret. Som rev mig på halsen nyss , så att det blödde.

#4 - Berätta om en person du beundrar

Alltså, beundra. Det är ett svårt ord. Jag kan tycka att vissa personer är beundransvärda för saker de gör, åsikter de har, eller mod de visar. Jag kan beundra prestationer, konstnärliga verk, idrottsliga prestationer. Men jag tror inte det finns någon person jag helbeundrar så att säga. Nej, jag tror jag passar på den.

#3 - Berätta om din bästa vän

Jag har flera som står mig mycket nära. Och närmast av dem alla är nog min mellansyrra. Det är tre år mellan oss och det tog rätt många år innan hon slutade var pestig och blev den bästa jag hade. Hon har två barn och bor två mil från mig. Två kilometer på landet. Hon är väldigt snäll och omtänksam och ställer ALLTID upp. Och kör mig till akuten, eller plockar upp resterna av mig när jag är ledsen. Sen är hon en riktig portvaktskärring också, som skäller på de som förtjänar det. Och förutom det är hon snygg, duktig, bra morsa och det bästa sällskap man kan ha.

Nu kan man tycka att detta blir orättvist mot minisyrran, men det är det inte alls. Vi har inte samma sorts relation, vi har en annan, i vissa fall mycket bättre. Vi är mer lika och gillar samma saker. Det gör inte mellansyrran så mycket. Det handlar bara om tid. Tid som vi kunnat tillbringa tillsammans. Det bygger mer. Och nu när minisyrran flyttat till Göteborg saknar jag henne varje dag, trots att vi inte alls umgicks varje dag. Det var möjligheten att KUNNA göra det som var viktig.

#2 - Berätta om staden du bor i

Älskade stad. Älskade Stockholm. Dock var jag 25 när jag flyttade hit på riktigt första gången. Innan dess tillbringade jag 19 år i Göteborg och ytterligare sex på lite olika ställen. Men Stockholm var jag ofta i. Dels ute på landet, varje sommar. Dels hos hela släkten som alltid har bott här. Min barndom doftar Bromma, Kungsholmen och Hägerstenshamnen.

När jag var tonåring läste jag Per Anders Fogelström för första gången. Det har jag gjort många många gånger sedan dess. Då blev jag mycket mycket kär. Och framför allt i Södermalm, där jag nu bor. Inte för att jag egentligen vill bo på Södermalm 1902. Det vill jag inte. Men jag är både sentimental och nostalgisk och gillar historia.

Först bodde jag i Midsommarkransen, Fredhäll och på Polhemsgatan. 2005 tog jag mig ur ett segt förhållande och hade möjlighet att köpa en egen lägenhet. Lyxigt värre. Jag hamnade i Skanstull, vid nästan-Ringvägen. Min man och jag flyttade till Bondegatan 2009 och nu är vi tillbaka vid nästan-Ringvägen igen. En underbar liten del av staden. Smutsig, sunkig och rätt trist. Ganska ogentrifierad, än så länge. Men några minuter bort finns alla barer jag behöver, Årstaviken där jag hänger när jag inte kan vara i skärgården och lite nödvändighetsshopping i Ringen. Och sen tar det tio minuter ner till stan om man skulle behöva.

Jag kommer aldrig att flytta härifrån. Har ingen längtan alls till andra städer eller länder. Det är lyxigt. Att stortrivas där man bor.

Julkalender

Jag vill också göra en julkalender, så här på tredje dagen.

#1 - Berätta om dig själv

Jag tycker alltid det är svårt att beskriva mig själv. Det beror säkert på bristande självkännedom till viss del, och kanske mest på att jag ju inte riktigt vet om det är sant. Sant är det ju utifrån min egen uppfattning, men kanske inte enligt andras. Nåväl.

Jag är ganska lat. Mest bekväm faktiskt, för jag kan jobba som en tok, både på jobbet och hemma, om jag väl bestämmer mig för det (t ex idag gick jag upp halv sex och har nu städat 91 kvm och kört tre maskiner tvätt). Och oftast ser jag till att jobba jättehårt först. Men sen vill jag inte göra någonting alls resten av tiden. Helst bara läsa. Och som nu, sova, för det är min nyaste hobby.

Jag är nog inte världens spralligaste person, och dessutom är jag nog rätt gnällig, men jag tycker att jag är ganska bra på att se saker positivt, att tänka att det löser sig. Bara jag får älta lite först.

Jag är bra på att läsa, laga mat, baka, ta hand om min familj. Jag är också rätt bra på att snickra, renovera och sådana saker, kanske inte den mest noggranna, men det har med bekvämligheten att göra.

Jag är mycket effektiv och gör allt snabbt snabbt. (Och ibland fel).

Och en massa andra saker förstås, både bra och dåliga.

Jag är 36 år, har min man och min bebis, och bor på nyssnämnda 91 kvm. Jag jobbar med webb och ekonomi och gillar det tokmycket. Jag har många grymma vänner som jag aldrig hinner/orkar träffa pga bebis som aldrig sover. Jag har systrar och syskonbarn, och föräldrar och ingift släkt som jag älskar väldigt mycket i allihop. Jag har ett pyttehus i skärgården bredvid mina föräldrars där jag helst av allt hänger. Jag är en mycket lyckligt lottad människa. Och tacksam.

Att jobba

En dag, det går ju an, men två. Och ännu fler? Tveksamt det här när man längtar så det värker i hjärtat.