Jag orkar inte

Krogen i all ära, men NEJ. Jag vet vem som intresserar mig och fram till dess lever jag i inte påtvingad avhållsamhet. Det är inte besvärligt, det är enormt befriande.
Jag väntar, och jag gillar det.
Det kanske inte alls blir som jag önskar, när det händer vill jag kanske inte ha det, men ändå, är förväntan spektakulär.
Därför att jag förjänar mer.
Och jag bidar min tid.
Men den jag tror på är värd varenda stund av väntan, hoppas jag.
Och jag väntar.
Just nu är tålamod min vän.
Det är rätt coolt.
Faktiskt.

Lite finare blogg

Jag blir smått lycklig när solen skiner, jag har promenerat och konstaterat att så här kommer det att vara i sex månader till. Jag har hopp om framtiden. Jag och A har har diskuterat männen i våra liv, och vem av dem som får oss att må sämst, Satan, Luther eller Clas Ohlsson. Jag tror att det är Satan, men A är mer besatt av Luther f n, så vi kunde inte komma överens. Clas hamnar på hederspall.

Ikväll träffar jag kära M från förr, på någon Popagandagrej på Södran. Jag ser fram emot att träffa M, E och alla andra jag inte sett på för länge, och jag ser fram emot Poppis. Längtar musik.

Och imorgon, ljuvliga ljuvliga imorgon, åker jag till landet, och lagar tillfälligt min själ. Satan ej inbjuden. Far och jag ska slipa trädgårdsmöbler ända fram till det då jag ska grilla oxfilén. Sen är jag hemma i tre dagar, och återvänder på torsdag. DET är faktiskt lycka.

Fulblogg

Jag är väldigt glad över våren. Det är nästan uthärdligt att gå till jobbet på morgnarna. 45 minuter utomhus utan att frysa ihjäl är något att vara mycket mycket tacksam för.

Min terapeut säger att jag måste försöka finna balans. Hur gör man då? Undrar jag.

Inget händer, inget särskilt, jobbet funkar rätt bra nu, det händer saker hela tiden och jag är glad över att vara sysselsatt.

Jag tränar mig på att gilla läget, och idag har det gått bra. Jag ska måla lite fler skåp nu.

K säger kloka saker

"Man ska inte söka lycka för att döva smärta. Smärtan hinner ändå alltid i kapp. Man ska inte ta för givet att lyckan finns där man tror, eller förväntar sig."

Usch

Det måste ha varit roligt på A:s trettioårsfest eftersom jag kom hem klockan sju.
Det sägs så.
Idag har jag ätit på Mc Donalds.
Jag har inte kräkts efteråt. En mirakelbragd.
A hämtade mig vid fyra och rastade mig sedan en sväng runt Nytorget.
Sen kröp jag tillbaka under den sten hon hittade mig under.
Jag planerar att förbli där.

Idag är A:s födelsedag

Jag är ruskigt förkyld men har ändå släpat mig till jobbet för att avleverera A till Gildaskolan för en hel spadag. Hon är allt för utarbetad och behövde defintivt en dag bortanför jobbet, i lugn och ro. Inte för att hon behövde bli vackrare. Hon är den vackraste ändå. Sen tvingade jag mig själv genom dagen med en näsduk i ena handen.

Klockan fyra rymde jag och bogserade A till Republik, där vi åt bra, men inte så enastående som recensionerna lovar, och drack hyfsat vin. Jag var hemma halv nio, utslagen, och kommer att somna inom några minuter. Men A var glad så det har ändå varit värt plågan. Jag hoppas att sömnen kommer att göra mig friskare, så jag orkar med festen imorgon.

Det bästa med hela dagen var att jag skrattade så mycket under kvällen att jag fick kramp i magen. Jag kan inte minnas när det skedde senast. Gudomligt. Jag vill göra det oftare, men vet inte hur. Hur?

Ingenting har hänt

Jag är förkyld.
Jag har klippt mig.
Jag tittar på Lost.
Jag träffade syrran på H&M i en kvart.
Jag funderar på om jag kan få en bättre rörlig ränta än 3,8.
Jag har målat skåp.
Jag har tråkigt.

Döden

Jag har mätte fel på fyra millimeter. Skåpen går inte in. Jag har fått ett vredesutbrott samt en ekskiva i huvudet. Fuck.
Svågern får såga bort 4 mm när tid finnes. Jag ska tydligen inte hålla på med sånt här. Se tidigare inlägg om DIY-drottningen. Jag sågar inte.
Bulan i huvudet kan han tyvärr inte göra något åt. Inte heller den uppsvullna foten efter att ett av skåpen ramlat på densamma, i försöket att ignorera 4 mm. Smärta är dock mitt minsta problem just nu.

Det finns tillfällen i livet när en man skulle komma väl till pass:
1. När det behövs sågas konstiga saker. Jag gillar inte att såga. Sist jag gjorde passade jag på att hyvla bort lite av mitt soffbord från femtiotalet. Jag har insett mina begränsningar.
2. När jag behöver åka till Ikea, och saknar såväl körkort som bil. Man med körkort, helst bil efterfrågas. Åtminstone två gånger om året. Fuck Ikea.
3. Bakisfrukost. Jag kan utan tvekan tänka mig att betala 300 spänn för mat och cola en söndagmorgon. Men den tjänsten finns icke. Så man anbefalles tydligen. Helst redan till denna söndag.

Hmm, kan inte komma på fler användningsområdenför mannen just nu, de finns säkert, jag lovar att återkomma med dem, när de uppenbarar sig.

(Jo, jag gillar män, väldigt mycket).

Duktig dag

Idag har jag målet väldigt många skåp invändigt. Det blev fint.
Sen åkte jag alldeles ensam till IKEA, kommunalt, och handlade grejer till ett skoskåp jag ska bygga. Tog givetvis fel hyllplan, så jag måste tillbaka. Hatar. Taxi Ikea - Skanstull kostar 240 kr.
Men skåpet blir bra, jag bygger nu, längtar efter ordnung.

Mäklaren värderade lgh idag, helt sjukt sjukt sjukt, 40% värdeökning på 1,5 y. Synd att man måste bo någonstans, annars hade jag sålt och gjort något annat. Nu blir det istället lite mer renovering.

Imorgon busy dag på jobbet och sen klippning hos Monica på Hårgänget, som är helt grym. Så att jag blir fin till A:s 30-årsfest på lördag.
Yay.

Läskigt

När jag kom hem, halv nio, stod en platta på gasspisen och brann. Jag blev riktigt skrämd, framförallt kanske av hur jag kan ha glömt den. Vad tänkte jag på? Hur disträ går det att bli. Den är i alla fall avstängd nu. Riktigt avstängd.

Annars ganska upptagen dag på jobbet, tack och lov. Fick till och med lite beröm av chefen, och det händer verkligen inte varje dag. Jag sparade mailet i credinboxen. Den var mycket större på förra jobbet, men jag fyller på den, sakta.

Sen nätverksträff, det var alldeles för få som släpat sig dit, men vi hörde en grym föresläsning av en kvinnlig media-VD, som det tydligen finns alldeles för få av. Surprise. Det var skönt att gå dit, och få lite inspiration. Även om lilla jag känner mig lite bortkommen bland alla 28-åriga superchefer. De är så grymma.

Imorgon jobbar jag hemifrån, ska äta lunch med H, och invänta en mäklare för värdering. Det händer spännande saker. Minsann.

(OBS inget gnällande, bara konstaterande): har fortfarande lite Loverboy-ångest, sedan förra veckan.

Jag prövar något nytt

Inget mera gnäll. På ett tag. Ska se världen med rosa filter, så kanske det blir bra.
Bra saker idag:
1. Jag har hälsat på farmor. Min karma är definitivt förbättrad.
2. Jag stekte kycklingfilén perfekt.
3. Jag har blivit bjuden på rolig 30-fest i april. IGEN.
4. Jag har jobbat intensivt hela dagen, och gjort ganska bra ifrån mig tycker jag.

Ja det får verkligen räcka. Idag händer inget mer, jag borde städa inför mäklarens besök på onsdag, men eftersom jag jobbar hemma då misstänker jag att jag kommer skjuta på det till dess. Tv, någon??

Blä

Nytt lågvattenmärke i historien om mitt liv.
Jag gräver ner mig.
Inget konstruktivt alls.
Jag är bara låg.
Har svårt att se något positivt.
Imorgon är en annan dag.
Jag börjar om.
Jag ska bara vara glad.
Allt är roligt.

Jag är hel

Jag var lite sänkt efter Loverboy-debaclet, men det har nu gått över. Och jag är inte förvånad. Det är meningen att det ska kännas konstigt, och göra lite ont att träffa honom igen, och det är likaså meningen att det ganska snart ska gå över, när känslorna blivit sorterade. Jag är lite lättare, jag vill inte ha honom nära igen, och jag är tacksam över insikten. Men det betyder inte att jag inte saknar honom nära, eller idén om relationen, vår eller kanske en annan. Jag påmindes om hur det känns med bultande hjärta och nervositet. Lite om hur kärlek känns. Lite om hur det känns att vara någons närmaste, att tillhöra.

Men nu är det lördag, jag tillhör ingen, och nu mår jag bra av det. Jag har spenderat ett dygn hos syster E och min favoritbaby, ätit, kollat på film och sovit. Letat badrumsinredningar. Jag fyller mina tomrum med 2000-talets knark, förbättringar, förändringar, inbyggda badkar eller inte. Och varför inte, det får duga så länga, och under tiden kanske jag finner något mer meningsfullt.

Snart kommer A hit, vi ska titta på Greys anatomy i min säng, gråta lite, och möjligtvis äta ost. Lugn lugn helg, som uppladdning inför nästa, hysteriska.

Hallå

var är min despo-jour????

Lethal weapon

Vin och en box Grey's anatomy.
Jag är pinsamt girly.

Mina underliga saker

Jag får ta och fundera ihop min underligheter då:
1. Jag har en inbyggd feng shui. Kan bara sova i hörn, helst i kojor av olika slag, sover helst i så små utrymmen som möjligt, kan aldrig sitta med ryggen mot dörr eller fönster. Hatar mitt konferensrum, som bara har fönster överallt. Får alltid ångest på de mötena.
2. Jag måste svara på sms omedelbart. Dåligt i dejtingvärlden. Jag tränar på att fördröja det lite.
3. Välorganiserade skåp, lådor, vindsförråd etc gör mig mycket lycklig. I de allra värsta stunderna sjunger jag musikallåtar som hyllning. Mina underbyxor ligger vikta i fina högar. I övrigt är jag inte alls särskilt anal, bara när det gäller små utrymmen. Kan kanske hänga ihop med punkt ett.
4. Jag tror att jag är en DIY-drottning, när det verkligen är motsatsen.
5. Jag är fullständigt tondöv, om det nu är något underligt.
6. Jag lämnar in mina lakan för tvätt och mangling. Måste ha manglade lakan och skulle aldrig få för mig att göra det själv.

I övrigt är jag perfekt.

Förlåt, men förstå mig

Jag äter carbs, och dricker vin. Ett glas.
Ångesten blev lite för ohanterlig.
Jag träffade Loverboy idag. I en korridor. Med massor av människor runt omkring, och två andra precis nära. Jag log, och pratade, och log och pratade. Och var sååå glättig. För livet är sååååå underbart. Han sa knappt ett ljud. Sen gick jag. Och under tiden skakade mina ben, jag svettades kopiöst och fick stressfläckar på halsen. Jag fick ont i magen.

Hade väldigt svårt att jobba resten av dagen. Fick ett mail från LB innan jag gick hem där han bad om ursäkt för att det hade blivit så stelt, att han inte hade sagt något. Han tyckte att jag var skitsnygg - vilket iofs inte är så konstigt eftersom jag stod framför spegeln i ca tre veckor innan jag gick dit, och höll in magen hela tiden. Men framförallt log jag oavbrutet. Och det har han aldrig kunnat motstå. I'm evil.

Jag vill INTE ha honom, men ändå gör det ont. jag vill att han ska vilja ha mig, så att jag får hämnas lite, och visa hur ont det gör. Men så blir det inte. Och nu går jag vidare, och lämnar honom bakom mig.

Hela hans ryggsäck består av innerfack och sidofack. Jag betackar mig.

I rule the world.

Jessica, jag samlar på onda ord, jag har en hel lista nu, det senaste är divvar. Wtf???

Jag försöker ju, eller?

Jag jobbar väldigt hårt på min nya profil som allsvetande web-produktionsguru. Idag berättade jag för en tidning hur de kan skapa interaktivitet. Jag lanserade en ny aktieportfölj: fjortisportföljen. Min tekniska projektledare såg nervös ut och bytte samtalsämne. Jag tyckte att jag var duktig även om jag inte använde ordet iframes en enda gång. (För jag är fortfarande inte helt säker på när det passar). Jag är bättre på att säga fjortis, intressesfär och webben.

Oh well, det går säkert bra någon gång. Och jag fick en hel lista med nya ord som jag måste lära mig. Ska skriva upp allt jag inte kan och läsa på. Istället för att nicka och hmm:a som jag brukar. Även gamla tanter kan.

Jag träffade baby Maite. Söt och fascinerande som alltid, som alla barn. Sen gick jag hem, nöjd och glad över de nio timmar jag ska sova inatt.

Imorgon ska jag äta lunch på gamla jobbet och därigenom träffa Loverboy. Kan ni ha jour imorgon kväll, jag kanske bryter ihop? Eller inte. Jag hoppas på inte. Jag hoppas att jag undrar vad alla tårar har spillts för. Jag tror jag väljer det.

NÖDROP

Hjälp!
Har haft utvecklingssamtal. Jag ska mala ner mig själv i en köttkvarn.
Eller göra något åt det. Jag provar det andra först:
jag MÅSTE lära mig basics om webproduktion. MÅSTE. Jag fick smisk idag.
Så någon, kära någon därute, finns det någon bra bok som förklarar grunderna, hur allt hänger ihop, vad allt betyder. Någon Dummies bok. Så att jag kan hänga med i samtal och någorlunda förstår vad det är jag säljer. Inte för mycket detaljer helst.

Iframes
SQL
XML
Fragment.
API

Wtf, jag är humanist/ekonom/jurist. Jag kan inte.

Please.
Please.
Jalla.

Vardagen dundrar

Jag har gott hopp om att finna friden igen, och allt det där. men jag tror att mitt arbete kommer att döda min själ innan dess. Det är INTE outhärdligt. Det är bara uthärdligt. Hade det inte givit mig möjligheten att resa bort ibland, och shoppa loss andra dagar, hade det inte ens varit det. Jag får fortsätta söka, inåt, och sen utåt. Något annat ska det bli. Jag har fortfarande 28 år kvar till pension.

Nu målar jag insidan av köksskåp för att
1. GÖRA något.
2. Hålla mig vaken.
3. Öka värdet på investeringen.
Men jag gillar resultat, och de kommer här.

Annars följer nu två lugna veckor, ångestdämpning via mat kan vara effktivt för korta stunder, men är det defintivt inte för garderoben. Efter att ha gått klädd i bikini i två veckor var det jobbigt att åla i sig trånga jeans. Så nu blir det GI, och alkofritt fram till nästa 30-års fest, om två veckor (ish). Och promenad till jobbet varje morgon. Jag är makalös.

Men fördelen (förutom de självklara) är att jag blir lite hög av att vara sträng mot mig själv, för när jag lyckas är jag övertygad om att jag är härskare över hela världen.

Så jag antar att bloggen kommer at vara pisstråkig, inga skandaler här.

30-årsfester

Roligt. Alltid roligt med 30-årsfester. Domedagsstämning. Alla festar som livet tar slut imorgon. Med glädje. Inte desperation. Me like!

Givetvis stötte jag ihop med Liv Tyler-mannen på festen. IGEN. Och jag tackade vänligen nej till ytterligare en åktur. Jag orkar inte längre. Mer tomt än så kan det inte bli. Jag hänger mig åt celibatet, jag väntar på att få brinna lite. Men han är fortfarande förödande vacker.

Träffade gamla vänner, borttappade vänner och deras vänner. Återknytning är roligt, intressant att se alla förändringar. De mest inbitna singlarna, rockerserna, skatearna, festivalhängarna, majarökarna har barn och bostadsrätt. Förlovningsringar blänkte överallt. Vart är världen på väg? Bara jag var som förut, men bättre. (Förutom att jag mår sämre, men jag antar att även det är bättre, det har gjort mig modigare, och starkare).

Och imorgon fortsätter livet, det vanliga, jag ska försöka ge det lite mer substans.
Jag ska försöka.

Reflektion

När man isolerar sig från den verkliga världen i två veckor känns den ganska avlägsen. Jag har stundom tänkt lite på jobbet, på text-projektet, på lägenhetsreonveringar och vänner. Och lite på män. Inga specifika tyvärr, utan på den där okända som jag börjar längta lite efter på riktigt. Inte som de jag använt för att komma över Loverboy/bekräfta mig själv/döva tristess eller andra mindre viktiga skäl. Utan den där som jag som kommer att längta efter så snart han är skild från mig, honom längtar jag nu efter. Jag längtar efter lite mening. Inte för att meningen nödvändigtvis måste ligga i en relation. Men kärleken, jag längtar nu.

Tillbaka i verkligheten smällde jobbet mig på käften, så jet-laggad att jag knappt kunde stå på benen var jag tvungen att hantera en pissig situation, som min chef hade negligerat. Det gick bra, men jag hade önskat mig en mjukstart, jag åkte ändå direkt från arlanda till jobbet.

Sen kom jag hem, och allt var...samma. Lika samma. Samma lika. Jag hade önskat mig en förändring, att jag skulle ha förändrats, att livet skulle ha gjort det. Att något skulle vara annorlunda. Det enda som är annorlunda är att jag är lite fattigare och lite brunare.

Men kanske har det ändå förändrats lite, det känns som att jag har lite energi nu, energi att använda till lite förändringar, drivna av mig själv. Jag har lust att styra upp mig själv, och snart är det ändå sommar.

Sommar...
Två pissiga somrar på rad, jag hoppas att magin i talet tre är försvunnen. Jag förtjänar en bra sommar i år. Jag tänker göra mitt bästa för att det ska bli så. Jag tänker fan aldrig ge upp projektet: att bli förnöjsam. Det MÅSTE vara meningen med livet.

På planet hem läste jag Montecore (Khemiri), jävlar jävlar vad han är begåvad. Jag blev nästan illamående.

Tillbaka i verkligheten

Jag är hemma. Jag tänker inte trötta ut med semesterminnen, bara en kort recap:
det var väldigt varmt, fantastiska miljöer, vackert, svettigt, underbart, utvilande, roligt.
Jag har solat, badat, åkt båt, vattenskoter, ätit mänger av god mat, och tillbringat massor med tid tillsammans med min gudomliga systerdotter, och resten av familjerna.
Jag började blir rastlöst mot slutet men ville inte åka hem.

Nu är jag hemma, brunare, mer utvilad, lite gladare. Att åka till jobbet direkt från flygplatsen var så där. Jag är trött nu. Ska ägna kvällen åt att inte somna.
Återkommer när jet-lagen har lagt sig.