Sommarblogg

Sommarbloggandet kommer inte att bli så upphetsande.
Idag har jag kört båt i ösregn, fått motorstopp på fjärden, iklädd gummistövlar och Helly-hansen-jacka.
Min axel har låst sig så jag hade dessutom bara en arg att använda. Men lite härligt är det äncå.

Det är nu det händer

Den 11 juli ska jag på intervju nummer två.
Får hasa mig in från skärgården.

Och mycket mycket love till nattbussen och apan som gifte sig idag!!
hurra hurra

Rolig vecka minsann.

En verkligt händelserik vecka.

Mutsprit med kunder i tisdags på Josefina. Var helt ok tycker jag, A som gled förbi, bara sådär i förbifarten tyckte att det var fantastiskt. När jag delade taxi hem med en av kunden hann jag knappt stänga bildörren innan hon sms:ade "pax". Hon kan få honom. Varsågod.

Men igår var det roligare. Lovely Fashio blev lite äldre, vi firade med middag på Nox och vin på Riche. Jag försökte tillämpa A's metod att paxa, men de införde en begränsning, man får tydligen inte paxa mer än en åt gången. Dåligt tycker jag.

Och idag, en grym lunch med S, som tipsade mig om jobbstrategi i nytt område, inspirerade mig som fan att fortsätta med boken, att damma av den gamla kokboksidén, och gav mig i allmänhet massor med energi. Sen fortsatte dagen lika bra, intervju för nytt spännande jobb. Tror jag. rekryteraren gillade mig, och ska rekommendera till sin uppdragsgivare. Jag gillar head-hunting. Och nu äntligen...ute på landet. Jag har min skärgård utanför fönstret. Härifrån jobbar jag imorgon.

Jo just det, A tvingade in mig i Spraydateträsket, nu har jag en date nästa vecka med en Bulgakovälskare. Jojo.

På torsdag kväll kommer jag att ha tid att blogga igen. See you.

Jag

Jag springer i Årstaviken
Jag cyklar genom stan.
Jag jobbar som en galning
Jag stressar från möte till möte.
Jag äter Biff Rydberg på Prinsen.
Jag går dubbelvikt därifrån.
Jag färgar de grå håren.
Jag köper böcker.
Jag väntar på min semester.

Vad gör du?

Semesterbeställning Adlibris, del 1

WOLFE, TOM:I AM CHARLOTTE SIMMONS
CARTARESCU, MIRCEA:ORBITÓR. VÄNSTER VINGE
VALLGREN, CARL-JOHA:DOKUMENT RÖRANDE SPE
KALLENTOFT, MONS:FRÄSCH, FRISK OCH SPONTAN
WINTERSON, JEANETTE:DET FINNS ANNAN FRUKT ÄN APELSIN
BULGAKOV, MICHAIL:MÄSTAREN OCH MARGARITA
VALLGREN, CARL-JOHA:FÖR HERR BACHMANNS B

In the middle of my brain

Ägnade mig åt en och halv timmes reflektion på vägen hem. Och kom inte fram till någonting. Tankarna fladdrade men nådde aldrig fram. Något litet hände ändå. Jag insåg att jag just nu är mållös. Utan mål. Saker och ting kan nog vara bättre, men just nu är allt good enough. Och det var ju hit jag ville komma. Och nu känns det lite märkligt, lite tomt. Min strävan, den alltid närvarande kampen ligger på is. Kanske är det sommaren. Eller så är jag blaserad.

De mål jag fortfarande har känns just nu inte särskilt intressanta. Jag försöker halvhjärtat arbeta mot dem, men det blir inga resultat. För jag bryr mig inte.

Ett bra tillstånd, och ett tråkigt tillstånd. No less.

Söndag

Alla har åkt, jag är ensam kvar. Hade mycket gärna stannat i en evighet till men måste hem. jag ska snart fånga sista båten till civilisationen.

Midsommar är alltid urladdning, jag får ha nästan alla mina kära runt omkring mig. Och nu när jag är ensam är det först tomt. Och en sen jätteskönt.

Jag vet att det bara är två veckor kvar, men gud vilka långa veckor. Den här semestern kommer att bli alldeles underbar.

Lovely midsommar

Första laddningen gäster dricker sprit och äter sill, solen sken nästan på oss.

Lite senare kom tre till.

Sen drack vi mer sprit och grillade.

Jag är glad och lycklig över mina grymma vänner.

Och nu har några åkt hem, vi andra tittar på regnet, löser korsord och laddar inför kväll nummer två.

Recap

Jaja, jag är tillbaka. Behövde en välbehövlig paus. Tack för bra kommentarer.
Presentationen gick strålande. Tack vare mycket nervositet och ännu mycket mer övande. De flesta kollegorna gav mig mycket beröm. Dock inte chefen. Han sa att det var bättre än förra gången. Och gav mig välförtjänta 375 kronor i löneförhöjning. Lätt chockad. I'm leaving.

Och sen dess har det bara varit socialt.
Riche/CalleP/Grand i måndags med gamla kollegor.
Igår: Josefina med H.
Idag: Pontus by the sea med nätverket.

Sen gick jag hem och förberedde fest för 13 personer på landet i helgen.
Jag pausar.
Men jag kommer tillbaka med nya angstar asap.

Idag fyller jag ett år - långt inlägg

Idag har jag varit singel i ett år. Det längsta någonsin. Eller sedan jag var sjutton åtminstone. Jag har funderat en hel del den här tiden, jag har också kommit fram till en del saker. Som varför jag inte varit singel så här länge förut. Svaret är inte helt självklart, för ensam har jag levt ganska många av de åren. Och svaret är inte heller att jag "behövt" någon. Men att jag kanske har valt att göra det. Meta?

Anyway, mina slutsatser i punktform:
- Jag har blivit grymt bra på att ta hand om mig själv. Ta hand om negativa tankar, men också på att se till att göra roliga saker. Trots sorger har jag haft ett ganska roligt år.
- Jag har fått många nya vänner.
- Jag har återfunnit mina intressen och mina drömmar. Jag har ägnat tid åt dem. - Jag värderar saker annorlunda, bättre tycker jag själv.
- Jag har blivit mycket bättre på att ställa krav, göra det som är rätt för mig.
- Mina krav har ökat enormt, på allt jag gör, människor jag träffar. Och det har bara berikat. - Jag har lärt mig att ta den plats jag behöver, varken för mycket eller för lite.
- Jag har blivit mycket modigare, jag gör det som är viktigt, även om det är obekvämt.
- Jag är faktiskt mycket lyckligare, på en glidande skala.
- Jag har insett att lycka (för mig) är att verkligen uppskatta det jag har. Och det gör jag. - Jag har blivit relativt trygg i mig själv, behöver inte andras uppskattning för bekräftelse längre (inte så mkt i alla fall). Jag vet att jag duger just fine.
- Jag är stolt över mig själv.

Halleluja.

Men såklart är jag inte färdig. Vem blir någonsin det? Och det är bra, jag vill ha fler mål att uppnå. Och vad det lider vill jag träffa en man. Inte vem som helst. Men någon som funkar för mig. Jag vet att han finns därute, men det som är så väldigt skönt är att det inte är bråttom. Jag har ett bra liv ändå. Och de orden trodde jag nog aldrig att jag skulle skriva.

Och till sist, Loverboy framkallar inga tårar längre. Möjligtvis gör det mig arg emellanåt, att jag var för svag för att stå upp för mig själv. Men det gör jag nu, så ingen större energi läggs på det heller. Jag tycker faktiskt om honom, han är en bra person.

I've come a long way.

Och nu hurrar vi unisont för mig.
Hurra, hurra, hurra.

Ja ba liksom

Mycket hård dag på jobbet, det börjar närma sig måndag, och det är långt kvar till presentationen släpper. Tre dagars övande borde få den att funka, jag vet ju i alla fall vad jag ska säga. Problemet är väl att jag kommer att bli så satans nervös. Borde kanske ta lugnande innan, men risken finns att jag somnar istället. Lugnande för andra är sömnmedel för mig. Tro mig.

Väldigt otippad kväll hemma hos A med hennes 15-åriga mentorbarn och en vän till henne. Å ja ba, liksom, respekt, va. Jag lovar, jag pratar så nu. Men ganska roligt ändå, hade ingen aning om hur tonåren funkar nuförtiden. Nu vet jag. Man träffar alla killar på nätet. Typ som, ja, vuxna gör liksom, ba. Och jag har nog aldrig känt mig så gammal någonsin.

Oh well, nu skönhetssömnen och ett nytt klockan sexförsök. Jag trodde jag hade hittat ett perfekt sätt att motivera mitt pizzaliv, men blev upplyst idag på jobbet att jag måste springa 1,8 mil för att bränna bort en pizza. Inte bra. Inte alls. Måste kanske sluta med pizza? Känns helt fel.

Jättestor LYCKA

Jag tar semester 22 augusti. Pappa tar semester från sitt fulltecknade pensionärsliv.
Vi går på stadsvandringar hela dagen. P A Fogelströms hundraårsdag och roten till min aldrig någonsin sinande södernostalgi. Det spritter i hela kroppen och jag längtar makalöst mycket. Stadsvandringar är det bästa. Fogelströms södervärld gör mig galen. Och sen god middag. Jag tror att det kan bli Lo Scudetto. För det är ju ändå hans kvarter. Och får pappa äta Ossobucco blir han ännu lyckligare.

Vi har en vinnare här. Det kan bli sommarens bästa dag.

Belöningar

Eftersom jag jobbade hemifrån och förberedde den muntliga presentationen på eftermiddagen kunde jag springa lite i Viken. Hurra för mig, det ger mig pizza. Men jag har funderat lite och tror att jag byter ut den mot lite alkihål på Kulturhusets terass istället. Borde vara samma utjämningsfunktion. Kan man få båda?

Det betyder också att jag måste duscha snabbt som ögat om mitt nu inte så troll-liknande, men ändå för långa hår ska hinna torka. Om det nu spelar någon roll.

Kunde inte hejda mig idag utan sökte ett kul jobb i Alvik idag. Jag har ju inte ens bestämt mig för om jag vill byta ännu. Men det verkar som om jag ska det eftersom en märklig del av mig gör allt för att göra det. Den analytiska delen hänger inte riktigt med.

A frågade idag om hon fick döda Loverboy som återigen visar sitt ljuvliga humör. Med motvillighet gick jag med på det, för hennes skull. Jag har nämligen slutit fred. Så jag antar att vi INTE kommer att dricka drinkar i Rimini med honom. Nog lika bra.

Och förresten, FYI, 16 arbetsdagar kvar innan semestern.

Ta mig samman lite grann

Nu är det dags för mig att samla ihop mig lite. Har valt ensamhet i nästan en vecka, give or take några avbrott. Och isoleringen leder till tankar. Dumma jävla tankar. Inga mer dumma tankar nu thank you very much. Tio tusenkronorsterapin har lärt mig vad man gör då. Man aktiverar sig som satan. Så nu blir det debutbar på Kulturhuset imorgon, middag hos A på torsdag, helg på landet med I och M. Och under tiden jobbar jag undermedvetet på presentationen, funderar på vad jag ska göra när jag blir stor, bjuder ut alla mina kunder på sommardrinkar och förbereder mig för att säga adjö till det livet. Förbereder mig för en fattigare tillvaro (montärt) och en rikare (intellektuellt).

Och just det, kanske en tur runt Årstaviken imorgon klockan sex, kanske springandes. För gode gud vad självbelåten jag blir av det.

Cykla är jättefarligt

Cykelpremiären gick sådär. Det var ganska läskigt, jag cyklade som en kärring, och ledde cykeln på vissa extra läskiga ställen (läs Sveavägen). Behöver nog träna upp mig lite, det kändes som om det var lastbilar och jättebussar överallt. Men det kommer nog. Jag cyklade i alla fall uppför Götgatsbacken sittande, vilket är mitt pensionärsprov. Klarar jag det första gången på säsongen är jag fortfarande inte död. Yay me. Inte död.

Pratade med chefen för det nya jobb jag eventuellt kommer att söka, det ser ganska bra ut för mig. Och då kommer tvivlet, genast. Vill jag verkligen jobba där, göra de sakerna, skriva på det viset? Jag lovade honom en formell ansökan på måndag, och fram till dess får jag fundera lite. Som om jag inte har annat att fundera på fram till måndag.

Och jag som skulle på nätverksträff, cyklade hem och skulle bara äta lite. Och somnade, som en sten. Nu kommer jag aldrig kunna gå upp klockan sex imorgon. Ingen pizza då heller alltså. I miss my pizza.

Hjälm

Inget springa, ingen pizza. Damn.
Och idag är det cykelpremiär. Första gången efter olyckan. Jag är lite nervös.
Och jag hade faktiskt tänkt köpa en hjälm, men de var så sjukt fula. Måste leta vidare efter en svart hjälm. Tydligen finns det gränser, utan svart hjälm, ingen hjälm. Inte svart hjälm med blå stänk på som de försökte övertala mig att köpa. Nope.

I love pizza

Om man går upp klockan sex och springer får man defintivt äta pizza till middag. Det måste vara den gudomliga utjämningsprincipen. Jag ska springa varenda morgon i resten av mitt liv. Pizza is king.

Var och klippte av 15 cm av håret, blev mer och mer lik ett troll för varje dag som gick, och det märks fan inte. Måste be om hårdare tag från frisören nästan gång.

Har jobbat på presentationen idag och har fått en grym idé. Som till och med min chef tyckte var bra (tror jag). Ska arbeta mer på den idén, bildsymbolik istället för ord. Inte jag, men mycket roligare.

Många positiva tankar...

Lång dag igår, mest i skuggan. Först Hagaparken fem timmar med darling K, och efter det grillning på Lilla Essingen. Trots eldningsförbudet...tydligen. Polisen var snäll nog att låta oss slippa böter. Och vi fick vår mat.

Idag har jag varit en sån där äcklig människa som jag vanligtvis hånar och avundas. En sån som går upp klockan sex för att springa en mil eller så (hmm sprang kanske inte riktigt så långt). Det verkade vara fler som fått den idén, Årstaviken var fullproppad med människor. Har folk inga liv liksom...

Oh well.

Nu börjar officiellt min hatvecka, jag äter gröt till frukost för att plåga mig själv lite till.

Mina kära

Var tvungen att överge ön för staden. Finns nästan utskällning av båtsmannen när jag åkte hem. Jag förstår honom, vad gör man i stan en sådan lördag när skärgården bara ligger där.

Men jag åkte och köpte världens största vattenpistol, var tvungen att bära hem den i en säck. Och sen åt jag middag med G på Nyfiken Gul, vi övergav våra Årstaviksplaner, det var för varmt för en mils promenad. Och det slår mig hur väl vi kommer överens, hur väl vi känner varandra och hur lätt vi kan prata. Men jag vet också precis varför vi inte kunde fortsätta bo ihop, då för länge sen. Men speciell kommer han att förbli.

Imorgon firar jag min bästa K i Hagaparken, lovely K fyller 30. Och T fyller 4. Mina nära. Mina kärlekar. Men efter det lovar jag att försöka fokusera på presentationen. En veckas plåga innan den är över och sedan är det nästan semester. Det går ju.

Och sen fick jag ösa kärlek över Smittohärden också. Så här lycklig är man när man får bada.

THIS is what I need

Jag stjäl två dagar av tiden och lämnar asfalten för skärgården. Där jag sitter är det bara ljusgrönt, jag är oändligt tacksam över min tillflyktsort. Jag jobbar från terassen hela fredagen, ibland måste jag gå in, det är för varmt, men jag kan inte ta mig ner till havet. Jag kan inte bada här, inte ännu.

Den rastlöshet jag trodde skulle äta min inifrån finns inte, jag njuter tvärtom att vara helt ensam, helt gömd, och bara höra tystnad. Den är tillfällig men jag är noga med att lyssna ordentligt, nu när jag kan.

En gigantisk geting jagar mig hela dagen, och jag inser, att om den sticker mig, finns ingen som kan hjälpa mig. Vet inte om jag själv kommer att klara att ringa ambulanshelikoptern innan jag får svårt att andas, om någon kommer att hämta mig, eller om jag kommer att dö här, ensam. Det finns visserligen inget ställe jag hellre skulle vilja dö på, men nu? Så här? Om den sticker mig när spisen är på, kanske huset brinner ner, ön brinner ner, jag kommer att förstöra för så många. Så jag lagar min mat med stängda dörrar.

Den jävla presentationen äter mig dock inifrån, jag försöker memorera, översätta till engelska, jag mumlar för mig själv när jag sitter på min klippa. Men jag undviker den, jag avskyr den och kan inte engagera mig, även om jag vet att jag måste. Jag har nio dagar på mig, och det är fortfarande ett mysterium hur jag ska klara det, för jag vill ju inte.

Och möjligtvis lite ledsen.

Jo

Lite lätt trött blir jag ibland.
Då, emellanåt.
När man träffar någon vars hjärna faktiskt är spännande.
Men uppenbart mer komplicerad än vad jag kan förstå, eller hantera.
När man cirklar utan att nå fram, när det bara är fel fel fel, och någonstans ändå rätt.
Komplicerat triggar mig.
Och gör mig, trött, som sagt.

Förnedring är en rolig lek. Jag är skitbra på det.

Annars

Champagnekalaset blev bra tycker jag. Det borde definitivt vara fler av dem.
Och sådan fin glädje över sommaren, över att få var utomhus hela tiden. Jag är mycket nöjd.
Och nu lite utmattad ändå, efter en dag utan några ansträngande aktiviteter, men jag laddar för morgondagen. håller på att jobba upp en ohälsosam stressnivå, fattar inte hur jag ska klara av nästa stora presentation jag ska göra, nästa måndag. Väldigt obehagligt. Med tanke på hur mycket jag pratar borde det inte vara något problem för mig att tala inför folk. Förutom att det gör mig skräckslagen, och dålig. Måste lösa det problemet på något sätt.

Funderar på att åka ut i skärgården imorgon kväll, och jobba hemifrån terassen på fredag. Men jag gillar inte att vara där ensam, jag blir rastlös. Jag velar. Men det vore magnifikt. Och sen måste jag ändå in till stan på lördag, min gudson fyller fyra och har önskat sig "en jättestor vattenpistol" av mig. Det är klart han får en sådan.

Så fint

Sola i Årstaviken med mor och far.

Äta lunch på Thaibåten också.

Champagnekalas

Spray date

Efter några glas vin formulerade vi A:s annons på Spray date. Det skulle kunna vara jag, förutom ridningen då och "På Spåret" (sorry FvdL, to hurt your feelings). Sen gillar jag handboll och det gör inte A, men vi förenas i skräcken för panflöjter.

Alla kontakter förmedlas.


"Du är inte en silversprayad robot på Drottninggatan. Du spelar inte panflöjt och du är inte Per Gessle. Du gillar tjejer som stickar, löser korsord, kollar på "På spåret", löser Melodikrysset och som hänger på bibliotek. Du är inte besatt av sport i någon form. Dock kan undantag göras, med goda motiveringar, för ridning och eventuellt segling. Däremot inte sagt att all ledig tid spenderas i soffan. Du har läst mer än en bok sedan gymnasiet och har uppskattat det. Du är givetvis fullvuxen (över en och åttio) och bär med fördel helskägg. Det enda du hittar till på Stureplan är Hedengrens. Ambition och drivkraft finns men de är inte sprungna ur önskan om en våning på Strandvägen⁄liten öppen sportbil. Det är fint om du gillar naturen men det innebär inte att du gillar att sova i tält i minusgrader och äta mossa. Din matlagningsförmåga är minst ett par nivåer över fiskpinnar i brödrosten. Du har flera gånger fått komplimanger för hur väl du uttrycker dig.

Kan du inte uppfylla fler än fyra av ovanstående krav- don't bother. Undantag göres dock ej för kravet på 1,80 m. Jag menar det."

Känner just DU någon för A (som är både rödhårig och strålande vacker), så är också detta en väg att gå. Det lovar JAG.

Mat, prat mera mat

A och jag förbereder maten till morgondagen, vi bloggar, internettar och hittar nya intressanta sätt att tänka. Och vi tänker bra, vi blir nöjda och tänker framtid hela tiden.

Och sen äter vi lite i smyg av maten, och längtar ännu mer till morgondagen. Alla är nöjda.

Galet busy vecka på jobbet, förbereder jättepresentation som jag borde ha ångest inför. Men inte ännu. Det kommer nog. Men fram till 18 juni har jag inget problem med att sysselsätta mig på jobbet i alla fall.

Och bara 22 arbetsdagar till semestern.

Jacob tog på A idag. Hon vet inga gränser i sin lycka. Snart är hennes liv komplett. Or not. Jobbporr, to have or not have?

Fantastiskt sommarhelg, man hinner så mycket. Och så lite. För allt tar längre tid. Men jag har skurit kakelplattor, rensat ogräs, läst två böcker, hälsat på Smittohärden hos hennes farmor och farfar, druckit vin i solen med dem, och strövat runt ön för mitt eget höga nöjes skull. Men batterierna i kameran tog slut och laddaren är hemma. Och jag har givetvis satt ihop menyn för tidagens champagnekalas på min innergård:
- Chévre Chaud i smördeg
- Squashplättar
- Bröd med vispat brynt smör à la Republik (får se om jag lyckas)
- Pancettafyllda Börek
- Curryräkor på crostini med mangosalsa
- Gåslevertoast
- Gazpachoshots
- Små västerbottenpajer
- Mascarponesnittar
- Varma parmapaket med chevre och honung
- Ostbollar
- Passionsfruktscocktail
- Minipajer med lime oh granatäpple.

Känner man mig väl ser man att det saknas choklad. Jag försöker pröva lita nya vägar bara, man vet aldrig vad det leder till...

Nu några timmar i solen till...

Komplett lycka

Jag går över ängar och hundkexen fladdrar kring mina knän, vandrar vidare på smala stigar och överfalls av syrenträd, lukten slår ut mig, gör gummistövlarna klumpiga, tunga vertyg att gå i. Överallt, runt omkring, är drivor med liljekonvaljer, och det är mycket mer än magiskt. Sen, i skogen, i små stråk, bränner solen på fjolårets barr, och jag nostalgikastas tillbaka, till varje år jag levt. Till sist, sitter jag på klippan, känner endast lukten av hav, nytjärad brygga och mina egna solsvedda axlar. Och ljuden, snabba båtar vrålar fjärden, små kuttrar segar sig fram, ejdrarna och fiskmåsarna tävlar om min uppmärksamhet, det kluckar varje gång vågarna slår mot bryggan, men främst ändå ljuder tystnaden. En sådan dag, letar sig lyckan ut i varje del av kroppen. Magi, utan tvekan.

Solen skiner ALLTID i skärgården, och pappa har hällt upp drink

Hit åker jag om fem timmar