Omvärdering

Det är bra att man som människa får och kan ändra sig. Jag har inte varit så glad i tanken på min nya machochef, av många anledningar, men kanske mest för att jag upplevde honom som en riktigt bredbent omklädningsrumskille och jag är inte så bekväm med sådana. Han kanske är en sån till viss del, men efter flera bra möten med honom idag har jag börjat få en annan bild som jag hoppas kommer att stämma mycket mer än min initiala. Han är kunnig, intresserad, varm och vi hade ett väldigt bra samtal när jag bad om att få jobba hemma en fast dag i veckan under en tid för att orka med att vara NPF-förälder. Det kan ju vara tröttsamt. Idag vaknade jag till fyra och har varit vaken sedan dess. Det gör mig skör och trött och jag fick så bra gensvar och han sa väl direkt att jag äger den frågan och tar det ansvar jag behöver för såväl, familj, jobb och min egen hälsa. Och var glad att jag var öppen och transparent.


Sen hade jag ett samtal med mitt team i en hel timme om det som är jobbigt hemma nu och att jag kommer jobba hemifrån en dag i veckan och jag berättade massor om ADHD och hela timmen handlade om det, och vikten av öppenhet och förtroende och det var så bra och fina och jag kände förståelse och kärlek från dem. Är väldigt glad för detta och för att jag tar mig tiden att orka mer.

Sälja grejer

Linn sitter ju oftast bredvid nu för tiden och nu har hon berättat om sina senaste traderaförsäljningar och jag börjar bli lite sugen igen. Oftast ger jag bara bort de grejer jag inte längre vill eller kan ha, till min syster och när de kommer i retur åker de till återvinningen. Det gäller alltså billigare grejer, de dyra brukar jag sälja förstås. Men blir lite inspirerad att ändå kunna få en hundring eller två för grejer som jag inte vill ha. Det gäller bara att jobba upp energin att fota och skriva bra texter, och sen paketera och skicka. Det är inte jättekul och det är väl därför jag varit lite lat.


Eftersom jag pendlat mellan tre storlekar de senaste tre åren, samt sparat MYCKET kläder i förrådet, så finns det en hel del att ta av. Jag har mycket kläder som ligger på vänt OM jag mirkulöst skulle tappa de där tio kilona jag dragit på mig sen jag fyllde 41 eller 42. Men tänkte kanske vara snäll mot mig själv och acceptera att det nog inte kommer hända och göra mig av med dem istället. Och skulle det hända har jag ju en verklig anledning att shoppa.


För jag kan ju vara lite gränslös i det där, det är ju också därför jag behöver köpstopp. I alla fall, nog med svammel, tänkte gå igenom förråd och lådor och se vad jag  kan skramla ihop. Få ordning, mindre grejer och massa stålars. Alla såna pengar går direkt in på mitt konto på Dreams som bara handlar om att gulla med mig själv. Massager, frisörbesök, ansiktsbehandlingar etc. Mina lyxgrejer.

Köpfritt

Det har gått väldigt bra för min köpfrihet. Fram till igår. Då köpte jag ett par sandaler från &other stories på Tradera för 50 kr. Jag har redan ett par likadana, men i en storlek mindre. Eftersom jag har Mortons neurom i ena foten är det en väldig cirkulation på skor för mig. Jag köper och tyvärr kan jag inte känna det direkt utan jag måste ha mig skorna i några timmar minst för att veta om de kommer göra ont. Så ungefär hälften blir fel, så måste jag sälja dem och börja om. Därför kommer jag sälja de sandaler jag redan har, och har bytt ut mot de här nya som troligtvis kommer vara bättre eftersom de är större. Det har hjälpt mot en hel del felköp de senaste åren, att ta en 39:a istället för 38. Oftast är lästen lite bredare då. Så jag anser inte att detta egentligen är ett brott mot min köpfrihet utan ett byte, som jag kanske till och med kan gå plus på om jag skriver en lite bättre annons och tar bra bilder.

Jag är inte bara trött...

...på måndag blir jag också äkta medelålders - 45 år. Det fattar jag inte heller något av. Tiden rusar. Jag gillar ju att fira allt som går, så på lördag blir det fest, med sangria, pinxtchos och QUIZ! Ja, jag har beställt det själv av min man och varit med och tagit fram en del av det. Men ändå - har alltid drömt om ett quiz som handlar om mig. "Drömt". Jag gillar quiz. Ok. Sen blir det dans hela natten, förmodligen så länge att jag behöver övertala någon granne att få sova där när jag blir för trött. Jag hoppas allt går bra och att det blir kul.


Och idag ska jag bli bjuden på middag på NOFO av mamma och systrar, och IMORGON - då börjar min skrivarkurs. Jag är rätt pepp faktiskt, för jag behöver hitta nåt som är mitt. Skrivandet borde vara det, för det har varit det förut. Och den här gången är den så specifik också - att skriva feelgood. För nu när jag är medelålders kan jag äntligen släppa mina sorgliga krav på mig själv att allt jag gör måste vara "fint". Feelgood är finare - för det slutar alltid bra. Jag längtar efter lyckliga slut.

v 5 2020

Den här veckan är tyngre än jag hade kunnat förutse. Det är några grejer som jag behöver hantera och vara orolig för som fullständigt tynger ner mig, ger mig ångest, sömnlöshet och allmän letargi. Känner inte livet i mig överhuvudtaget. Jag är inte redo att dela med mig ännu, men kanske om ett tag.


Men insikter börjar gro i mig, om vissa förändringar jag kanske måste göra för att hålla mig på banan. Att vara NPF-förälder kan vara så oerhört ensamt och ansträngande, även inom en familj. Jag grunnar på om jag ska be min nya machochef om lov att jobba hemifrån en bestämd dag i veckan, för att kunna hämta hem Sigge tidigare och kunna läsa läxa i lugn och ro, och för att få vara i tystnad en liten liten stund per vecka. Vilken dag är bäst, onsdag eller fredag?


Har också bestämt mig för åtta veckor semester i sommar. När Gunnel var ny hade vi det, och då lovade vi varandra att ta det igen, sista sommaren med föräldradagar. Och den är nu. Hur sjukt det nu är. Så genom pussel av semester, föräldradagar och några dagar jobb här och där kan jag få ihop åtta veckor. Jag kommer behöva det.


Jag är trött.

Så här var helgen

Jag åt godis fredag, lördag och söndag.
Jag tränade styrka på lördagen och yin yoga på söndagen.
Jag städade hela tiden.
Jag läste en bok.
Gick och la mig senast tio all tre kvällarna.
Sen hände inget mer.

Tjejgrej

Idag hade jag köpt bullar till teamet för att fira en framgång. Det gör jag ofta. Men bolagets näst högste chef gled förbi och frågade mig, den enda kvinnan på plats: Åh, är det du som har bakat?


Intressant ändå. Att ränderna aldrig går ur.
(Förvisso hade jag absolut kunnat göra det eftersom jag älskar att baka, men det vet inte han). Han vet att jag har snippa - hence är det jag som bakar till killarna.

Trött, så trött

Det här har varit en fruktansvärt utmanande vecka. Har gått igenom rätt tunga och svåra saker och jag har nu haft huvudvärk tre dagar på raken. Har ätit så dåligt också, inte orkat laga middag alls utan ätit mackor, godis och glass varje kväll. Det hjälper inte huvudvärken direkt. Har lovat mig själv att sova ut ordentligt imorgon och komma iväg och träna så att jag får känna mig lite piggare. Jag börjar helt enkelt om imorgon, ska hantera alla tankar och anstränga mig lite för att ta hand om mig istället för tvärtom.
Det som är tråkigt är att min ischias är vidrig just nu så det blir troligtvis inte någon löpning. Är lite nervös nu eftersom jag köpt biljett till Göteborgsvarvet och om jag inte fortsätter träna kommer jag nog inte klara det. Har inte sprungit på två veckor, och det har tyvärr inte blivit bättre. Well, den som lever får se.
Annars har jag förbeställt indisk mat för hemleverans ikväll, eftersom det inte är förrän imorgon jag ska ta mig samman och laga egen mat igen. Det blir grillchips och nån film och sen ska jag somna tidigt.
Imorgon - nya krafter.


PS. snart är min vita månad slut. Det har gått jättebra även om det varit lite mer utmanande denna vecka. Men det ska bli VÄLDIGT trevligt när den är över. Också.

Miljö och samvetet

Mina kollegor kom hem från Kina igår och berättade om ett så fasansfullt samhälle. Smogen ligger så tät att man knappt ser byggnader framför sig. Alla har munskydd och luften är tung. Det spelar ingen roll vad resten av världen gör, för enbart Kina bränner sönder vår planet. Och det kommer att gå fort. Ju mer jag läser, ju mer fakta jag tar in desto mer uppgiven och rädd blir jag. Hur ser det ut om bara tio år? Kommer mina barn att kunna få barn? Finns det liv kvar på jorden?


Men detta gör inte att jag ger upp. Jag väljer den positiva vägen, den moraliska vägen - att faktiskt göra allt som jag kan. För att det är det rätta. Det är ett moraliskt och symboliskt ställningstagande och jag väljer att ha hopp. Hopp om att det lilla jag gör kan påverka någon annan, som i sin tur påverkar någon annan. Hopp om att mina val, och andras skapar kraftfull konsumentmakt. Att det serveras två vegetariska rätter i matsalen istället för två kött/fiskrätter. Till exempel. För ger jag upp, då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.

Helgen v 3

Helgen passerade förbi i ett rasande tempo. Jag avslutade fredagen med att köpa en magnifik  ostbricka, (vars rester ska bli hemmagjord ravioli nästa helg) och Sverige - Portugal i handbolls-EM. Det gick ju tyvärr rövdåligt så jag gick och lade mig efter matchen surandes.
Lördagen startade lite bättre ungefär fram till att min man och jag började bråka om...vad var det nu igen? Att han inte gick upp i tid. Det blev ett jättegräl som eskalerade i att jag gick och tränade. Har fortfarande så ont i benen idag att jag inte kunde promenera till jobbet utan var tvungen att ta tunnelbanan. Sen drog Gunnel och jag hem till Karin för att ha myskväll men hon var ingen teamplayer om man säger så, hon tjatade i tre timmar på att gå hem så det gjorde vi till slut. Och köpte godis på vägen. Till mig alltså.
Och på söndagen blev det varken löpning eller styrketräning efter som träningsvärken från helvetet dök upp men väl ett Yin yogapass som var ganska underbart. 90 minuter ligga still gjorde under ändå. Sen var det en rövmatch till som Sverige förlorade och nu ger jag upp handboll för den här vintern.
Sen gjorde jag inget mer, vad jag vet.

Dålig dag blir bra

Ibland när man har en riktigt dålig dag så kan den bli lite lite bättre när man läser en medarbetares blogg. Kommer inte länka pga obra ur vissa aspekter, men de som vet vet. Då kan man få läsa sånt här om sig själv, och sen blir livet lite ljusare igen. Det gjorde mig glad.


"En sak som är bra med att ha en chef istället för att vara en chef är att man bara tar sina issues och pratar av sig dom och så får chefen fixa och man själv kan fortsätta jobba med sitt. Nu råkar jag ju ha valt mitt jobb för att få jobba med just min chef (jo, Jenny, så är det) för att hon har varit en person jag har respekterat och sett upp till länge och jag har i många år tänkt att jag har velat ha henne som chef. "


Sen kanske jag fick en väldigt svår grej att hantera men allt går ju med smicker, som man brukar säga.

December - vad hände

Månadens höjdpunkter

Julledigheten som helhet. ÅH VAD DET VAR SKÖNT! Men också quizet på vår lokala restaurang Centan - som vi VANN! herregud så kul det var

Månadens dipp

En dum jävla människa på min arbetsplats som har skött en grej så förbannat illa att jag blev helt knäckt ett tag.

Nya rutiner jag fastnat för

Inga nya rutiner i december.

Vad jag lyssnade på

Julmusik.

Vad jag läste

Många många böcker, men bäst var Klubben av Matilda Gustavsson.

Vad jag tittade på
Hmm. December är ju inte så länge sen, men jag minns ju inget. Vi tittade på nåt.

Vad jag åt

Julmat mellan 23-30/12.

Vad jag köpte

Några fler julklappar.

Lärdomar

Mycket god planering gör att jag inte alls behöver stressa ihjäl mig över jul. Men ja, det är jag som gör planeringen.

Mål till nästa månad

Nästa månad - det är ju januari det - som redan har gått till hälften. Målen är ju så många nu, men det är ju köpfritt, alkoholfritt, köttfritt som gäller i januari. 100% måluppfyllnad än så länge.

Nu är ni förstås väldigt nyfikna på om jag gick på yoga igår. Kan stilla den nu och berätta att det gjorde jag inte. Inte för att jag inte ville utan för att jag hade glömt mina nycklar hemma och vi var tvungna att gå hem till Johan och Julia och hänga där till min man kom och hämtade oss. Och då fanns ingen tid att hinna laga mat och äta innan klockan sju. Istället tittade jag på serien om Windsors på Netflix och åt veganglass. Kändes som ett klokt alternativ.


Och ikväll är det dags för handboll igen och JEFLAR så spännande det kommer bli. Ojoj. Så inte blir det någon träning ikväll heller men det gör inget eftersom jag tränade I MORSE!


Kommer ni ihåg när jag var en influencer tidigare i höstas och berättade om två grejer men sen inte vad det var. En av de grejerna börjar hända denna vecka och den andra gick åt helvete men lever i annan form och blir nog klar denna vecka också. Denna vecka kan gå precis hur som helst. Är mycket nervös. Och lovar också att berätta om dem när/om det finns något att berätta. Alltså om typ två veckor eller så. Hoppas jag. Hej då.

Nyårslöften jag absolut ska hålla 2020

1. 15 träningspass i månaden. Det är inte en tävling och det måste inte vara exakt. Men jag vet precis hur väldigt mycket bättre jag kommer att må om jag klarar det. Alla sorters - löpning, crossfit, yoga.
2. MINST tre köpfria månader. För jag behöver ingenting. För att jag tycker det är vidrigt med all konsumtion - min och andras. För att jag shoppar för mycket. Och för att jag vill ha mina pengar till annat. Madrassfyllning till exempel. Köpstoppet gäller kläder, skor och inredning.
3. Flygfritt. Inga problem. Med reservation för ev tjänsteresor jag inte kan krångla mig ur.
4. Huvudsakligen vegetarisk mat. Januari har varit helvegetarisk hittills, och i stora delar vegansk och jag mår SÅ BRA. Kommer definitivt fortsätta men utan att sätta en stämpel. Kommer äta bjudkött och kanske ibland annars om jag verkligen vill. Men jag verkar inte vilja så mycket längre.
5. Försöka vara lite jävla glad. Det blir lättare då.

Bokåret 2019

Jag läser ju hela tiden och jämt. har nästan slutat köpa böcker pga platsbrist och snålhet. Men betalar 100 kronor i månaden för reservationer till biblioteket och det blir ca 120 böcker per år- så gissar att det är fortsatt hög lästakt. Men för inte bok eftersom jag är alldeles för tävlingsinriktad för det. Minns dem inte heller. En av de sista böckerna jag läste var Klubben av Matilda Gustavsson för den fick jag i julklapp. Älskade den. Igår läste jag Madonna av Sara Villius och den var också riktigt bra - fast det är ju under 2020 förstås.
Bokåret 2019 var bra. Jag prioriterat det alltid.

Vännerna

Tänk om jag hade vetat när jag var barn och tonåring hur BRA jag skulle bli på det där med vänner. Att jag kunde skaffa dem, men också sedan BEHÅLLA dem. Och utveckla relationerna. Då hade jag blivit glad - det var inget jag klarade särskilt bra då. Nu - är så lyckligt lottad med många vänner och många bekantskaper. Och så glad över hur de alla berikar mig på olika sätt.
Jag har ju mina gamla vänner - som ändå har följt mig många år, två av dem från dagis, och fyra av dem adderade lite senare - Charlotte, Camilla, Fredrik, Isabel, Karin och Maja. Wow. För att de finns.
Sen är det andra som tillkommit senare, fruar och flickvänner till min mans vänner som jag har en helt egen relation med, främst Anna och Anna.
Mina vindrickare Jessica, Johanna, Rebecca och Britta - som ju är mina stöttepelare i vardagen och livet. Vi har en stående tid andra torsdagen i månaden i all evighet och en mycket aktiv messengertråd.
Det är gamla kollegor som nu är verkliga vänner - de är många, men kanske mest umgänge med Hanna, Tove, Jenny, Anders, Helena, Maria och Jennie.
Och sen kommer grannar och barnens kompisars föräldrar, vissa klickar man mer lite extra och umgås med ofta - Tove, Jonas, Sara, Erik, Johan och Julia. Tove, Sara och jag promenerar varje helg, Julia och jag tränar två gånger i veckan tillsammans och messar varje dag.
För att inte tala om alla vänner på jobbet, t ex Niklas och Linn, och internetvänner och bloggare. Jag är SÅ rik. Vilket sjukt enormt stort nätverk av fantastiska människor jag har omkring mig. Och tiden räcker ju inte till. Vill träffa dem alla så mycket oftare. Men det är också så tydligt hur sociala medier och moderna kommunikationsmedel gör det möjligt att faktiskt ha så här mycket vänner. Det hade ju aldrig gått om man skulle upprätthålla kontakterna med en väggfast telefon.


Är det något jag är rädd om och vill vårda väl är det alla dessa människor. Vad de betyder mycket.
Tacksamheten.

2020 kommer se ut så här...

Förutom att jag förstås ska hålla mina nyårslöften och därmed bli gladare, få bättre hälsa, bättre mage, mindre pre-diabetes, och aningen lättare klimatsamvete så ska jag även GÖRA roliga saker. De här vet jag hittills:


1 februari - 45-årsfest hemma.
Början av mars - tjänsteresa till Malmö och då får jag träffa Camilla
20-22 mars - fira mammas 70-årsdag i Malmö
28 mars - min svåger och svägerskas bröllop
4 april - se David Ritchards på Bryggarsalen
15-17 maj till Göteborg för att springa Göteborgsvarvet
30-31 maj till Kolmården för att fira min svärmors 75-årsdag
v 28 - hyra Isabels gäststuga i Bovallsstrand
28 augusti  till Göteborg för Håkan- konsert


Och utöver det springa så många lopp jag orkar eftersom det gör mig så jädra lycklig. äta god mat så ofta det bara är möjligt. Träffa mina vänner och mina familj. Spela piano. Försöka odla dahlior på baksidan. Gå en skrivarkurs med start 30/1. Ha lång semester, vara i skärgården och åka båt. VARA GLAD.

2020 - jag är här

Nu är det inte så att jag slutade blogga förra årtioendet, tvärt om - i år firar jag mitt 15:e år som bloggare. Herregud alltså. Nåväl, jag gick på jullov, vägrade öppna datorn och är nu idag tillbaka på jobbet och har därmed också loggat in för första gången på lääänge. Så, kommer göra klart decemberutmaningen lite i efterhand. Fast orkar inte göra årssammanställningarna - jag har lämnat det bakom mig.
Annars skiner solen nästan, jag har jobbat i tre timmar och det går BRA ändå. 2020 är nämligen mitt positiva årtionde. Så all is well. Nu är den viktigaste frågan - ska jag skaffa Bruce-appen och kunna träna överallt, istället för ett vanligt gymkort. Jag tror det, för är sugen på ett yogapass som börjar 19.10 ikväll.