Jag är grinig idag

Är på dåligt humör idag. Är trött, och irriterad på Loverboy, eller snarare på den situation vi är i, och alla de funderingar jag har just nu. Måste kontemplera mera. Ska i alla fall hålla mig borta från honom till på lördag. Jag tror att det kan vara nyttigt plus att jag ska ha massor av tjejer hemma på fredag och lite annat. Återkommer när jag slutat sura.

Me and my friends

Jag tänker på rätt många olika saker just nu, och en av dem är vänner, och relationer. Telefonboken är full med namn, men vad betyder de egentligen? Jag har tre nära vänner här i Stockholm och två på annan ort, förutom mina systrar som står mig väldigt nära. Jag är väldigt lyckligt lottad som har så många riktigt nära vänner. Sen finns det en hel radda människor jag träffat under årens lopp som betyder mindre för mig. Som inte ger mig särskilt mycket men som stjäl mycket energi. Sådana jag haft oerhört kul med och som jag kanske är nostalgiskt förbunden med. Jag har börjat tröttna på att vara den som håller ihop bekantskapen, som alltid tar initiativ till att träffas och alltid vara den som hör av sig. Vad skulle hända om jag lät bli? Troligtvis skulle de försvinna, och jag vet inte om jag skulle sakna dem särskilt mycket. Det jag framförallt brottas med är bilden av mig själv, som en person med mycket vänner, tryggheten i att ha lite ”back-up” personer att ringa om det skulle behövas. Identiteten som definieras av att en människa skulle vara lyckad och lyckligare med många vänner. Och samtidigt inser jag ju att jag inte kan hålla kvar vid ett antal personer för att det stärker bilden av mig själv. Det är väl snarare så att processen måste få ta lite tid, att landa i insikten att jag ju så klart är bra ändå. Och jag har väl egentligen redan fattad beslutet men jag tror att det behöver gnuggas lite för att bli ännu mer självklart. Jag tror och hoppas på en stor lättnad när jag bestämt mig, så att jag kan lägga det bakom mig och släppa oron och tvånget att skapa tillfällen att träffas, så att jag inte ska förlora dem. När jag beslutat mig för att inte vara rädd för det, kanske saker och ting blir annorlunda. Vissa av dem saknar kanske mig, och då måste jag överväga hur viktiga de är för mig igen. Men det blir då en senare fråga.

Four jobs you have had in your life:
1. Garderobiär
2. Butikssäljare
3. Telefonförsäljare (please don’t kill me, jag var fattig student).
4. Ekonom

Four movies you could watch over and over:
1. Apornas planet – de fem orginalfilmerna.
2. Star wars - alla
3. ?
4.?

Four places you have lived:
1. Göteborg
2. Lund
3. Frankrike
4. Stockholm

Four TV shows you love to watch:
1. Desperate housewifes
2. Grey’s anatomy
3. Gilmore Girls
4. Nyheterna

Four places you have been on vacation:
1. NY
2. Barcelona - alltid
3. Thailand – gärna igen
4. Rom - ofta

Four websites you visit daily:
1. DI
2 Aftonbladet
3. Alla listade bloggar
4. Intranätet

Four of your favorite foods:
1. Wallenbergare
2. Ost
3. Blodigt kött4
. Gräddiga pastarätter

Four places you would rather be right now:
1.I sängen
2. I Loverboys säng
3. Thailand
4. NY

Mera

1. Grab the book nearest to you, turn to page 18, and find line 4.
"Fram till den sista maj 1994 var det Riksbanken sk räntetrappa som styrde de korta räntorna."
2. Stretch your left arm out as far as you can.
Jaha… But why??
3. What is the last thing you watched on TV?
Minns inte, är inte särskilt TV-beroende. Läste I fyra timmar istället.
4. Without looking, guess what time it is.
Typ 11.00
5. Now look at the clock. What is the actual time?
10.57
6. With the exception of the computer, what can you hear?
Hundratals kollegor.
7. When did you last step outside? What were you doing?
Gick till jobbet I morse.
8. Before you started this survey, what did you look at?
Intranätet
9. What are you wearing?
Din Skos kopior på Whyred stövletterna, svarta kostymbyxor från H&M, svart kavaj med sidenband i midjan från Soaked in luxury, Vitt linne, Rosa blommig genomskinlig chiffong top från Century 21 i NY.
10. Did you dream last night?
Minns inte
11. When did you last laugh?
Hela tiden, men minns inte åt vad. Oftast åt saker Loverboy säger.
12. What is on the walls of the room you are in?
Finns inga väggar, bara stora fönster.
13. Seen anything weird lately?
Siffrorna på vågen i morse. WTF!!!
14. What do you think of this quiz?
OK
15. What is the last film you saw?
Monte Cristo på TV I lördags.
16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
Mer champagne, nytt hem, resor, allmän shopping, men framförallt satsa pengar i någon egen verksamhet. Vet inte riktigt vad än, men något som skulle stimulera mig.
17. Tell me something about you that I don't know.
Jag lärde mig läsa när jag tre.
18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics?Maktstrukturen.
19. Do you like to dance?
Inte särskilt
20. George Bush?
Noooooooooooo
21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
Astrid? Eller Sigrid, Signe, Märta.
22. Imagine your first child is a boy, what do you call him?
Sigge.
23. Would you ever consider living abroad?
Absolut, Spanien, NY, Singapore, London bland annat , men bara ett tag, hemma är alltid bäst.
24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
I didn’t expect to see you here.

Listor

Det är så många tankar som rör sig i mitt huvud just nu – det är kanske är trettioårskrisen som får mig att utvärdera och fundera. Har inga svar och vill helst formulera frågorna för mig själv innan de bloggas, så under tiden hänger jag på listtåget.

Ovanorna:
1. Jag har inga begräsningar: mat cigaretter, alkohol, shopping – allt vill jag göra i excess och jobbar hårt med att balansera det dåliga samvetet med epikurén inom mig. Tur att jag är för snål för att spela.
2. Vansinnigt dåligt tålamod. Vill ha ögonblicklig tillfredsställelse. Det har blivit bättre men det skadar då verkligen inte med ytterligare träning.
3. Jag blir fort uttråkad, vill byta jobb ofta och leta nya kickar hela tiden.
4. Jag är slarvig (för att jag är så otålig).
5. Uppmärksamhetsjunkie.
(6. Jag pratar för mycket , dvs alltid)

Det var ju nästan ännu jobbigare än att fundera på livskriser. Å andra sidan ger det mig ju väldigt tydliga saker att jobba med.

Och nu till den roliga listan, de fem bästa egenskaperna.

1.Jag är jättebra på att laga mat.
2. Jag är väldigt omtänksam och kärleksfull mot mina nära. Och jag ställer alltid upp för mina kollegor och vänner.
3. Jag är ruskigt allmänbildad och hyfsat intelligent.
4. Jag är ganska kreativ och bra på färg och form, att renovera, rita möbler, inreda och allt sånt. Tyvärr kombineras det ofta med punkt två och fyra under de dåliga sidorna, otåligheten ger ibland ett slarvigt resultat.
5. Jag är väldigt social.

Hmm varför blev det svårare att komma på de bra sidorna? Jag som inte ens är särskilt jantig.

Mätt i magen

Det blev ost till middag. Brie, och en perfekt, lagom torr 8 månaders lagrad Manchego. Och några skinkmackor.

Det blev skinkmackor till middag även igår, när jag hade gått hem och bestämt mig för att hålla lite distans till Loverboy för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men men. Köttet är svagt. Han ringer på väg hem från jobbet och berättar att hunden är hos honom. Och jag kastar mig i en taxi för att få lite hund och lite Loverboy. Jag är mycket nöjd med det, och uppskattade verkligen några timmars filmmys och kände mig glad och lugn när jag somnade. Ett av mina bekymmer är att jag har svårt att leva i nuet och alltid planerar framåt, och tänker hur bra det ska bli, bara om om om. Vill bli duktig på att leva i nuet och njuta av vardagen och tränar mig hela tiden på att göra det, så vissa dagar är det underbart att bara vara, och andra betydligt svårare. En anledning till att jag ofta blir ledsen över Loverboy är att jag har bråttom, vill planera hela livet redan nu och blir besviken över att han inte vill göra det. Vilket inte är särskilt konstigt i sig, i synnerhet inte om man är väldigt duktig på att leva i nuet, som han ju faktiskt är. Vi planerade i alla fall så långt in i framtiden att vi bestämde oss för att laga ordentligt med god mat ikväll tillsammans. Jag hade sett ännu mer fram emot det om inte min mage hade varit full med de mest gudomliga Wallenbergare som finns, nämligen de från Prinsen, där jag min lyckans ost fick äta lunch. MMMMMM. Blir nog hungrig någon gång nästa vecka igen.

Blev dessutom uppringd av ett rekryteringsföretag som tyckte att jag var alldeles för senior för en tjänst jag sökt via dem, men som i stället ville träffa mig för en generell intervju, eftersom jag har ” en så intressant profil”. Hoppas verkligen det leder till något bra…

Middagsplaner

Om man precis fått lön och är lite bakis och kommer i stl 29 i jeans, visst får man äta ost till middag då??

Jeansonsdag

När klockan blev fem lurades (!?) jag med till Riche med jobbet och Loverboy följde också med. Hade ju planerat att gå hem och sova/sura/bada/tycka synd om mig själv samt grubbla lite, men tänkte att ett glas vin kanske hade varit kul. Det blev några fler och jag hade jättekul, fick dessutom Toast Skagen på Teatergrillen och det gör mig alltid lycklig. Tyvärr hann jag dricka allt vin innan jag fick någon mat så jag blev lite för dragen för en tisdagkväll. Vi var i alla fall hemma vid elva, hade ju tänkt sova hemma, men orkade inte ta mig dit och jag fick ju väldigt fin och trevlig överraskning när vi kom hem i form av sex, tro det eller ej, så jag kan inte klaga nu heller. Det känns som om varje gång jag funderar över något, och mår dåligt över det, kommer en förändring precis före jag tror att jag inte kan ta mer. Så nu är det tillfälligtvis bra men vill ju gärna se att det händer igen innan jag ropar hej, osv.

Tog en liten löneshoppingsrunda på stan och gladdes åt 70% rean på Natalie Shuterman, så jag fick nya fina jeans, som i och för sig var en halv meter för långa, men ändå. Träffade Loverboy på Norrmalmstorg och han var bubblig, glad, pratade utlandsresor och upptäckter vi ska göra och hånglade upp mig i hissen. Very nice. Förresten poängterade han igår hur spännande och viktiga våra hissmöten är. Hmm, minns inte i vilket sammanhang. Fick Maxburgare till lunch.

Idag hatar jag honom och allt

Jag mår inte bra idag. Jag är ledsen och lite bedövad och jag är inte ens säker på om det finns någon riktig grund, eller om jag överreagerar enormt. Jag är dessutom helt sjuk av bristen på nikotin men jag är STARK och ska klara även den här dagen.

Vi hade ett litet samtal igår, Loverboy och jag, angående fysisk kontakt och andra sätt att få förhållanden att leva och det står ganska klart att jag kan se mig i månen efter sex, han har ingen lust nu, men allt går i cykler bla bla, my ass. Jag hade ju tänkt introducera det kravlösa tonårshånglet men han ansåg dels att man inte kan planera in något sådant, och dels att man inte alls förlorar relationen på sikt om man inte har lite mer intensiv fysisk kontakt under vissa perioder. Det tror jag för det har hänt mig fyra gånger förut, och den här gången skall allt göras annorlunda. Och jag blev så himla ledsen eftersom det inte kändes som om vi kunde nå varandra, och förstå varandra (eller han mig). Han tyckte att det var spännande och viktigt att vi hade så skilda meningar så att vi kunde komma ännu närmare varandra. Jag går och lägger mig och han skyndar efter och kysser mig vackert och försiktigt i en evighet, jag vill bara gråta och vara i fred, och önskar att han i alla fall kunde bli lite upphetsad av alla dessa kyssar, av min kropp, av stämningen eller vad fan som helst men det händer inte och till slut vänder jag mig om och försöker somna men ligger vaken i flera timmar. Han somnar på sidan med armen om mig och det händer ALDRIG. Idag har jag ont i magen, och VILL RÖKA, och har svårt att se honom i ögonen. Vill bara gå hem, skapa avstånd, vara i fred och orkar inte med detta. Vill att hans skall älska mig lika mycket som jag honom, vill att han anstränger sig arbetar hårt. Måste bara komma ihåg att han sa att varje dag vi ses fortfarande är spännande. Jag tycker att vi bara kollar på TV och är trötta. Vi gör inget och knullar aldrig. Vill hem, stänga av telefonen, straffa honom, hålla mig undan, gråta gråta gråta.

spyor och McD

Jag har verkligen problem med att måndagar kommer så vansinnigt fort. Det känns aldrig som om man har hunnit vila ordentligt samt gjort alla de där livskvalitetshöjande sakerna man borde göra. Och alltid denna förbannade trötthet.

Jag stapplade hem från jobbet i fredags och lade mig framför TV:n med en pizza i ena handen och fjärrkontrollen i andra. Sen kom C över och vi kollade på Tv en stund och läste ytterligare en stund och lyckades nog hålla oss vakna fram till halv tio sådär.

Men jag fick ju i alla fall vila vilket man inte kan säga om lördagen som tillbringades med syrran och systerdottern. Vi slog runt några timmar i Farsta Centrum, jag köpte Din Sko’s Whyred-kopior, faktiskt välgjorda men har inte bestämt mig för om jag tänker behålla dem eller inte. Det ser inte klokt ut när jag försöker få in jeansen i stövletterna, mest korvigt, framförallt är de ju alldeles för långa för det, och mina ben ser ehhh… mindre intressanta ut. Ska grubbla lite till, de kostade nästan ingenting men t o m nästan ingenting kan vara värt att spara till NY. Sen käkade vi på McD för att komplettera vår näringsriktiga semmelfrukost. Lyckades få några timmars sömn innan jag släpade mig iväg till middagen hos I, var inte alls motiverad, men hade tack och lov riktigt kul sen och kom nog inte hem förrän tre, eller så.

Söndagen däremot, my Lord, vilken dag. Från halv fem på morgonen fram till ca tre fontänkräktes jag med en huvudvärk från helvetet. När detta väl var över och jag badade mig hel igen inser jag att hela ansiktet är rödflammigt, i stora ojämna partier. Inser också att det är lika bra att ignorera det, för det verkar vilja stanna. Jag släpar mig till McD igen!, andra gången på en helg, och kanske fjärde på ett halvår, men det ligger nära och jag hade ingen kraft att leta upp något annat. Jag behåller all mat och åker sen hem till Loverboy som precis har kommit hem från sin helgresa. Är helt slut och behöver bara kärlek och uppmärksamhet (samt cola), vilket jag får till han somnar halv nio. Håller på att fundera på beroende, uppmärksamhetstörstande och vardagsliv och återkommer när jag kommit fram till något vettigt. Jaja, sådan var alltså helgen.

Countdown NY: 68 dagar.

Jag är typ bäst på jobbet

Idag har vi bokat NY-biljetten. Hurra! Countdown NY: 71 dagar.

Min tunga är helt förstörd, brände den på en sjukt varm soppa, så jag kan knappt äta eller dricka någonting. Konferensen var bättre än jag hade trott, mindre skitsnack och faktiskt mer konstruktiva förslag. Som vanligt vågar inte mina fega kollegor säga någonting vilket ledde till att jag höll låda, men fick den här gången faktiskt fint beröm för det. Big boss sa vid middagen att det var en person som utmärkt som genom att komma med kloka och konstruktiva förslag hela dagen. That was me. Beröm delas sparsamt ut på min arbetsplats så jag blev väldigt glad, så glad att jag faktiskt rodnade ordentligt vilket mina kollegor tyckte var skitroligt. Nyttigt för självförtroendet var det i alla fall.

Åkte hem till Loverboy efteråt, och det var väldigt mysigt och tryggt och framförallt härligt att bli välkomnad mitt i natten med glädje. Vi låg och pratade om framtid och giftermål och annat och den här gången var det faktiskt inte jag som tog upp det.

Han reser bort ikväll igen, det hade varit skönt om jag kunnat vara trött och sliten tillsammans med honom, men det går nästan lika bra ensam. Längtar till den här dagen är slut då jag ska skynda mig hem och krypa ner under två duntäcken och sova länge länge. Imorgon ska jag ut med I och E, så jag behöver nog rätt mycket vila innan.

Mer av samma vara

Intervjun blev inställd igår, så den blir (förhoppningsvis) av idag istället, närmare bestämt om 26 minuter. Skitnervös som vanligt. Ska sedan hem och ta hand om den dödssjuka Loverboy. På konferens imorgon så jag återkommer på fredag med ont i huvudet och dystra minnen av nio timmars meningslöst möte. Det är skönt att kärleken inte förminskar min bittra sida.

GNÄLL

Det finns nog inget jag hatar mer än människor som inte visar respekt för andras tid. Är vansinnigt trött på den sjuka möteskultur som finns i Sverige, med möten som drar ut i timmar, där alla måste få lov att säga sitt och där alla har en synpunkt. I 9 fall av 10 leder detta enbart till långa diskussioner utan beslut. Och än värre är folk som kommer för sent till möten, min chef t ex. Sitter nu och väntar på ett möte som skulle ha börjat 10.00, klockan är 20 över och det är liksom ingen mening med att börja med något annat som man sedan får avbryta, vilket innebär långa väntetider. I onödan. Fuck her.

Har fortfarande ont i huvudet och Loverboy är sjuk.

ONT i huvudet

Har en intervju idag, visserligen finns det ingen ledig tjänst, och jag har tiggt till mig mötet. Har en jobbsökarstrategi som jag måste försöka arbeta lite mer aktivt med, men tycker att det är sjukt tråkigt och jag är inte särskilt duktig på att sälja mig själv. Jag vill verkligen jobba på den avdelning, det verkar superkul, både komplicerat, mycket kundmöten och intressanta produkter, och dessutom goda framtidsutsikter och mer pengar. Åh jag vill, men mötet är halv fem och jag har dundrande huvudvärk sedan i förmiddags, och jag känner mig inte alls upplagd. Har inte rökt idag heller (därav huvudvärken kan jag anta). Vill så gärna lägga mig i Loverboys säng och bli klappad på huvudet och få te och kärlek. Men han är busy och jag ska gå hem och äta köttfärssås från frysen.

Satt och funderade på räntehöjningar och på eventuella förändringar i prisnivåerna på bostadsrätter i Sthlm. Det är svårt att sia men konjunkturslagarna vittnar ju om en framtida nedgång. Och jag vill sälja innan dess, är lite rädd att inte få ut allt jag lagt in, och jag vill ju flytta in hos Loverboy snart. Ska nog lägga upp en strategi som leder till att han ber mig flytta in, typ efter NY i april. Hmm. Måste grubbla mer.

Nice and dandy, typ.

Jag är frustrerad. Kan inte ens för mig själv riktigt peka på vad det är, men något känns otillräckligt. Helgen tillbringade vi tillsammans, från fredag natt, då jag åkte hem till honom efter en superhärlig middag med mina närmaste vänner, till måndag morgon. Middagen blev väldigt bra, nog den mest perfekt middag jag lagat hittills, övning ger sålunda färdighet. Till och med entrecôten blev bra, riktigt bra, för I som älskar kött och är väldigt noga med hur det är tillagat och smakar, tindrade med ögonen. Sen drack vi lot’s of wine och diskuterade empatiska yrken och tusen andra saker. I outade att hon slutat äta p-piller och jag dör av avundsjuka. Bara jag och AM kvar nu, alla andra är knocked up, tänker bli det eller har redan barn. Och jag vet att det dröjer hundratusentals år till det blir min tur. Men jag diskade i alla fall upp allting så jag behöver inte mötas av världens största disk när jag kommer hem. I alla fall ett av mina nyårsföresatser som jag lyckats hålla mig till. Och man får ju se de som positiva saker också. Typ.

Sen tillbringade jag resten av helgen tillsammans med Loverboy som i stort sett bestod av att vara hundvakt, hänga med hans släkt (igen) och vara trötta. Jag rättar in mig mer och mer i hans hem, vi har redan kommit överens om att det blir jag som flyttar till honom, även om det nog kommer att dröja ett tag. Och vi blir så medelålders så det finns inte, efter fem månader städar vi, går ut med hunden och har i princip slutat ha sex. Om jag inte ligger på. Och då kanske det blir något. What is this? Vill gärna prata med honom om det, men vet också att det är ytterst känsligt, pga av skäl jag tyvärr inte kan skriva här. Så jag vet inte. Börjar känna att det kommer att vara något som kommer att bli avgörande för om detta ska hålla. Det går inte att resignera så här efter fem månader, men visst det är ingen brådska ännu. Å andra sidan vill man ju mota olle i grind. (ja ni hör ju, jag har ju blivit pensionär). Fuck. Måste grubbla lite mer på detta. Tänkte försöka hålla mig undan honom ett tag, det känns som det kryper i honom att vi umgås så mycket nu, å andra sidan märker jag på andra sätt att han uppskattar det. Och erfarenheten har ju lärt mig att han behöver längta lite. Och jag behöver fundera. Så fine, om han inte insisterar på onsdag så kanske vi ses till helgen, beroende på om han reser bort eller inte, och om han kanske vill ta med mig för första gången. Jag ser ju honom varje dag på jobbet. Ändå.

I lost my baby

Hade misstänkt att jag var gravid ett tag men två negativa test hade ändå lugnat mig, och tillika släppt ut mig på rejäla alkoorgier. But no, jag är uppenbarligen så überfertil att jag blir gravid trots p-piller. I natt fick jag missfall, och idag har jag väldigt ont i magen. Längtar egentligen ihjäl mig efter en baby men är ändå på något vis lättad eftersom Loverboy är en stor motståndare. Han vill, i framtiden. Det säger de ju alla… Det besparade mig att behöva fatta ett beslut som skulle ha varit dåligt, vad jag än hade valt. Och jag tillbringar gärna lite mer tid mer Loverboy innan vi skaffar barn. För att inte tala om att jag verkligen inte vill ha barn med någon som inte vill själv.
But still, I lost my baby.

Så svår är kärleken

Exet hörde av sig till mig, och börjar med att be om ursäkt för att han gör det. Och jag dumpade honom! Han har i alla fall funderat ett längre tag och kommit fram till att jag är hans själsfrände, den han vill ha familj med och den enda han kan tänka sig att leva med. Anledningen till att han hörde av sig var att han kände att han skulle ångra sig hela livet om han inte gjorde det. Jag antar att han med detta vill att vi ska bli tillsammans igen. Mitt hjärta brister, jag tycker så fruktansvärt synd om honom, som tänker på mig så mycket, som saknar mig mer än allt och som inte verkar kunna gå vidare. Vi är inte själsfränder, har faktiskt lite svårt att förstå att han tycker så, för anledningen till att jag slutade vara kär i honom är att vi faktiskt inte har någonting gemensamt. Han är den mest fantastiska pojkvän jag någonsin haft, väldigt snäll och omtänksam och en väldigt god människa. Men tyvärr hade vi inget att prata om och ville aldrig göra samma saker. Vi hade det jättemysigt allt som oftast och trivdes bra med att gå omkring i joggingbyxor och kolla på film hemma, men det kan inte vara det enda som håller två människor tillsammans. Jag blir så ledsen när jag förstår hur mycket han saknar mig och skäms över hur lycklig jag är med Loverboy, som inte är en lika god människa, eller lika kärleksfull och omtänksam, men som däremot delar de flesta av mina intressen och som jag har en konstant intellektuell dialog med. Som stimulerar mig och ger mig energi. Det jag saknat. Vet inte vad jag ska svara honom, men hoppas innerligt att han glömma mig och hitta någon som verkligen kan uppskatta honom. Jag kunde inte det. Förlåt.

Och dagarna går...

Måndagen avklarad inklusive klippning och färgning. Det blev OK, men hade hoppats på bättre resultat faktiskt. Jag bad om en ganska mycket kortare klippning men håret är fortfarande långt men bara lite svårare att fixa till och färgen är bra, förutom att halva pannan är färgade samt babyhåret i pannan så jag ser ut som om jag gjort det själv. Hoppas det värsta går bort snart. Loverboy tyckte att det vara skitsnyggt i alla fall.

Har även klarat av tandläkaren och är nu snart stolt ägare till en bettskena. Sexy me.

Allt är egentligen frid och fröjd med Loverboy, jag önskar bara att han kunde älska mig lika mycket som jag honom. Det finns inget påtagligt att klaga på, problemet ligger nog hos mig eftersom jag är van vid att bli totalt avgudad, men hur vänjer man sig i sådana fall av med det. Jag vill ju på sätt och vis ha det så här eftersom jag behöver någon med så stark integritet som Loverboy har, och jag behöver få anstränga mig lite för kärlek för att inte ta den för given, så jag vet inte. Det är nog bra. Vill bara slippa vara orolig för framtiden, men det funkar ju inte om jag samtidigt inte vill vara för säker. Blä.

Exet har tagit kontakt och det är hjärtslitande. Måste suga lite på det innan jag bloggar, och fundera på hur mycket av honom jag kan lämna ut.

Lugnt och skönt, och mycket kärlek

Har haft en fantastiskt skön helg med Loverboy. Vi har visserligen slitit som djur för att få i ordning hans lägenhet efter hans kaos, vi städade i två dygn, men nu är det vidunderligt rent och fräscht. I fem nätter har vi nu sovit tillsammans i rad och umgåtts hela dagarna där emellan och det har gått mycket bra. Vi hittade rätt fort någon sorts bekväm vardagslunk tillsammans och tror att det skulle kunna funka i framtiden. Och jag är väldigt bestämd och säker, honom ska jag gifta mig med. Oh yes.

Inte nog med att vi har tillbringat de senaste 120 timmarna tillsammans, jag har även fått den stora släkttouren och träffat nästan alla som är viktiga i hans liv, nu är det bara två personer kvar. Och det är ju ett väldigt bra tecken på att han menar allvar. It’s business baby.

Jag är lugn och glad över detta, och känner mig makalöst nöjd över hur detta har utvecklat sig. Veckan som kommer är helt fullspäckade med saker att göra, blir helt utmattad bara av att tänka på det, men jag får skylla mig själv eftersom jag skjutit upp allt till nu. Men jag är ju å andra sidan utvilad. I alla fall:

Måndag: Klippning och färgning. Äntligen. Tvätta och städa mitt eget hem.
Tisdag: Tandläkaren. Tjohoo. Middag med K och C, hos mig.
Onsdag: träffa mkt gammal vän på besök i Stockholm. Boxning före det.
Torsdag: Hundvakt med Loverboy.
Fredag: Very nice middag hemma med K, C, S, I och AM för att fira K’s examen.
Lördag: date med Loverboy.
Söndag: Yoga. Sova mycket, ev med Loverboy.

Tänkatänka

För ett tag sedan insåg jag att det faktiskt finns folk som läser här. Jag var ju medveten om att det skulle kunna ske, men förväntade mig det inte, särskilt som detta i sanning fungerar som en dagbok, som är lättare för mig att uppdatera än pappervarianten hemma. Allt jag skriver är väldigt personligt, rakt ur hjärtat utan tid för reflektioner och stavningskontroll. Plötsligt drabbades jag av det s k bloggsyndromet, att skriva för läsaren genom en ständigt växande prestationsångest. Måste jag göra stavningskontroll och vara rolig nu. Måste jag anspassa texten efter vad folk vill läsa? Så fort jag började fundera över innehållet här blev lusten mindre och inläggen speglade inte alls vad jag egentligen menade, så nu har jag övergivit tanken på att tillfresställa någon annan än mig. Bloggen startade ju faktiskt i somras, i ett word-dokument, eftersom jag var så ledsen och förtvivlad över min situation då, både med exet och Loverboy. Det var ett sätt för mig att kanalisera känslorna för att överhuvudtaget klara av att gå till jobbet. Och sen blev det blogg. Men jag lovar att försöka kolla stavningen i alla, efter att jag hamrat ur mig dagens känsloflod.

Update

Uppfyllde löfte no. 3 igår. Är ej gravid.

Nyår i skogen

Helgen var fantastiskt skön, härlig och väldigt trevlig. Vi åt väldigt mycket god mat, drack väldigt mycket champagne och hade väldigt många love moments. Jag är väldigt lycklig men måste mind fucka mig själv för att inte blåsa upp totalt. Orkar inte tänka på det mer. Men allt är bra.

Och 2006 då?

Förra året var rätt jobbigt och sjukt härligt emellanåt. Detta år har jag några konkreta mål som skall uppnås. Det är inga löften!!, och snarare små ödmjuka krav. Så, detta ska hända:

- Jag ska gå ner ytterligare lite i vikt. Jo.
- Jag ska sluta röka (är nu inne på en 1,5 rökfri dag och känner att det kan bli svårt)
- Göra ett graviditetstest (typ nu).
- Dricka mindre alkohol.
- Byta jobb - till ett bra jobb som jag verkligen vill ha.
- Använda det dyra SATS-kortet.
- Inte spendera några pengar alls fram till april så att jag kan åka med Loverboy till NY.
- Åka med Loverboy till Italien i juni.
- Bli friad till (Loverboy igen)
- Diska efter varje måltid.
- Tömma vindsförrådet från skräp.
- Umgås mycket med gudson coh systerdotter.
- Bara umgås med de som ger mig något tillbaka.

Löfte/krav nummer tre tänkte jag fixa redan idag, eller eventuellt imorgon.

Summeringen då

Börjar det nya året med listan, funnen hos Maria!

Det bästa som hänt: Att jag funnit Loverboy, eller snarare att vi har funnit varandra. Efter alla dessa år med olika pojkvänner upplever jag en annan sorts relation, med mer jämvikt och för första gången förstår jag uttrycket summan är större än delarna. Tillsammans är vi mer än var för sig. Jag frågar mig - är det alltså det här som är kärlek?

Det sämsta som hänt: Att jag fortfarande inte har lyckats byta jobb.

Det konstigaste som hänt: Att jag kämpat i åratal med att gå ned i vikt och förlorar sedan 9 kg på två månader utan egen förskyllan. Sorgen över att relationen med exet tog slut tillsammans med sorgen över att Loverboy inte ville ha mig i somras (var osäker och hade lite egna issues att ta hand om först) gjorde att jag inte kunde äta.

Det turligaste som hänt: att jag hittade min lägenhet till ett hyfsat pris. Vikten och Loverboy igen.

Det roligaste som hänt: kan inte sluta tjata om Loverboy, trots att vi varit ihop i fem månader snart och haft det öppet/flytande/på gång i åtta. Detta är det absolut största som hänt mig någonsin, hade faktiskt inte en aning om att det är så kärlek ska vara. Att min syster fick en dotter.

Det bästa jag köpt: Nyligen känns det definitivt som Gucciskorna, totalt är det nog de senaste jeansen som jag älskat, men roligaste shoppingen var definitivt allt jag köpte i NY. Glömde lägenheten förresten.

Den roligaste festen: 30-års festen!!

Den bästa semester: Thailand i två veckor i februari.

Det bästa jag fått: Att få uppleva så stor kärlek.

Uppenbarligen gick 2005 i kärlekens tecken, och det har varit överväldigande, men samtidigt har det varit mycket sorg och förtvivlan genom separationen från exet och all den tid jag har sörjt över Loverboy innan det blev vi.