Till Italien

Jag har ju inte riktigt vågat tro på Italien förrän vi verkligen är där, och med risk för att jinxa det hela, känns det nu, ca 8 timmar före planet lyfter, som att vi faktiskt kommer att åka dit. Har packat massor och fixat allt och han kom ljuvligt snygg till jobbet idag och jag längtar efter lite tid med honom igen. Nu är det bara några få timmar kvar på jobbet den här veckan och sen ytterligare fyra och jag längtar otroligt mycket till att jag ska sluta. Det känns i alla fall bra just nu, med det mesta.

Jag kommer tillbaka till bloggen måndagen 12 juni, ha det fantastiskt härligt allihop under tiden.

Fulblogg

Träffade I och AM igår på Caliente. Har inte hunnit se dem på evigheter så det var jätteskönt att äntligen hinna träffas. Åt lite tapas och och blev magsjuk efter det. Inte så kul, men mår bra idag i alla fall. Väderleksprognosen för Florens ser inte bättre ut idag. Det gör mig INTE glad. Ska på ett mysigt möte i tandläkarstolen på lunchen idag för att byta ut en plastbit i en framtand. Gratis och skönt.

Ligger lågt med Loverboy, får ägna mig åt honom i Italien. Oh well, detta vår nog mitt råkigaste inlägg någonsin.

Härlig helg

Har haft en lång och väldigt skön helg på landet med Loverboy. Har bestämt mig för att försöka sänka garden lite och inte försöka tolka någonting överhuvudtaget ett tag, eftersom det tar för mycket energi, och kanske även gör så att jag inte kan se det han faktiskt ger. Och helgen var hur bra som helst, eftersom det regnade nästan hela tiden gjorde vi inte särskilt mycket, vi läste, kollade på tv och sov mest. En och annan promenad tog vi också, men mest var vi bara tillsammans, tysta och lugna. Och jag kände mig ganska lycklig och såg honom ändå ge mig en hel del, även om vi inte ligger på samma nivå. Så jag kommer hem och var faktiskt ganska lugn.

Nu är det bara två dagar kvar till Italien och vi har läst guideböcker och diskuterat vad vi ska göra och det verkar bli en helt underbart ljuvlig resa. Om det inte hade varit för den onda väderleksrapporten, både i Aftonbladet och i Expressen, som utlovar 12 grader och regn i Florens på torsdag. What the fuck. Jag har bara packat klänningar och verkligen sett fram emot 8 dagar i 25 gradig värme. Jag hoppas innerligt att de har fel och att det försvinner fort.

Hur nu sammanlagt 6 dagar kvar på jobbet och samtidigt som jag verkligen inte vill lämna mina kollegor och den roliga stämningen vi har här, så spyr jag snart på detta. Nu längtar jag bort, längtar till semester men även lite till det nya jobbet. Det ska bli fantastiskt skönt att slippa de här arbetsuppgifterna. Fram till 26 juni när jag börjar blir det nästan bara roliga saker:
31/5 – 8/6 – Italien
9/6 – 12/6 Göteborg
12/6 – 15/6 jobba, men med avtackning, nätverksträff m m roligt
16/6 semester
17/6 Systerdotterns namngivningscermoni med hela familjen. Härligt
18/6 Dop med Loverboy
19/6 – 25/6 Landet med far och syster + syster dotter. Midsommarhelg med alla vänner. Goodie.

26/6 – Börja nytt jobb.

Helg

Ska ha middag med syster och K ikväll. Mycket roligt. Drar till landet med Loverboy imorgon till på söndag. Hoppas det blir bra. Är åter här på måndag. Ciao.

Amazing, jag kan andas igen

Har legat hemma i torsdags med världens dunderförkylning. Det är tur att jag inte har dator hemma (än), annars hade jag förmodligen sprutat ur mig meningslösa, förkylningsindränkta inlägga utan substans (ok, mindre substans än vanligt). Så helgen har spenderats i ryggläge, ensam. Igår hade jag tillräckligt mycket ork för att storstäda hela lägenheten, dock enbart i 10-minutersintervaller eftersom jag var tvungen att lika raklång och vila emellanåt. Men det var verkligen nödvändigt, nu är det underbart, väldoftande och skinande rent. Tom i kylskåpet. Och idag åker den där jävla chokladtårtan ut, det finns visserligen inte så mycket kvar, eftersom det varit huvuddelen av min föda sin i torsdags. Men ändå.

Loverboy smittade ju mig så han var också däckad men åkte ändå ut på landet i fredags och verkade ha haft en skön helg i skogen i alla fall. Jag fick något utbrott i torsdags efter alla funderingar och efter att ha läst massa idiotiska Chic-lits i förkylningsruset så jag fick bara nog och bestämde mig för att inte höra av mig till honom och koncentrera mig på näsan och halsen istället. Och det ger ju tydligen resultat att sura lite eftersom jag blivit överöst med sms och telefonsamtal hela helgen. Effektivt, men det irriterar mig att jag ska behöva sura för att få uppmärksamhet.

Pratade lite med mamma om detta, vill egentligen inte göra det eftersom han så himla mycket att tänka på ändå, och jag vet att hon oroar sig och mår dåligt. Mamma är väldigt förnuftig och talade om för mig att hon tyckte att jag skulle ligga lågt ett tag, börja på mitt nya jobb, och landa i det, och låta honom börja gå i terapi ett tag, innan jag tar upp detta igen och ber om någon form av intentionsförklaring/inhopflyttning eller whatnot. Och det är sensibelt, efter de senaste avslöjandena från honom, plus att jag behöver all energi för att ta mig an det nya jobbet. Sen var jag tvungen att skicka mamma sms att hon inte ska oroa sig för mig, att jag alltid landar på båda fötterna. Lilla mamma ringer senare och säger att jag visst ska berätta sånt här för henne, för om hon inte har tid eller ork för sina barn kan ju allt det andra också vara. Och då grinade jag ytterligare en kvart eller så. Min mamma.

Men Loverboy är nu engagerad verkar det som, vi sticker till mitt land på torsdag och sen till Italien nästa onsdag, och han ringde andfått och glatt och berättade om all resmål han hittat i de guideböcker han köpt. Jag tror att han ser fram emot det lika mycket som jag.

Idag ska jag jobba lite till innan jag måste hem och ta hand mig kroppen lite, men ser fram emot Krönikan kl 8, min absoluta favotritserie, som verkar ha börjat igen i smyg.

Ont i halsen nu också

Jag är sjuk, hela halsen brinner känns det som. Måste snart avlägsna mig till min sköna säng. Det är Loverboys fel, han gick hem sjuk redan igår.

Klarade inte jaktprovet tyvärr – men kunde ganska mycket ändå, hade 73% rätt men hade behövt 85%. Måste plugga mer.

Kul kväll på Riche också, eller tillräckligt kul i alla fall, för att jag inte ska ångra det. Hmm…hur tänkte jag nu.

EXAMEN

Tack för alla värdefulla kommentarer, det får mig att tänka ytterligare en gång. Tyvärr är det väl så att man måste göra sina egna misstag, även om man gör det med öppna ögon. För det finns nog alltid en liten liten önskan om att just MIN historia kommer att sluta annorlunda. Insåg precis att om jag verkligen sätter mig ner och lyssnar på min intuition så kommer jag att på svaret på hur den här historien slutar. Vet inte om jag är redo just nu bara.

Idag är ändå en bra dag och jag är så väldigt stolt över min bästa K som hade gjort en fantastisk slututställning på Konstfack och som fått massor med uppmärksamhet och beröm för allt hårt arbete. Hon fick tom vara med i Aktuellt igår kväll. Duktig flicka. På fredag bjuder jag henne och syrran och babyn på middag och sen utgång (pappan hämtar babyn), och sen åker vi hem till syrran och myser hela helgen. Nice.

Loverboy ska plöja en viltåker och jag har ingen lust att vara med. Han får lov att vara on-hold ett tag, måste fixa lite annat nu. Men det känns ändå bra, vi hade n mysig och väldigt skrattig kväll igår.

Idag är det EXAMEN i jaktkursen. Hoppas på att klara provet men misstänker ärligen att jag inte kommer att göra det. Har tyvärr inte varit den allra flitigaste studenten. I morse gick vi igenom all ammunition i duschen. That’s love.

Sen blir det Riche med M som är hemma i Sverige några dagar. Ska bli väldigt kul.

mer av samma sak

Jag funderar mycket nu, speciellt på om jag ska vänta, om jag ska ha tålamod för något som kanske inte kommer att hända. Jag är rädd för att jag slänger bort min tid och för att jag kommer att bli allt djupare involverad ju längre tid som går. Om det nu går att bli mer hooked än vad jag är. Det slog mig igår att vi faktiskt aldrig pratar om hur han känner, inför de saker som är jobbiga i hans liv. De är där som ett konstaterat faktum, men vi har aldrig pratat om hur han tänker. Jag tror att vi måste göra det, ska försöka ta upp det. Han har svårt för att prat om sina känslor men jag inser att jag egentligen inte står honom särskilt nära, eftersom det jag vet bara är hard facts.

Det slog mig också, att när jag i fredags förtvivlade och trodde att this is it, INTE ALLS egentligen gjorde det. Jag blev rädd, orolig och ledsen, men i magen kändes det inte lika farligt. Jag var någonstans säker på att han inte skulle gå. Min intuition är stark, och jag kände att han skulle stanna. Annars hade jag nog brutit ihop betydligt mer.

Jag är inte så orolig just nu, jag vet att han i alla fall tillfälligtvis har valt mig, aktivt, men jag vet också att framtiden, på lite längre sikt är mer osäker. Men idag orkar jag inte göra morgondagens bekymmer till dagens. Jag vill också njuta av att vara lycklig när tillfället kommer. Längtar verkligen till Italien, där vi kommer att var tillsammans hela tiden och, hoppas jag, kanske mötas på riktigt.

Idag är det vernissage för avgångseleverna på Konstfack. Gå dit, om ni kan!!

många tårar

Jaa, Jeeeesus vilken helg. Vet knappt vad jag ska börja och hur jag ska få ur mig det här någorlunda förståeligt med all nödvändig censur inkluderad. Måste låta bli att skriva en del saker, för Loverboys skull, men behöver ändå bearbeta det.

Fredagskvällen började bra, vi gick och handlade mat, och stod i köket ganska länge. Det blev gott, men tyvärr var köttet vi köpt i Söderhallarna inget vidare. Vi hade det väldigt trevligt, och vi blev ganska fulla, men ändå hanterbart. Då börjar vi prata om livet och kärlek och sånt och jag ställer massor med frågor till honom. Den sista fråga jag ställer handlar om hans val och han dröjer så länge med att svara att jag till slut fräser åt honom att jag nog kan tolka hans tystnad. Jag springer in badrummet och börjar lagom maniskt att tvätta mig och börjar borsta tänderna och tänker NU är det slut. Fan fan fan, men är ändå helt bedövad och kan inte gråta och fattar inte vad som sker. Han följer efter mig in i badrummet och försöker väl blidka mig något sätt, minns inte riktigt hur, och då frågar jag honom vad det är han är rädd för och ger honom en hel radda med alternativ. Är det det här, eller det här, eller det här??? Och han svarar allihop och några till. Då börjar min tårar rinna och jag fattar inte hur jag ska kunna stå upp längre. Han kommer fram och håller om mig hårt och jag är ledsen för att jag inte minns allt vad vi sa, jag hade behövt det nu, men å andra sidan hade vi inte talat om vi inte hade hällt upp en del vin innan. Sen börjar han storgråta och berättar varför han inte kan se framåt. Det här är biten som censureras, men jag förstår det, det är rimligt och beror enbart på hans uppväxt. Och i nästa andetag berättar han att han redan i veckan ringt sin gamla terapeut för att ta upp samtalen igen och att han ska ringa igen i veckan och boka tid.

Ergo, han kan inte se framåt i livet, kan inte binda sig. Han mår dåligt av det och vill förändra det. Och vi gråter oss igenom natten och jag säger att jag inte kan vara tillsammans med någon som inte älskar mig tillräckligt, men han säger att han älskar mig. Vi håller om varandra och gråter i timmar känns det som. Jag säger att framtiden är svår att tänka på, men att det viktigast när man är tillsammans med någon är att man drömmer om en framtid tillsammans att man hoppas att man alltid kan hålla ihop, men att man givetvis inget vet om vad som kommer att hända. Och jag säger att jag inte vill vara tillsammans med någon som inte hoppas på en framtid med mig. Han svarar att han tror att han gör det. Mer än så kunde jag inte få.

Efteråt känns det i alla fall bättre, inget är löst, och lyckan ligger inte på ett fat framför mig, men jag vet mer varför och att han vill försöka att ändra det. Han kanske kommer fram till att jag inte är den han ska vara med i den här processen, eller så kommer jag fram till att jag inte kan kompromissa hur länge som helst. Vi får se vad som sker, men jag vet utan tvekan att han älskar mig mycket. Det räcker just nu, sen får vi se.

På lördagsmorgonen tyckte han att det var väldigt bra att vi hade talat med varandra, att samtalen hade varit viktiga och bra och jag hoppas nu att vi kan komma igenom detta.

Lovely middag ikväll

Relativt lugn idag. Loverboy ringde tre gånger igår och jag undrar vad han har dåligt samvete för. Hade lovat mig själv att inte be om någon mer date och det gjorde jag INTE, tekniskt sett. Eftersom han hade talat om att åka ut och så i helgen (weird, yes), tyckte jag att jag kunde fråga vad som händer i helgen. Och han tyckte att vi skulle äte middag på fredagen, alltså idag. Fine by me, det hade ju varit min hemliga plan hela tiden, men den här gången blir den hemma hos mig för första gången sen 26 december. Han kan inte smita då utan måste ägna massor av tid åt mig, när det inte finns någonstans för honom att städa, eller något annat att fixa. Tänkte laga detta:

Förrätt: Jordärtskockssoppa med strimlad kyckling, bacon och körvel.

Varmrätt: helstekt Entrecôte som vanligt, med salt- och timjanbakad potatis samt sallad på päron, chevre rödlök och rödebetor.

Efterrätt: Chokladdtryffeltårta med rostade pinjenötter. Slår två flugor i en smäll och slipper hitta på en efterrätt och laga darlingens älskling – tryffel.

Sen: En liten bit ost och fikonmarmelad, Calvados, love osv.

Tänkte köpa lite skumpa också, för det är jag värd.

Hoppas verkligen att det blir underbart och ljuvligt och att jag inte behöver gnälla mer på ett tag. Vi får väl se… Kom just på att vi ju faktiskt ska ses både på tisdag och onsdag nästa vecka. På tisdag har K vernissage på Konstfack och på onsdag är M i Sverige och hälsar på så det blir Berns/Riche-sväng på kvällen, efter att jag gjort jägarprovet.
Resten av helgen är dold i dunkel än så länge men jag hoppas att den blir fylld av love och sånt.

Lista.

Inleder dagen med en lista, när alla andra är på morgonmöte.

Favoritcafé: Fikar sällan, men gillar Sirap, och det nya spanska caféet på Scheelegatan. Jo, kom ju på David Bagare också. Köper ofta frukost på Tösse.
Favorittidning: Elle, men börjar bli allvarligt trött på tidningar, det står samma sak i allihop - och jag har ändå varit tidningsjunkie de senaste 20 åren. Mina vänner kommer hem till mig när de vill läsa tidningar.
Största saken som händer i sommar: Börja nytta jobb såklart, men Italien, Barcelona, eller att Loverboy och jag firar vår första midsommar tillsammans slår också ganska högt.
Favoritplagg i garderoben just nu: Mina två nya Dagmarkoftor. Är helt besatt av Dagmar nu och vill köpa allt de gör. Men även mina 6 par NY-skor och de flesta av mina sommarkjolar.
Längd: 167 cm.
Byter gärna garderob med: Kate Moss - om man får hennes kropp på köpet?
Vanligaste färgen på mina kläder: svart och vitt.
I sommar kommer jag att gå klädd i: kjolar, och höga klackar som vanligt men även två nyinköpta kavajer, en vit och en vitoch blå-randing. Mycket sailor.
Men absolut inte i: leggings
Jag doftar: Allure. Måste köpa mig Blush från Marc Jacobs som jag lovat köpa till mig själv i över ett halvår, när jag fick ett nytt jobb.
Byxa eller kjol: På vintern blir det en del byxor men föredrar alltid kjol.
Så många skor har jag: 50-70 tror jag.
Sminktips till allmänheten: Mascara, Id foundation och lite rouge kanske.
Om du fick ett plagg, en väska och ett par skor gratis, vad skulle du välja?
Plagg: Burberrytrench.
Väska: Det finns så många, men längtar efter en Andrea Brueckner just nu.
Skor: Det skulle vara kul att äga ett par Manolos eller Choos, jag har ju alltid 10cm på sommaren så det skulle passa mig.
Senast utlästa bok: Middlesex, minns inte namnet på författaren nu.
Mitt rum kan beskrivas som: Min våning - är vacker och 50-talsdominerad.
Mig själv med tre ord: glad, spontan och social.
Jag tränar: Inga kommentarer. Men cyklar till jobbet varje dag på somamren.
Jag ville bli när jag var liten: Journalist, författare. Vi får se vad som händer i framtiden.

Kommentarer

Ville bara säga att jag verkligen uppskattar alla kommentarer jag får, många av dem får mig verkligen att tänka efter och försöker då se saker ur ett annat perspektiv. Andra lyfter hela min dag. Tack alla härliga, positiva och analyserande människor. Ni hjälper mig framåt.

Pust, lite bättre tack och lov

Gårdagen var fasansfull, orkar inte skriva om det, men i stort rörde det så klart Loverboy, och att jag inte känner mig särskilt älskad eller uppskattad. Som vanligt. Det ska bli väldigt skönt att byta jobb och slippa se honom varje dag, de dagar jag känner mig så här ledsen är det vidrigt att behöva se honom hela tiden. Och han märkte ju att något var fel och skickade mängder av mail och kom fram till mitt skrivbord säkert tusen gånger, kanske på grund av dåligt samvete, eller för att kompensera något, eller av oro. Har ingen aning. På morgonen gick jag upp så fort klockan ringde för jag var tvungen att komma bort från honom och han, som vanligtvis gör så, var trött och låg kvar, så när jag var färdig och gick in för att säga hej då till honom, drog ner mig i sängen och ville ligga och hålla om mig. Det händer ALDRIG, så något var det ju han försökte visa eller bevisa.

Well, idag är det bättre, även om det känns som om vi glider ifrån varandra mer och mer. Har för tusende gången bestämt mig för att låta honom ta nästa initiativ till att vi ses, kan inte minnas när det hände senast, även om det innebär att det dröjer till vi ses igen. Och eftersom jag fortfarande är för feg för konfrontation, ligger jag lågt och väntar till vi åker till Italien. Har på känn att det ändå kommer att bli väldigt bra, och känns det bra, växer min självkänsla och då har jag mer mod att tala med honom.

Eller nåt. Inga beslut skall i alla fall fattas idag.

Var på nätverksträff igår. Det är helt otroligt med alla dessa starka, begåvade och framgångsrika unga kvinnor jag träffar där. Det är magiskt när jag se hur mycket positiv vilja det finns i rummet och hur mycket jag faktiskt tror att vi kan ge varandra. Är superglad över att ha blivit invald och ska göra mitt bästa för att nätverka mycket!!!.

Det känns skönt nu, att börja på en ny arbetsplats, jag får ju verkligen alla förutsättningar att börja på ny kula, och i viss måns styra vilken bild folk ska få av mig. Gamla synder raderas liksom. Jag har lovat mig själv att göra följande saker på min arbetsplats:
- vara mycket duktig på att upprätthålla kontakter
- Vara tydlig och be om feed-back för mitt arbete. Nödvändigt för att utvecklas och tyvärr ofta något man måste be om.
- Vara positiv och inte gnälla.
- Vara duktig och noggrann.
- Inte vara rädd för konflikter och att säga vad jag tycker, bara tänka på hur jag ska göra det.

Ser faktiskt fram emot det nu. Men först vill jag ha semester.

Pissdag

Den här dagen är så pissig att jag inte ens kan blogga om det.
Hej då

Sommaren gör livet roligare

Vilka problem jag än har, blir de lättare att hantera när det är sommar. Jag är innerligt tacksam för att all min sorg förra sommaren, inträffade just på sommaren, då det ändå fanns några andra saker att glädja sig åt. Jag minns visserligen många kvällar i sängen, med neddragna persienner och tårar på kinderna, samtidigt som det var 25 grader varmt ute. Men på vinter är det tungt ändå. Och eftersom mina problem för närvarande inte är allt för stora är det lätt att skaka av sig dem och tänka på allt härligt istället. Det är underbart att cykla i sommarvärme.

Är inte så bekymrad över Loverboy just idag, på något sätt, utan tänkte till och med föreslå en liten date, utan att känna mig påhängsen. Vill han inte är det hans förlust. Har lust att göra något utomhus och slipper gå hem till ytterligare en kväll framför Tv:n.

Börjar bli allvarligt bekymrad över hur jag ska klara provet till jägarexamen nästa onsdag även om jag läser lite varje dag. Det är väldigt svårt. Man kan ju tycka att över 250 poäng skulle göra det lätt att läsa in 3 böcker om djur, men jag måste ha tappat stinget, eller nåt.

Längtar nu efter ett glas vin på Berns veranda, i det bästa av sällskap.

solig helg

Har haft en superskön helg i solen. I fredags hade jag lovat bort mina barnvaktstjänster till syrran och lilla älsklingen fick sova hemma hos moster. Morfar kom också dit och vi åt god mat och delade min dyra fina vitvinsflaska, och gav henne en annan flaska emellanåt. Efter att ha delat säng med både syrran och babyn var jag helt utpumpad på lördagsmorgonen då vi ägnade hela förmiddagen åt att rensa ur mitt vindsförråd, vilket var underbart skönt. Äntligen kommer jag åt sommarkläderna igen. Jag ska tillbringa resten av veckan åt att städa och rensa ordentligt där, helt fantastiskt renande känsla. Jag har för många ägodelar, vill bara bli av med dem.

Resten av helgen var vi i syrrans hus, solade, åt och lekte med babyn och lita andra barn som kom förbi. Skönt att leva ett lite annat liv några dagar och jag tänkte inte särskilt mycket på Loverboy. Han hade tydligen haft en helt sjuk helg och var i princip fortfarande full på jobbet i morse. Det är läskigt hur väl jag tydligen kan distansera mig om jag bara försöker. Han kom nyss fram för att prata och jag orkade knappt lyssna, för just nu känns det inte som om det kommer att bli vi i framtiden och min energi behövs nu på andra håll. Han får jobba hårdare. Problemet blir att mina känslor kan mattas av rejält, jag slutar nog inte älska honom hur lätt som helst, men jag kommer att bli kritisk och det är början till slutet för mig. Jag vill vara kvar upp bland molnen, men han jobbar ju inte åt det håller så jag måste ner på marken.

Cykeln är nypumpad och nyputsad. Härligt att cykla i morse. Tyvärr är det uppförsbacke på hemvägen så det blir inte lika roligt då. Men det behöver min stackars kropp.

SOL

Äntligen sommar, hur länge det nu varar. Ska tänka positivt, på hur det underbart ljuvligt det faktiskt är.

Hade utepremiär igår, en liten jobbgrej på Berns Veranda. Hur härligt som helst, och så många minnen som väcktes till liv. Tror att jag var där minst tre gånger i veckan hela förra sommaren, några få gånger mycket berusat lycklig i Loverboys sällskap, de flesta andra utan honom, mest berusad bara, och väldigt väldigt olycklig. Några gånger olycklig med honom också. Jag blev så glad att jag i alla kommit ur det helvetet, om än in i ett annat, något lindrigare. Det var åtminstone väldigt härligt att följa med Loverboy hem igår, som hans flickvän med rak rygg. Jag älskar honom vanvettigt mycket. Oh lovely days. Ikväll reser han bort och jag ska tillbringa helgen med lilla pappa, syrran och babyn. I solen. Dock skall brunch intagas kl 12.00 på Clarion först, sen verandan, bikinin och solstolen. Hmm, måste kanske köpa bikini idag.

Egentligen är livet bra med Loverboy, det är när jag börjar tänka som jag brakar samman. Ska försöka att inte tänka så mycket att bara följa med. Jag tror jag kan, åtminstone i kortare stunder.

Fulblogg

Det kliar i ögonen, och i näsan, hela tiden. Jag nyser i snitt 5 gånger i timmen. Jag har ont i huvudet. Jag har fått negativa svar på tre pricktester men är övertygad om att jag ändå är allergisk. Så här ska det inte kännas varje vår utan anledning. Nu går jag till apoteket.

Är vansinnigt uttråkad på jobbet, nu känns det väldigt skönt att jag snart slutar. Jag är glad att den känslan äntligen nått mig. Jag sitter och försöker härda ut de flesta dagar nu och vet att det bara är 27 dagar kvar till Italien, tyvärr tre kilo också enligt morgonens koll. Tyvärr. Tyvärr åt jag också Ceasarsallad på Calles P:s uteservering idag. Det var gott och varmt. Och dumt. Oh well.

Det är LB status quo, orkar inte ens fundera på det, idag heller, men jag ser smashing ut och he loves it.

Funderar på en liten tur till vilrummet.

Sorry för fulbloggen.

det känns bättre idag

Det är fantastiskt härligt att våren äntligen har kommit, skönt att slippa frysa och kunna gå till jobbet. Ska leta rätt på min cykel och göra den vårfin i veckan. Provade sommargarderoben igår och längtar till barabentiden börjar. Kanske imorgon?? Har i alla fall preppat benen!!

Orkar inte tänka på loverboyproblem idag, då känns allt genast bättre och vad som verkligen är problem och inte är rätt svårdefinierat eftersom jag tappat kontakten med verkligheten nu. Vi har i alla fall bokat hotell i Italien nu och det kommer att bli en fantastisk resa, om 28 dagar. Han ser också fram emot det och att tillbringa åtta dagar tillsammans utan utväg måste nog ändå ses som någon form av vilja att umgås. Efter det jobbar jag ytterligare fyra dagar här, sen semester 10 dagar till, och efter det, 26 juni börjar det nya livet.

Någon liten irrationell del av mig tror att LB kommer att dumpa mig då, eftersom vi inte längre jobbar på samma arbetsplats (och våningsplan) och att han därmed kan göra det utan att behöva träffa mig eller få problem på jobbet. Jag hoppas att jag har fel.

Mer funderingar

Well, en annan sak som bekymrat mig oerhört under helgen är vad jag fick höra om honom i söndags kväll. Söndagen som spenderades med sillunch från kl 14 och avslutades ca 02 med enorma mängder alkohol och god mat. Vilket innebär att en del av informationen jag fick, runt 23 sådär, var ganska påverkad liksom mottagaren också var. I alla fall, en av Loverboys vänner och jag diskuterade framtid, kärlek och andra sådana saker, och han menade på att LB har extremt svårt att blicka framåt, att de suttit och diskuterat detta i höstas och att han mer eller mindre är en commitment phobic. Tack så mycket. Han berättade också att LB tidigare bara varit tillsammans med våp (hans ordval) och att han tyckte att LB hade vissa idéer om hur relationer skall vara, där flickvännen har en roll som är ganska definierad och inte tar så mycket plats. Jag vet inte hur mycket sanning som ligger i detta, och framförallt inte vilken vännens agenda är, men han uppmanade mig mer eller mindre att ställa ett ultimatum, om att jag skulle flytta dit. Det kommer jag inte att göra, ultimatum är värdelöst, och det är ingen akut brådska för mig att göra det, jag är mer intresserad av intentionen. Men givetvis ska vi prata om när och hur det ska ske, så småningom.

All den här informationen snurrar runt i mitt huvud och jag värderar och bedömer och vet inte vilket håll jag ska vända mig åt. Jag ska bida min tid, ytterligare ett tag, för oavsett LB’s vilja och önskan kommer det inte bli bra förrän jag får tillbaka mitt självförtroende, min förmåga att veta att han älskar mig och att det alltid ordnar sig på något vis. En viktig del av det är ju att inte tvinga fram något utan få det av fri vilja, för först då kommer jag ju veta att det är äkta.

Just nu vet jag varken ut eller in men jag tror att detta måste mogna lite. Det är väldigt nyttigt för mig att träna mitt tålamod, men det är fan inte roligt.

Funderingar

Det är så många tankar som far omkring nu, jag kan inte riktigt sortera dem, ibland är de helt centrala och andra stunder kan jag tänka att jag överreagerar. Jag får heller ingen rätsida på dem, men det enda jag vet är att jag får ångest, är ledsen och vet att jag inte kommer att orka med de här stunderna hur länge som helst.

En sak jag under helgen kommit fram till är, att hur mycket jag än intalar mig det, och vilka strategier jag än försöker för att få rätsida på det är att jag DÖR om jag förlorar honom. Jag älskar honom beyond allt annat. Jag är bekymrad över det, men samtidigt väldigt glad, för det var på tiden för mig att få bli så här fullständigt uppslukande kär. Jag ser ingen annan utväg än att vi lever lyckliga i alla våra dagar, vilket är bra, för jag har alltid trott att jag ska få nöja mig med att trivas rätt bra med någon. Nu finns det visserligen annat som grusar verkligheten, men det är makalöst hur mycket man kan tycka om en annan människa. Och vad jag än inbillar mig själv, att jag ska kunna lämna honom om saker och ting inte ordnar sig på rätt sätt, är bara LÖGN. Det kommer jag aldrig att klara. Så där måste jag lägga om strategi. Well, det är första slutsatsen.

Om jag bara försöker vara lite rationell kan jag se att han läskar mig och yada yada. Generellt sett har ju helgen faktiskt varit bra och kärleksfull och problemet ligger i en del saker jag fått höra som åker runt i mitt huvud, saker som jag nog undermedvetet visste. Och ska vi vara tillsammans och om jag inte ska gå under av sorg varannan dag måste jag känna mig lycklig och trygg i relationen utan mina krav på uppmärksamhet. För det är ju verkligen inte så att jag inte får någon, jag tror bara att jag önskar att han skulle vara så berusat irrationellt kär i mig som jag i honom. Och det kan han för all del vara, men han visar det på ett annat sätt. Och om jag tänker tillbaka på den tiden, för länge länge sedan när jag kände att han var lite för på, så gav han ungefär lika mycket som han ger nu. Den springande punkten i detta är min osäkerhet.

Måste jobba lite nu, det jobbigast kommer lite senare idag, behöver mer tid att reda ut tankarna där.