Fortfarande uppe i det blå

Shit, ja, faktiskt är jag fortfarande helt lycklig av att jag får träffa en entreprenöriell idol på fredag och ge mina tankar på hans företag. Även om det inte leder någon vart. Jag är djupt tacksam mot mig själv för att jag faktiskt mailade och inte bara funderade på det. Och tacksam för att jag kommit på precis vad jag skulle vilja göra. Hur enastående coolt som helst.

Nu off till Thorhildplan på fanstastiskt middag med bra vänner.

A demain, alors.

Farmor

Jag har hälsat på min farmor idag, på Valborgsmässoafton. Hennes förlovningsdag 1937, fast hon trodde att det var förra året. Jag vill prisa den fantastiska, tålmodiga, hjältemodiga personalen på äldreboenden. Att de orkar, att de klarar av att arbeta så engagerat dag ut och dag in bland alla dementa. De är mina hjältar. Farmor skröt vitt och brett om att hennes barnbarn hade kommit för att ta henne ut på promenad och fika. När vi kommit in i hissen fråade hon "du är väl mitt barnbarn?". Lilla farmor. Hon är tapper.

Snart middag hos A, sen ska vi ut och kräkas i papperskorgar och slå ner tonåringar. Om vi orkar.

Annars ägnas tiden idag åt att lokalisera var min mosaik finns i lager, och vem som vill vara så god och köra mig dit för att köpa den. Problem not yet solved.

Min kropp längtar efter att springa, men får finna sig i att vänta ut förkylningen. Torsdag är mitt mål.

Och JA, glömde ju nästan, mannen jag mailade om det absoluta drömjobbet vill träffa mig på fredag, dock poängterade han att han inte hade något jobb att erbjuda, men det är en början. Jag är lätt hög i idag.

Bikinihelg

Underbar helg. Mycket avkopplande. Vi gjorde ingenting. Mer än att sola i bikini och dricka öl under tiden. Sen sov vi tolv timmar båda nätterna och tittade på havet och suckade lite.

Tyvärr måste man ta med sina sopor till stan än så länge. Vi var inte populärast på båten med räkskalspåsen direkt. Men vi ställde den i fören och spelade ovetande i aktern.

Och jag är fortfarande sjukt förkyld. Det är nästan, och då bara nästan, jag börjar misstänka allergi. Men jag är pricktestad tre gånger så det borde inte vara så. Men tre veckors plåga måste väl ändå någon gång gå över.

Loverboy har blivit paketerad och nergrävd, och jag har inte sörjt det en sekund. Det ljuvligt att vara förbi. Och grymt att gilla ensamläget. Halleluja.

Skärgård

Jag drar till skärgården med en påse Smögenräkor. Jag känner mig rik.
A och jag ska reda ut våra liv, gå igenom, sortera och lämna bakom oss. En städhelg.
Nästa vecka är det vår, jag ska fixa cykeln, ha hantverkare hemma och vara fullständigt lycklig hela tiden.
Och kanske, kanske, ska jag dra mig runt Årstaviken på söndag, om förkylningen är borta. Jag längtar.

Nya tider

Jag anar förändring. Har haft en galen eftermiddag och kväll, med ännu galnare britter och hela stockholms samlade Fx-handlare. Jag är känd för att alltid hålla ut längst, driva sällskapet till ännu mer dumheter men var på väg hem redan klockan sju. För att det kändes lagom. Tack och lov (eller jag vet inte) blev jag övertygad att följa med på en fantastisk middag på Beirut, och ändå, ändå lämnar jag först av alla halv elva, för att jag verkligen ville gå hem och sova.

Någonting händer med mig, jag vet ännu inte vad, men trots att jag sett fram länge mot att träffa Scott orkar jag inte med tröstlöst mingel. Jag bokar en helg till London istället så kan vi hänga ordentligt. Det roligaste av allt är att alla banktjänstemän dånar av fascination när jag plockar upp mina Converse ur väskan och byter från high heels till gåvänliga gåhemskor. Varför tar jag inte taxi?

För att jag har lyxen nog att låta bli, tycker bara jag.

Glad över kvällen men ännu gladare över att jag lämnat den världen. Perspektiv är definitivt det nya svarta.

Eufori, en dag efteråt

Det är synd att Blogger inte funkade igår eftersom jag var så euforisk.
Jag var på en fantastisk föreläsning igår med en person jag beundrar mycket.
Och jag gick därifrån med ny insikt: jag har hittat mitt drömjobb, vad jag verkligen vill göra.
Så idag mailade jag honom och erbjöd mina tjänster, så jag hoppas på svar. Men även om det inte blir så, har jag kommit fram till vad jag drömmer om. Och det är fantastiskt!

Idag har jag haft för många kundmöten, suttit på Cityakuten i två timmar och fått penicillin.
Och dessutom hämtat handfat och handlat på Ikea.

Alldeles nyss konstaterade jag och A, att livet inte alls är är så dumt, och det är en känsla jag inte haft på länge. Jag är på gång.

Måndagsrapport

Jag vet inte vad som hände, men jag släpade mig hem från jobbet halv fem och sov sen i TRE timmar. Jag kommer aldrig att kunna somna inatt. Sen gick jag upp och gjorde grymma kalvfärsbiffar med kesella och dijonsenap och tänkte att jag skulle göra något bra, typ städa. Och här hamnade jag ändå. Alltid. Min enda lediga kväll i veckan, och jag fuckar upp den.

Och imorgon terapi och jag har inte den minsta ångest att rapportera, jag får nog prata med henne om hur vi gör nu. Ska jag fortsätta gå för att förebygga läskig framtid eller ska jag lägga mina pengar på något roligare? Sen händer resten av veckan i 180, men roligast blir nog att ta en drink med Scott som ramlar in ifrån England på torsdag och landethelgen med lovely A. jag längtar skärgård så att det värker i hjärtat.

Önskar rolig aktivitet på måndag, så att jag kan demonstrera liggandes i sängen på tisdag. Jag är en dålig arvtagerska av demokratin.

I sann konsumistisk anda gläder jag mig våldsamt åt mitt nya handfat etc som kommer på torsdag. Lika ledsen är jag över att det ska stå i en kartong till någon halvt vvs-kunnig person behagar hjälpa mig. Jag låter bli, för sedan jag opererade sönder mitt handfat för några månaders sedan läcker det obehagligt. Pappa vägrar, och det är nog lika bra, jag tror jag är bättre än han på sånt. Please söta snälla svåger, du har väl ändå inget bättre för dig livet??

Vårtecken

Snart ska AM släpa mig runt Djurgården. Hon dissar Årstaviken, vilket är oförståeligt. Min storstadsoas. Men Djurgården funkar också, förutom att man måste kryssa mellan alla dunvästar på powerwalk.

Och ikväll Sturebymiddag med K, J, T och ännu ofödd babyboy.

Inte för mig

Har precis kommit hem från middagen med gamla kursarna. Det brukar vara rätt kul, en gång om året, men nu vet jag inte om jag ska göra om det. Det är FÖR puttrigt, för småborgerligt, och alldeles alldeles för tråkigt. Värden möter i dörren med dottern i bärsele, men under det, givetvis kostym, värdinnan gnäller efter maten om sina hängiga utammade tuttar, och deklarerar att hon definitivt ska köpa nya, när hon fått nästa barn. Alla pratar om sina jobb, och försöker bevisa att just de är mest framgångsrika, om de inte talar om sina bröllop, havda eller kommande. Tom mitt säkra kort, den enda som jag verkligen haft något gemensamt med har gift sig. Visserligen efter fyra månaders bekantskap, och på Arlanda. Men ändå.

Jag tänker att jag inte är föraktfull, vilket jag säkerligen är, mest att jag inte får ut någonting. överhuvudtaget. När vi börjar tala böcker blir jag snabbt lite lycklig, men falnar när de dissekerar Marklund. På riktigt. Troligtvis är jag bara bitter, avundsjuk och singel, men det räcker nu.

Dessutom äter vi middag i matsalen, dit vi visas in efter en drink i salongen. Med flygel. Jag kände mig mest som en trotsig tonåring. Jag tänker fortsätta vara det.

Och missförstå mig rätt, jag är säkerligen småborgerligheten personifierad, det är jag gärna, men jag vägrar, vägrar bli så tråkig. Jag skiter faktiskt i Anna Wahlgrens uppfostringsmetoder. När blev det ett accepterat samtalsämne?

För övrigt sprang jag väldigt flåsande runt Årstaviken idag. eller, sprang, gick sprang gick osv. Men jag är enormt stolt.

Syster på besök

Det ljuvliga barnet och hennes pappa tillbringar helgen skärgården och syrran parkerar sig i min soffa. Länge sen det bara var vi, och mysigt. Vi käkar lite middag och bestämmer och sedan för att dra till Grappa en stund. Och där träffar vi såklart Sessan, Fashionista mfl, och stannar längre än planerat. TIll slut tycker syrran att det är dags för oss att sova, så vi åker hem, och somnar ögonblickligen.

Nu ska vi äta fruktost på Nytorget, promenera Årstavik, hänga runt lite allmänt innan vi gör i ordning oss för kvällen, jag ska på Linköpinsfest och syrran jobba natt.

Vi vaknade förresten inatt av ett brak men orkade inte kolla vad det var. Nyss såg jag att det var en hylla i mitt badrum, att en miljard prylar åkt ur och att halva min SVINDYRA badkräm från Laura Mercier ligger på badrumsgolvet nu. Jag grät nästan, den är en del av min terapeutiska plan, inköpt på inrådan av terapeuten. När jag uppfyller vissa av veckans mål får jag använda den, annars inte. Jag går och smygluktar på den varje dag. Nu badar syrran sitt dyraste bad någonsin och jag undrar: är det här symboliskt för min terapi? Kraschad och förspilld?

Mat, sömn och beröm

Träffade I och Am och gick en promenad igår. Den slutade På Texas Longhorn, och tom I drack vin trots amningen. Jag har aldrig, jag lovar, varit så mätt någon gång. Någonsin. Men det var roligt, vi hade glömt att det var så skönt att ses, vi tre. Det var nästan som pre-babyn. Men inte riktigt.

Och idag jobbade jag på duktigt, jag har fått imponerande mycket gjort och dessutom har jag återskapat hela kapitel elva, skrivit halva tolvan, och blygsamt börjat på den eventuella parallellhistorien. Jag har varit så effektiv att jag var tvungen att sova middag. Till klockan åtta.

Och kära A gav mig fint beröm för att jag hade utvecklats så mycket sedan i somras, att jag klarar mig alldeles utmärkt ensam. Jag trodde inte det då, jag är tacksam. Och så är jag ju ascool förstås.

Isch

Läser ett år gammal blogg, shit vad jag är annorlunda, livet är annorlunda. Jag är ju så bitter att det dryper om det nu förtiden (förutom, tillfälligtvis, förnöjd). Å andra sidan kanske jag var för naiv förut. Blir lite nervös för att jag ska vara så här grinig och genomskådande för alltid. Ibland vill man ju ha rosa glasögon.

Det känns om om jag var tolv år, då, när jag var 31.

Men okej då

Det hade säkert inte skadat att sitta och vänta på ett eller annat sms. Våren fuckar upp hjärnan. Love är trevligt. Har jag hört.

Ska på årlig middag med gamla kursarna på lördag. Brukar vara rätt ok, till jag idag fick ett mail med meddelandet:
"vi har bokat drinkbord på Cafe Opera kl 01".

Lite ångest fick jag allt. Ärligt, Bitter och Cafeet är ingen match made in heaven.

Jo men

Det finns en viss blogg-paranoia, åtminstone hos mig, just nu. Det handlar givetvis om mellanmjölken. Visserligen är det inga miljarders människor som läser här, men jag känner pressen att åstadkomma något med i alla fall en liten glimt av nyhetsvärde. Dvs sex, porr, depressioner, dumpningar, ångest eller allmänt skräp.

Det var bättre förr.

Och det hade varit roligt, åtminstone för mig, att få leverera lite love, lite spänning, lite vänta på sms, men den tiden är inte nu.

Och personligen är jag mycket nöjd. Tillfreds. Lite oroad möjligen för mina sessioner hos terapeuten, som inte kommer att leda någon vart, eftersom jag inte har någon ångest att rapportera. Men jag tror att jag kan leva med det.

Livet är inte jublande fantastiskt, men faktiskt helt ok. Jag tror fan i mig att jag har landat i det där tillståndet folk talar om, men som jag aldrig trott på. Dvs: jobbet är ok, det sociala livet är mer än ok, nästan lite ansträngande, och jag letar inte efter love. Just nu behövs ingen love. Jag har fullt upp med att komma överens med mig själv om att släppa alla de där statusmarkeringarna som har varit viktiga förr. Och det är inte ens jobbigt.

Snart blir jag väl frälst också.

Så förlåt för tråk-blogg. För mig är det befriande.

Hoppsan

Jag hade nyss en liten incident som involverade spenat- och kikärtssoppa, en drinkmixer och lite för hårt tryck.

Jag har nu lättare brännskador på bröstet.
Men soppan var god.

Kan det vara Digerdöden

Troligtvis eftersom jag inte blir frisk. Satt ändå på jobbet fram till tre idag och hann med kundlunch på Prinsen. Jag fick wallenbergare och det gjorde mig temporärt lycklig.

Nu lagas det mat, och jag inväntar andningsmöjligheter. Jobbar från sängen imorgon.

Jag har tänkt så mycket den här helgen, vet inte om det var feberdimmorna, men många saker känns helt plötsligt så...lätta att hantera. Återkommer med rapport och analys från verkigheten om det visar sig stämma.

Ingen bättring

Jag orkade en timme.
Sen åkte jag hem till min säng.
Där kommer jag att stanna resten av dagen.

ett försök i alla fall

Jag är sminkad och påklädd.
Jag håller på att avlida. Jag lovar.
Men om fem min går jag utanför dörren.
För jag är så tapper.

Neeeeeeeej

Jag tittar på den blå himlen och solen från min säng.
Jag är nära-döden förkyld.
Sannolikheten att jag går på Sessna fest ikväll är ca 13%.
Jag har nu tagit en treo och ska se om jag mår något bättre.
Man skulle ju kunna gå en liten liten stund.
Men jag vet inte om det är ngn idé, jag hör ingenting.

Illa

Konferens igår.
Huvudvärk idag.
Med två kundmöten
Dessutom skitförkyld igen, ont i halsen - det är det ljuvliga barnets fel.

No perk - jag sitter på framsidan av vår årsredovisning - alltså hela - stor bild. Ingen frågade mig. Jag är lätt förbannad och tänker ta ett samtal med VD:n idag. När huvudvärken släppt.

Träffa kusin som jag sällan träffar, helt Ok, om jag blir frisk till kvällen.
Vill helst ligga blixtstilla i sängen hela dagen.

Kan man ha bara ben idag?

Mycket bra eftermiddag

Jag gav mig själv tre timmar ledigt idag och gick hem för att fortsätta med mina badkarsfronter. Imorgon har vi heldag + kväll med jobbet, vilket inte alls passar mig just nu, så jag kompenserar efter eget godtycke.

Efter att jag hade sagt alla fula ord jag kan satt äntligen fronterna på plats. Nu är det bara väldigt lite pill kvar så är det perfekta. Och den 25 kommer det nya handfatet, och då ska jag be min svåger väldigt väldigt snällt om hjälp.

Jag fortsatte städa köket, rensa garderober, ta fram sommarkläder, bära tusen saker till vinden och måla lite på en tavla jag ska försöka på presentabel. Jag känner mig enormt effektiv, och det är en fröjd med rena ytor.

Klockan sju ska jag träffa gamla kursarna från Linköping för middag, eller tjejdelen. Motviligt. Jag umgås aldrig med dem annars, och det är väl lite kul att höra hur de mår och så. (Gravida). Men ibland undrar jag när man helt ska skära bort element som inte passar. Än så länge får det gå. Dessvärre träffas vi alla, även killarna, nästa lördag för årets nostalgimiddag. Det brukar vara roligare. Två av dem är trevliga på riktigt.

Mellanmjölken smakar bra även idag.

Ja men helt ok då

Jag jobbar absurt mycket, hade glömt hur det var att vara upptagen varje sekund. Bra, men jobbigt att inte hinna andas. Men snart nog, fem veckors semester. Det går.

Sen terapeut timme (eller 45 min då), bra, vi är på samma spår, och jag har mått oförskämt bra på senaste tiden, nu handlar det om verktyg när verkligheten förändras i framtiden. Det betalar jag gärna för.

Och efter det, skrivgruppsträff, jag måste måste måste redigera mera. Men vet ännu inte hur man gör. Det bekymrar mig inte nu, jag vill bara få historien ur mig, sen kan vi ta hand om felen.

All in all, jag mår bra just nu, längtar till Sessans 30-årsfest på lördag.

Ja, jag vet, love eller sorg gör sig bäst i blogg, men tills vidare får ni leva med mellanmjöken.

En till, på det ljuvligaste barnet

Thailandsbild

Påsken

Hemma igen efter fyra dagar på landet. Jag har inte gjort någonting. Igår åt vi lunch utomhus, i morse när jag vaknade var hela skärgården vit.
Vi lagade påsklunch till hela släkten, både gammal och ny. Vi var tretton vid bordet.
Vi åt:
Sill, potatis, ägg och allt det där.
Varmrökt lax, gravad gös, spenatpaj, västerbottenpaj
Ostbricka
Chokladtryffeltårta med grädde.

Jag mådde lätt illa efteråt. Men det var värt det.

Nu är jag hemma, och jag fogar mina badkarsfronten, vill träffa skrivgruppen imorgon, men samtidigt gå hem och montera dem. Jag ska få ihop det på något vis.

Jag skrev dessutom fyra sidor av det deletade kapitel elva, och jag är inte fullt så arg längre. Det kan gå att återskapa och sen ska jag fortsätta. Något ska produceras. Jag har ungefär 100 sidor kvar att skriva. Om jag skriver en om dagen bör jag vara färdig...typ efter semestern.

Kvällen innan jag åkte pratade jag med Loverboys ex ovanför mig. Enligt henne umgås de, och hon har "bara hört bra saker om dig". Hur mycket mer har han ljugit för mig? Jag börjar tro att det är om det mesta. Men jag vill inte veta, jag har kommit på en ljuvlig hämndplan som kommer att äga rum i min text. När jag har skrivit det lägger jag honom i en liten låda, som nog aldrig mer kommer att öppnas. Jag är inte ledsen, jag är bara riktigt förbannad, allt tydligare blir hans Jedi-mindgames synliga för mig. Jag vet nu hur han kunde få mig så svag, och jag tänker inte låta det hända igen.

Tidens tecken bla bla

Jag måste nästan bisonblogga lite.
DN söker 15 personer
Aftonbladet en miljard
Likaså Dagens media, Dagens PS, och säkert ett antal till.
Och det gäller givetvis webben. Jag tänker annonskrig, och kollaps, liksom arbetslöshet och misär.
Eller en mycket vackrare, webb-bättre framtid.
Vad tror du Fredrik?

Totalt lugn

Jag är lugn. Lycklig över ledigheten. Längtar skärgården.
Men innan det ska det byggas badkarsfronter, städas lite allmänt, och förstås jobbas lite. Men chef hånskrattade så mycket att jag trodde att han skulle dö, när jag beklagade mig över att jag plötligt inte hinner någonting. "Det är är din framtid, det finns ingen väg tillbaka". Jag fnissade faktiskt lite, men bara lite. han är ändå ond och jag vill inte uppmuntra det.

Jag har till och med tackat nej till dekadent after work, med sovmorgon efter, så fruktansvärt effektiv, sund och ny, har jag blivit nu. Man kan ju undra var det här ska sluta. Ska jag börja träna igen också?

Jag sparar mig till Sessans 30-års fest, väldigt snart.

A, min bästa A, och räddning i all nöd, funderar på att flytta till London. Så om ni trodde att det här skulle bli en harmonisk blogg har ni fel. Det kommer att gnällas utan dess like om hon gör det. Be afraid.

Och förresten, det roligaste som hände idag: Kollega P gnäller avundsjukt fram "men vad skriiiiiver du i din blogg då? Hur gör man? Stenåldersmannen låter som jag när vi talar om illegal nedladdning. Roligt för mig iaf.

Jag belönar min flit och nykterisk med bruschetta. Jag går in köket och börjar nu.

Döden i kollektiv form

Jag har gneomlidit ett tre timmar långt årsmöte i min förening. Jag hade hellre levt utan det. Jag lovar.

Där träffade jag en av Loverboys gamla ex, som bor i lägenheten ovanför mig. Döden. Hon visste vem jag var. Vi ska utreda balkongplaner tillsammans. Kollektivitet är fint.

Jag flyr till landet igen. Snart. Men nu: sova i nymanglade lakan. Lite lycka i bomullsform.

För övrigt har jag för MYCKET att gör på jobbet nu. Wtf. Men det går det med.

Produktivt

Det har varit en extremt produktiv dag. Jag har varit på Mio, Rusta, kvik och Bauhaus oh spenderat 11 944 kronor. Nu bygger jag badkarsfronter, skoskåp, målar bänkar och väntar på mitt nya handfat. Och dessutom 2300 under budget. Jag r nöjd och glad, och kommer att kunna hålla mig sysselsatt i några veckor till.

Nu återstår bara att ringa hantverkarna. Eftersom jag har lätt telefonfobi kommer det nog att dröja ett tag. men jag jobbar på det, och hoppas att jag ringer före påsk. Hur kul det än är att bygga om, så får det helst inte ta alltför lång tid. Helst inte.

Min suveräna syster har varit chaufför och bärhjälp. Det hade aldrig gått utan.

Snart är skruvdragaren uppladdad igen, så att jag kan fortsätta arbeta.

Jag försöker nå drömmarna

Det finns kanske en ny framtid även för mig.
Har nu anmält mig till MKV, på halvfart och distans vid Umeå Universitet till hösten.
Nu kanske det börjar hända något.
Jag sitter i alla fall inte och väntar.
Good me.

Söndag, en bra sådan

Två dagar i skärgården kan göra vem som helst glad. Strålande sol, helt stilla vatten och bara hjärtskärande vackert. Me like. Vi har krattat och slipat trädgårdsmöbler, men mest sovit, vilat och andats. Mkt nyttigt.

Tillbaka nu, med mer energi, jag målar mer i köket, jag rensat och städar undan. Jag vill ha utrymme och rent. Sen tre korta dagar kvar innan jag åker ut igen.

Om jag fortsätter att bli harmonisk kommer den här bloggen bli vansinnigt tråkig. I'm sorry.