6 veckor

Kan knappt fatta att det gått sex veckor sen jag klämde ut Siggot och vägrade släppa lustgasen. Men det syns på honom, han är supertjock, har mycket stort huvud och varje gång han vill äta vaknar jag av att han ligger och tittar på mig med stora bruna ögon. Supercute.

I alla fall, bara för att klockan är sju betyder inte det att dagen har börjat. Har jag mycket tur vill han somna om. Gör han inte det blir det frubby med Britta och Fashionista klockan nio och webbdagarna klockan tolv. En snackis, större delen av dagen måste jag ändå ligga ner för att vila fogarna. Det är ok.

Har också gått ner 16 kilo. Bra, men fortfarande myyycket kvar innan vanliga kläder igen. Längtar efter att stoppa undan gravidjeansen. Leggingsen släpper jag inte i första taget, inte hemma.

Alltså, vill ju inte skryta, men min son är faktiskt osedvanligt söt.

Tisdagens uppdrag

Kundlunch på Anglais
Leta diamantring på Kaplans
Sjukgymnast
Tvätta bajslakan

Hela livets spektrum, kan man säga

Bajs

Mmm, vakna med bajs i sängen. På lakanet, täcket, bh:n, kroppen. Lägga handduk över, låtsas som ingenting, inte tänka på lukten. Somna . Najs.

Sammanbrott

Bryter snart ihop av de här smärtorna. Eller gjorde det en stund idag, grinade så mycket att Sigge tystnade för att jag inte kan gå omkring med honom när han har ont i magen. Kan bara ligga bredvid och försöka trösta. Hatar att amma också eftersom jag måste sitta så länge. Smärtorna har blivit mycket värre sen min man började jobba, och man kan ju inte laga foglossning. Hatar detta.

Se där!

Nu går det bättre att blogga när jag kan vara inloggad hela tiden.

Jag planerer möblemanget på landet. Urjobbig logistik. Fattar inte hur jag ska få 500 kilo möbler på plats, även med transport. Och framför allt inte hur pengarna ska räcka. Behöver också handla en grej på Mio som jag måste transportera hem. Som är rätt stor. Detta kan jag fundera på till jag blir ännu mer gråhårig. Jobbigt lyxproblem.

Problem

Trots att jag sitter större delen av tiden framför datorn och ammar blir det inget bloggande. Det beror på att blogger inte accepterar min gmail-adress, när jag skapade bloggen hade jag en hotmailadress. Har försökt att byta, men den tvärvägrar. Någon som vet hur man kan lösa? Har försökt skapa annan gmail också, men den säger att man inte får ha gmail på blogger, vilket är très strange. I alla fall, för att blogga måste jag logga ur mailen, och det är oftast för jobbigt av någon anledning.

Köpte skor igår. Mycket nöjd. Inte för små. Tvingade en syster att vakta Sigge i en dryg timme också, så att jag fick gå ut på café och läsa bok en stund och slippa höra konstant skrik. Idag har han varit mycket lugnare.

Dåligt: sedan min man började jobba i måndags har mina foglossningssmärtor typ tiodubblats. Jag vaknar på nätterna av att det gör ont. Inte bra. Inte bra alls. Jag kan helt enkelt inte ta hand om mitt barn själv, det är för krävande. Mycket mycket ledsamt. Idag har vi således legat i soffan hela dagen och tittat på TV. Hat.

Ekonomisk sammanställning mars

Den här månaden har det gått helt åt skogen kan jag säga. Mest har det varit tråkiga nödvändiga utgifter och dessutom har jag varit tvungen att ta en del kostnader på kortet, men de ska inte betalas förrän nästa månad, så de redovisas inte förrän i april. Obs, är medveten om att detta intresserar mig, och endast mig, men eftersom detta är min dagbok tar jag mig friheter.

Nödvändiga (3792 kr)

Fika (ibland är det nödvändigt)

Krogbesök (denna gång, mkt nödvändigt

SL-remsa

Naprapat

Porto

Lunch

Present till svåger

Bomullspads

Nagellack

Jeans

Mascara

Rakblad

Frisör

Hårfärg och balsam

Present AM

BH

Onödiga (338 kr)

Fotoalbum Sigge (halvnödvändig)

Webbtjänst

Pizza

Ja, som ni ser, måna oundvikliga inköp. Sen kan man kanske diskutera det nödvändiga i t ex mascara och frisörbesök, jag menar, jag döör ju inte utan dem, men det är ändå grejer jag behöver för att må någorlunda bra.

Tillbaka?

En del av mig är nog tillbaka, för jag känner obändiga shoppinglustar trots att inget sitter fint. Men kom då ihåg att mina fötter har blivit en storlek större och att det finns ett väldigt stort behov av nya skor. Köpte ett par svarta pumps för 200 kronor idag. Det var väl inte så farligt. Vet inte när jag ska ha dem dock.

Har också kommit fram till att jag inte kommer att köpa ett par Louboutins för 600o spänn i sommar. Vågar helt enkelt inte lägga så mycket pengar på ett par skor OM jag skulle vilja ha barn igen och fötterna kanske blir ännu större. Jag får köpa dem när jag är 40 istället.

Egentligen skulle jag vilja dricka vin idag men det ska jag inte. Jag ska gör ett fotoalbum till Siggot. Det finns några bilder. Typ. Hans farfar är fotograf.

Hurra

Det går framåt, -15 kilo på fem veckor. Det är fint det. Nu är det bara en miljon kvar. Men jag känner mig hoppfull, det kanske kommer att gå det här. Längtar efter mig själv igen. Men något ska jag väl ha för att jag måste amma varannan timme dygnet runt. Va?

Räntan

Kom på att jag utlovat en räntesammanställning för den som är intresserad (jag. Ni andra kan sluta läsa här).

De första tre månaderna med bunden ränta har vi förlorat sammanlagt: 8100 kronor.

Nästkommande tre månader kommer vi att förlora sammanlagt*: 4284

Det går åt rätt håll. Tror fortfarande på break even 1 september (inte augusti som förut).

* om jag hade haft kvar vår tremånaders rörliga inkl den rabatt vi har.

Slut på meddelande.

Första dagen ensam med Sigge

Lite skakig och tröttsam har dagen varit. Men mest lugn och ganska behaglig. Det gick rätt så bra.

Sigge vaknade klockan sex och då var det liksom dags för mig att gör detsamma, så vi hängde i soffan i några timmar innan hans pappa vaknade och gick till jobbet. Sen gick vi bort till Urban för date med sköna Ida och det gick mycket bra. Hon hade med sin söta sovande Lily, och jag får härma Ida och förvånas över barns storlek, jag kan inte tro att Siggot ska bli så där stor. Omöjligt. Det var i alla fall en rolig och avslappnad stund, även om Sigge vaknade och behövde äta under tiden. Ida var fantastisk nog att ge mig en present, en flaska fingazpacho att äta till lunch när barnet kräver för mycket, dessutom lärde hon mig att knyta bärsjal, vilket jag också provade när jag kom hem, och det gick braaaa! Hurra. En mycket bra date som jag gärna för om!

Sen gick vi hem och fortsatte hänga i soffan, förflyttade oss till sängen och sov en stund. När han hängde i bärsjalen lyckades jag plocka undan lite och maila en stund med jobbet. Men inte städa badrumsskåpet som var min plan. Man kan inte få allt.

Sen slutade dagen mindre bra eftersom jag lagade sej med gegga på. Geggan var god, sejen inte så god och jag hatar äcklig mat. Min man hävdade att det visst var gott så han fick resterna i matlåda. Nu är de på promenad, jag ska duscha av mig en hel dags kräk, sen hoppas jag att barnet sover en stund så att vi kan vuxenhänga i soffan framför Downton Abbey. Just, måste göra mina handikappövningar också så att jag blir frisk och slipper smärta.

Okej, enough med tråkiga babyuppdateringar nu, ville bara berätta hur en dag ser ut. Så här, ungefär.

För övrigt var det helt magnifikt på Urban igår kväll, det var nästan som förr i tiden, när vi alla var singlar. Minus de läckande, ömma brösten och tusen kilos övervikt. Men nästan. Mer av det.

Biverkningar

Mycket märklig bieffekt av graviditeten:

- mycket korta ögonfransar

- knottriga överarmar

Jag hoppas innerligt att det är övergående

Imorgon är på riktigt

Imorgon börjar det där mammalivet på riktigt när min man börjar jobba igen. Är lite nervös för hur det ska gå, detta barn vill helst bli buret hela tiden, och jag kan inte bära, ety jag förgås av smärta då. Har ställt höga krav på maken idag, en lista lång som en måndag på saker som ska vara fixade innan han går och lägger sig så att det blir lite lättare för mig att underhålla hemmet under dagarna. Som t ex nyskrubbade golv, rena lakan m m.

Dessutom skickade jag ut dem båda på långpromenad så att jag kunde hänga i duschen en väldigt lång stund och raka ben, måla naglar och annat piff så att jag känner mig lite som människa igen. Inbillar mig att jag inte kommer ha tid med sådant i veckorna. Varje söndag däremot, ska jag skicka iväg dem för lite me time. (OK, jag svarade på tre jobbmail och rensade Sigges byrå också. Men vad fan, man får ju passa på).

Och vad jag ska passa på, ikväll äter jag middag för pengar jag inte har, på Urban (man skulle kunna tro att Urban är mitt favvoställe. Det är det inte, men det enda stället inom sådant avstånd att jag orkar gå dit med en anständig vinlista), med Sessan, Fashionista, Popjunkien och Britta. Roly! Längesen!

Två utekvällar på en vecka. Det börjar likna gamla tider. Även om jag jätteskyndar mig hem till barnet efter några timmar.

Förändring

Det kanske allra största beviset på att det är nya tider kom hemskickat härom dagen från Adlibris; boken "Nybörjarens lata trädgård". Helt plötsligt är både min man och jag sjukt peppade på att odla grejer i vår högst begränsade trädgård på landet. Han är inne på potatis och jag på pioner. Till saken hör att jag inte fått en enda växt att överleva i hela mitt liv, samt att jag är väldigt lat när jag är på landet. Men förändringens vindar blåsa. Vill typ bara vara i skärgården, tapetsera med liljekonvaljtapet och gräva gropar för rosenbuskar.

*känner inte igen mig själv*

Åh så fint

Ja, fint var det verkligen, att komma ut och rasta mig lite. Urban var fullt så vi gick till Roxy istället och åt charkuterier och drack vin. Enastående. Men jag längtade efter Sigge hela tiden. Nästan.

Har funderat lite mer på det här att jag tycker att det är jobbigt att någon annan än jag tar Sigge och jag tror att det beror på att han skriker rätt mycket och att det är jobbigt för den som har hand om honom. Min bebis jobbig = jag jobbig. Jag jobbig = de blir arga på mig och tycker inte om mig. Logiskt på sitt sätt, men också väldigt ologiskt och osannolikt. Speciellt när det gäller hans egen far. Men någonstans tro jag att det bottnar i någon form av osäkerhet, tyckommig-osäkerhet. Dumt och onödigt. Speciellt som jag tycker att det är mycket jobbigare än min man när han skriker.

Tur

Som tur är har min far och syster inget bättre för sig än att valla mig till Urban, så det blir lite vin till mig idag ändå. Jag har sminkat mig, ska ha trånga byxor och klackskor. Yay.

Oh noes

Jag hade ju planerat att dricka ca två glas vin imorgon, på LOKAL, utan man och barn, för första gången sen i juli. Very exciting. Och nu har mitt vinsällskap infekterats av andras vinterkräk och sitter i karantän just imorgon. What to do? Min man säger att vi kan dricka ca två glas vin hemma, men det är liksom inte samma sak. Jag skulle ju göra en VANLIG grej, så som det var FÖRR.

Dricka vin hemma kan få vara. Jag vill gå någon annanstans. Oh well, i framtiden så. Kanske.

*inte bitter*

Så himla stressigt

Idag har det minsann hänt grejer.

Först och främst träffade jag en naprapat som tryckte och drog lite i fogen. Förhoppningsvis hjälper det. I morgon ska jag till sjukgymnasten och försöka får ännu mer hjälp.

Jag har slutat äta socker. Ingen glass, inga bullar, ingen kladdkaka. Jag sörjer. Men har åtminstone 13,4 tunga kilon att bli av med, gärna fortfort för mina knän är så svaga att jag inte kan gå uppför ett endast trappsteg. Behöver bli lite lättare. Får gärna tappa ytterligare fem utöver de första, men jag får väl börja någonstans.

Sen gick min man och jag på bio medan farmor var barnvakt. Min man såg "The Kings Speach" och jag sov sött bredvid honom. Lite dyrt kan tyckas, för två timmars sömn, men det var det värt.

Och om bara en liten stund kommer min kusin Amelie för att beundra Sigge.

Verkligen upptagen idag. Morgondagen blir lite lugnare, bara sjukgymnasten, två ärenden till Skrapan samt att jag ska sätta min man i hårt arbete. Han ska få en lista på grejer som måste vara fixade innan han börjar jobba, så att jag hinner med den här stressiga tillvaron.

Bebislivet

Har känt mig rörligare de senaste dagarna. Delvis beroende på att jag bedövat mig med smärtstillande, men jag inbillar mig att jag ändå inte har riktigt lika ont. Hoppas hoppas. Idag gick jag en kort promenad med vagnen. Ensam. Köpte fem bullar på Urban ety min släkt kommer hit idag och tittar på vår hamsterfågelpojke. Och det gick riktigt bra.

Drack ett glas vitt vin igår som var helt fantastiskt. Det kändes fantastiskt, att kunna, om jag ville. Det är också rätt fantastiskt att det räcker så bra med ett glas.

Nu är det bara en vecka kvar innan min man börjar jobba igen. Har mycket svårt att se hur det ska gå när vi är ensamma. Men gå kommer det ju att göra. Men hur?

För övrigt skriker detta barn nästan hela tiden. Det känns åtminstone så. Inte många minuter går han med på att ligga ensam. Hinner inte göra någonting mer än att bära och trösta. När går detta över tro? När kommer de långa sovpassen tillbaka? Han vaknar så fort man lägger ner honom.

FAN, nu spydde han ner soffan, och jag hade glömt lägga handduk under.

Jag tror faktiskt att jag har världens bästa arbetsgivare. I onsdags åt jag lunch med mina chefer på Urban. De tycker att jag ska bli CFO/byråchef nu. Trots att jag är föräldraledig fram till 1 december. Även om jag kommer att jobba 40 timmar i månaden. Modigt och progressivt. Och väldigt roligt och smickrande för mig. Hurra hurra!

Jobbar

Är på jobbet idag. Fram till klockan ett. Trodde liksom inte att det skulle vara någon fara. Hade fel. Längtar efter min baby så mycket. Har också ångest över att jag har lämnat honom ensam. Hans pappa är liksom inte riktigt lika bra på att trösta honom som jag. Han får skrika så mycket med honom. Har också typisk kvinnoångest över att jag lämnat barnet med mannen, "för det är ju så jobbigt för honom", om han t ex skriker hela tiden. Måste komma över detta. Men tänk om han ligger och skriker nu. Tänk!

På klädfronten, bara lite nytt

Det blev ett par HM-jeans. De största som fanns. De är ändå för små, men går att knäppa, med våld. Svarta. Varar de i två månader är det ok, eftersom jag inte har några andra byxor. Skönt att slippa gravidleggings när jag är bland folk. De satt INTE snyggt. Måste ha långa saker som hänger över allt möjligt. Men tror det är en keeper. Ska fundera på Lindexbrallorna, kollade på dem och håller med, de ser väldigt sköna ut. Men också väldigt mycket inte jag. Vill ha trånga kläder. Å andra sidan, comfort kanske ändå är att föredra för närvarande.

Skorna däremot, som jag köpte häromdagen för en miljard kronor, i en storlek större än vad jag vanligtvis brukar ha, var ÄNDÅ för små. Så de åker i retur alla tre. Kanske provar jag igen i framtiden, om mina fötter tänker anta anständig storlek. Provade lite ur garderoben igår, ALLA mina klackskor är för små. Väldigt mycket för små. Det verkar som det mesta vattnet är borta ur kroppen nu, så hoppas innerligt att en del av fetman sitter på fötterna. Kommer annars sörja många (läs närmare 100) fina par skor. Det kommer bli dyrt att ersätta också. Men skor som passar är: 4 par Converse samt 1 par Acne-stövletter (om nylonstrumpor i), alla flipflops, Dockstaskorna. Alltid något.

Jeans

Det verkar dröja innan jag kommer i mina vanliga jeans. Jag saknar att ha jeans, jättejättemycket. Funderar på att resignera och köpa ett par tjockisjeans på HM, så att jag får känna mig normal igen. Om det finns så där stora. Ska nog kolla idag.

Att köpa tjänster, del 1

Förra veckan fick vi hem en matkasse från mathem.se. Jag har funderat så himla länge på att prova men aldrig kommit mig för. Har nog också varit lite rädd för att jag ska vara tvungen att äta grejer som jag inte gillar. Och så har jag ju gillat tanken på att kontrollera vad jag ska laga. Förutom att jag ju inte lagar någon mat de senaste månaderna. Oh well, nu var det ändå dags att prova. Och jag gillade det faktiskt. Visserligen var det en del mat jag aldrig hade valt själv, som t ex fläskkotlett, men å andra sidan känner jag att det är lite av poängen, att prova nya grejer. En annan sak som var himla bra var att det var så mycket mat, för oss två räcker maten i två veckor, och då blir det ju superbilligt. Men då måste man planera ordentligt i vilken ordning man ska äta allt eftersom det hinner bli dåligt i kylskåpet. Dessutom tycker jag att det ändå blivit grönsaker och sånt över, så jag måste improvisera ihop ytterligare en rätt, för att slippa slänga.

Gillade dock inte att man inte kan styra vilken sorts matvaror man får. Till Carbonaran skickade de med matlagningsgrädde, en styggelse i min värld. Liksom pastan, som var något B-märke, jag gillar Barilla. Det hade varit fint att få välja sort själv. Men på det stora hela blev jag faktiskt positivt överraskad, så skönt att slippa tänka själv. Idag blir det repris av fläskkotletterna, faktiskt. Jag hittade till och med en ny favvo, laxfärsbiffar som gick på fem minuter att göra, och som dessutom är grejtans lchf, nu när det snart blir dags att strypa sockret i mitt liv.

Jag tror faktiskt jag ska prova en gång till.

Dyr tand

2175 kronor kostade min visdomstand den här gången. Som hittat. Och ont har jag fortfarande, måste fortsätta stoppa i mig smärtstillande till det gått över. Fördel, känner knappt fogen längre ety medicinen är så stark. Fara: att jag överanstränger mig, känner mig väldigt rörlig plötsligt. Gick till exempel till Nytorget och fikade i solen idag. Stor fördel med föräldraledighet. Ska sitta mycket i solen i våren. Pax för det.

Min man var på BVC med Siggot och han måste ta nya gultester på torsdag, han är fortfarande en kyckling. Men går å andra sidan upp mycket i vikt. Det är bra.

Just det, hann förutom tandläkaren äta lunch med Johanna OCH gå till frisören igår. Men stressigt var det.

Alla mina synder

Alltså, ni kommer inte tro det här, men jag har fått en inflammerad visdomstand också. Jag straffas för alla mina synder samtidigt. Jag blev tvungen att desperatshoppa tre par skor från Swedish Hasbeens i ren sorg. Inte bra. Dyrt. Dumt. Det går ju att skicka tillbaka om man måste. Antar att jag måste.

Annars har jag mest ont hela tiden, sover inte och ammar jämt. Men har också hunnit ta emot många fina besök, fin familj och fantastiska vänner. Vi har ätit middag hos farmor och farfar och åkt taxi för första gången, firat farbrors födelsedag i Hornstull och haft Majsi och Nicke på middag. Middag som de tog med sig. Lyxigt värre. Och vin.

Och ytterligare två veckor följer då vi båda är hemma. Veckan som kommer är rätt fullbokad ( dvs minst en aktivitet per dag), och imorgon ska jag äntligen få gå till frisören. Sen följer naprapat, sjukgymnast, tandläkare, luncher och hemmamys med ännu fler vänner. Kanske blir livet alldeles underbart snart när det slutar göra ont och jag börjar komma i mina kläder igen. Jag har hopp.

ONT

Orkar inte blogga. Orkar nästan ingenting. Har så väldigt väldigt ont i främre fogen fortfarande. Orkar inte bära mitt barn, byta hans blöjor eller förflytta mig. Biter ihop och hoppas på framtiden.

Amningen

Så där, nu kommer äntligen ett amningsinlägg, efter att ha övat lite. Jag gillar det, större delen av tiden. Inte så mycket på natten dock. Han vill äta varannan timme, dygnet runt. Jag har mycket mjölk, han äter mycket och har gått upp massor i vikt. Han är en tjockis.

Dock har vi inte riktigt lyckats med tekniken, han tar för nätt tag, och vi använder fortfarande amningsnapp. Det är helt ok för min del, kan tänka mig att fortsätta med det också, det blir bara lite meckigt när jag ska börja amma på andra ställen än min soffa. Han gillar inte bröstet som det är, han gillar nappen bättre. Vi ska börja träna ordentligt idag.

Det gör fortfarande asont de första 20 sekundrarna, innan han fått ordentligt tag, men det kan jag leva med.

Äger dock inte en enda amningströja eller liknande, måste alltid ta av mig på hela överkroppen, lägga barnet på amningskudden och sätta på amningsnappen. Helt ok, och mycket bekvämt, hemma. Svårt att göra på andra ställen. Har ännu ingen strategi för att lyckas med bortaamning ännu. Ska jobba på det. Samt köpa åtminstone några amningsvänliga kläder som jag kan ha på mig då.

Vill också väldigt gärna att han sover lite längre pass på nätterna, typ amma en gång. Eller max två. Vet dock inte hur man uppnår det.

Så sammanfattningsvis: jag gillar det mer än jag trodde, det ÄR ju mysigt. Men skulle också kunna sluta rätt tidigt, eftersom det är lite bökigt. Det var väldigt skönt första veckan när min man gav ersättning på nätterna, eftersom amningen inte funkade då. Kan tänka mig det nu också. Vi får se tiden an helt enkelt.

Premiär

Idag, på Sigges trettonde dag i livet, var det barnvagnspremiär för mig. Inte för Sigge. Vi var ute i nästan en och en halv timme, jag gick oerhört långsamt, men jag gick själv, utan kryckor. Höll dock krampaktigt i vagnen hela tiden. Har ont nu. Väldigt så.

Men, värsta konstiga saken hände. Vi har en kompis som jobbar på SÄPO, och han gick förbi oss på gatan. Han hälsade inte och jag blev efter en stund osäker på om det verkligen var han, min man hann inte se honom. Men jag tittade jättelänge på honom och kände mig väldigt förvirrad efter en stund. Sen tänkte vi inte mer på det och gick långsamt vidare. Efter tio minuter kom han ifatt oss och berättade jättesnabbt att han var ute på jobb och inte kunde stanna och prata, hej då bara.

Värsta spännande ju. Han hade snäcka i örat och allt, men frågan är, hade han vapen? Jag är nyfiken, men det är ingen idé att fråga, för han skulle aldrig svara ändå. Men ändå, det mest spännande som hänt mig på hundra år.