Det sägs osv

Det sägs att det är nu det händer. Kanske.
Vad som hände idag, förutom tidigare inlägg och jobberbjudande där, är, att kollega som precis bytt till konkurrent/samarbetspartner ringde mig. efter jobbet, på kvällen, när jag försöker göra kunder glada. Och han berättar att hans nuvarande arbetsgivare söker reportar, att han pratat med chefen och berättat om mig (profil, ej namn), och att jag är mkt uppmuntrad att söka. Den här chefen vet inte att det är jag, men vad jag vet redan nu är att vi kommer mycket bra överens. Så nu måste jag bestämma mig för om det är vad jag vill göra, innan jag pratar med honom. Yay me osv. Men coolast av allt är att killen som ringde uppenbarligen gillar och tror på mig. Ibland har man sina supportar där man minst anar dem.

Och sen vidare till något jag funderat på ett tag, och nu behöver jag vädra det lite. Grill, alltså Melker Anderssons uppenbart populära restaurang suger så hårt att jag inte har ord kvar för det. För 275 kr fick jag kalventrecote, som 1. inte var blodig trots att jag bett om det, 2. köttet var i sig sjukt dåligt, 3. tillbehören ytterst mediokra. Helt ok på ett annat ställe, men till det här priset och den renommén är det galet. Jag har i flera års tid försökt hitta ngt förmildrande alls gällande Grill. Ikväll fann jag det ändå, i form av servtrisen samt ostbrickan. Men ärligt, spara pengarna till något annat. Sådärja, lite mataggression också.

Kundmötet gick utmärkt, nya uppslag, infall, tankar. Tex, hur ser börsvärlden ut i Second Life. jag har ett uppdrag, svar ska levereras innan semestern.

Ibland faller saker samman. Jag tror inte det handlar om slumpen.

Snart helg, jag kan inte längta mer

Jag förbannar min sömnlöshet, jag går omkring i dvala, och önskar att veckan ska ta slut någon gång så att jag får sova. Men jag hinner inte.

Jobbet går på halvfart när det inte går att koncentrera sig men senaste dygnet har ändå varit bra, igår middag på Folkoperan, jag åt en hamburgare som jag idag inte minns hur den smakade. I morse blev jag uppringd och erbjuden ett jobb som jag inte vill ha, men blir ändå glad över att vara påtänkt. Jag ska arbeta lite mer strategiskt på den fronten. Så snart jag fått min strategi klar för mig. Indisk lunch med mentor! Roligt, vi tar sommaruppehåll till augusti, och då hoppas jag att det finns ännu fler roliga saker att berätta för henne.

Och nu alldeles snart, drinkar på Inferno med kunder. Borde anstränga mig för att det ska bli bra. Och jag som inte ens bytt kläder sedan igår.

Att skriva

Skrivandet har definitivt en roll mitt liv. Från början som en febrig passion, en total nödvändighet, sedan efter tjugo någongång begravdes lusten under kraven. Men även där fanns det, i formell ton, i uppsatser och pm. Och i ett idogt brevskrivande. Och därefter arbete, med ännu mer skrivande, utan någon form av kreativ öppning. Och sen kom bloggen. Som öppnade upp igen för det fria formulerandet, skrivandet utan synbart, eller viktigt mål. Och till slut efter det, det alltigenom fria skrivandet, jag hittade tillbaka till min tonåring. Men min tonåring skrev bättre än vad jag gör nu. Därför övar jag, nästan varje dag. Jag tränar som inför ett maratonlopp. Därför är jag med i en skrivgrupp.

Skrivgruppen hjälper, kritiserar, tar fram. Det är synd att alla inte är lika engagerade dock. Att vi inte är fler som kommer dit. Men det är fortfarande värt det.

Och annars, annars jobbar jag på, ska äta middag på Folkoperan imorgon och dricka drinkar med kunder på torsdag. Fredagen väger jag, landet eller stan, men lördagen är självklart dedikerad till landet. Mamma kommer upp, pappa är redan där. Det sägs att det kommer att bli sol. Jag tror det när jag ser det.

Världens tröttaste dag, tror jag

Senaste tidens utsvävningar har tagit ut sin rätt idag. Jag har helt enkelt haft lite för roligt, och sovit alldeles för lite. Men det har varit värt det och imorgon är en ny utsövd dag.

Jag gick runt min vik idag, långsamt, kroppen var trött, det tog långa två timmar men jag hann fundera en hel del, långa promenader tillåter ju det, och det var helt sagolikt vackert nästan överallt. Jag hann till och med formulera en hel offert i huvudet så imorgon behöver jag skriva. Jag gillar veckor som börjar bra.

Efter det var A god nog att bjuda mig på bio, med några biocheckar som gick ut idag. Freedom Writers. Jag var rätt uttorkad redan innan jag kom dit, och nu efter skulle jag behöva åka till Sös för lite dropp. Vi bölande oss igenom hela filmen, det var små pölar på golvet vid våra fötter. Där låg också min högra lins, som hade vänligheten att hoppa ur ögat. Halva filmen såg jag med ett öga. Det var lite suddigt.

Nu ska jag förbereda kapitel elva för skrivgruppsträffen på tisdag. Nightie.

Mat!

Mkt fin toast skagen as always. Läskig miljö, men magen är glad. Efter det några drinkar i Cadierbaren, bara för att. För att lämna av M, där hon bodde i helgen. Hade fantastisk taxifärd hem med kvinnlig chaffis som delade passionen för svensk husmanskost. Vi delade med oss av små hemligheter runt om stan där man får det bästa. Kommunikation på den bästa nivån.

Uppenbara sömnprobem, klockan är kvart i tre, jag är pigg och kommer att avsluta boken innan jag somnar. Men jag utgår från att jag är på benen klockan åtta som vanligt.

Men det är ok, helgen har hittills varit extraordinärt bra, så den energin tar mig nog ända fram till tisdag, åtminstone.

Lite trött och så

Lång rolig kväll på Grappa igår gjorde mig lite trött idag. Men jag vaknade åtta och åt frukost med A på Vurma och släpade mig runt halva Kungsholmen och Lilla Essingen. Men tilbaka hemma nu för jag MÅSTE läsa klart Stieg Larssons tredje bok innan Lisa på Torget ikväll.

Orkar inte riktigt gå ut idag igen, men har lovat M. Har inte träffat henne sen i januari så det får väl gå. Och G ställde in promenaden imorgon så nu har jag hel tom härlig dag i solen att se framemot. Jag misstänker att jag kommer att hänga i min älskade Årstavik. Och sämre kan man ju ha det.

Marseille inställt, vi åker till Rimini istället för lite 80-talsnostaligi. Också fint.
Och lite sorg, inget Hultsfred, alla har dragit sig ur, och då blir det inte riktigt samma sak.

Lite till, innan jag somnar

Vad har jag egentligen gjort världen för ont?
Jag är inte nazi, jag är snäll mot alla, även de jag inte känner, jag återvinner allt, jag tänker ofta på de som har det sämre än jag. Jag försöker, med min förmåga, göra ngt åt det. Men ändå, hur funkar karma egentligen. Utan att gnälla vill jag lista mina motgångar (och ja, jag är ytterligt medveten om att det inte kan tävla med död, cancer, Hiv, ebola osv):

Evil bf som dumpar mig.
Chef som uppenbarligen också hatar mig.
och så nu då, totalsträckning i nacken, datorn är extremt mycket till vänster om mig just nu.

Kan ngn ge mig recept på hur man ytterligare förbättrar karman, för jag tycker att jag har fått nog nu. Please go my way.

Jag tror att det fortskrider

Hemma nu. Another struggling day at work. Men det gick.
Sen lite lite vin med I, femtio meter från hennes lgh, där babyn låg. Nyttigt för henne att separera sig i två timmar. Och roligt för mig att vi äntligen får mötas, igen, utan baby, lite som vanligt. Missförstå mig rätt, babyn är underbar och jag unnar henne det här livet, MEN, också viktigt att kunna lämna till pappan, ställa sig vid sidan av ett tag. Även om det bara är två timmar. Hon gjorde det med den äran.

Min lovely A är ledsen idag. Det skär i hjärtat, för jag kan inget göra. Jag hoppas bara det går över.

Och resten av veckan:
Aw med K/F imorgon
M kommer från Lux på lördag så vi har bokat Toast Skagen på Lisa på Torget. Gillar väl kanske inte miljön, men det är tradition och toasten kan jag leva på i evigheter.
Sedan lat söndag med ev promenad med G, om han någonsin bekräftar. Annars hänga Årstavik. Det går också bra.

Och sex veckor till semester.

Don't try this at home

Klipp inte luggen med en trubbig kökssax efter två glas vin.
Det blir inte fint.

Oh well

Det var väl en bättre dag idag, tror jag. Men jag är på min vakt och tjatar hål i huvudet på mina kollegor att de ska sköta sitt jobb. Kul jobb. Fick fint mail av kollegan som tar över onda kunden, som påpekade att det alltid varit strul med den kunden, och att han inte trodde att det berodde på mig. Och att samma sak nyligen hände vår sk "bästa" säljare. Liten tröst, men jag tror att jag måste bort i alla fall. Vill inte ha den chef jag har. Det känns inte bra.

Men hantverkarna kom i morse, inte de som ska göra det stora jobbet, men de har satt in mitt handfat och det är så fint så fint att jag måste gå in och titta på det med jämna mellanrum. Fint.

Idag befäste jag dessutom min ungkarlsstatus genom att köpa fryst pyttipanna. Det är en galen värld.

Hur många tårar kan droppa under arbetstid?

Jävlig jävlig dag. Onda kunden hatar mig, och min chef anser att jag ska bära hundhuvudet för andras misstag. Det visar sig att min arbetsuppgift är att kontrollera att mina kollegor gör sitt jobb. Inte sälja, inte projektleda. Jag visste inte att definitionen av projektledning var att sitta med kollegorna framför datorn till de har levererat. Att lita på deras försäkran att saker är gjorde räcker inte. Så nu har jag förlorat ansvaret för kunden, på dennes begäran, för att mina kollegor ljuger. Men jag grät bara på toaletten. Fin snäll chef också som backar upp mig.

Ikväll sitter jag och uppdaterar CV på alla siter som finns. Jag måste bort. Omedelbart.
På min shitlist finns två nya namn:
Min chef
Onda kunden.
Jag hatar dem.

Den som vill muntra upp mig och ta med mig ut på roligheter asap kan maila på jenne5497@hotmail.com. Jag måste bort ur min egen verklighet. Mobilen tänker jag aldrig mer sätta på.

Sådärja

Mycket bättre.
jag vet vad som sänker mig - bristen på motion. Inte för att jag brukar överanstränga mig direkt, men 45 min snabb promenad till jobbet brukar det åtminstone bli. Och jag har varit tvungen att låta bli, alla dessa äckliga virusar. Men i morde gick jag och voilà, så blev det mycket bättre.

Snart, lite försenat, ska jag springa igen. Kanske på onsdag.

Lite läskigt dock att kunden inte ens vill ha mig med på mötet, bara min chef och VD'n. Har ännu inte vågat gå in på jobbmailen sen jag kom hem.

Varför?

Underbart vacker lysande ljusgrön skärgård.
Bästa mor och far och den lilla smittohärden, besudlad med vattkoppor den här gången (bältros nästa).
God mat, gott vin, många böcker. Allt bra.
Eller inte.
Helt tom, tömd, ensam. Jag vet inte vad som hände, men drabbades av någon slags semester-koma. Kände mig som en hemmadotter, som bara har föräldrar, som tar hand om andras barn.
Började fundera på Köpenhamnsinsemination vid fyrtio för att inte bli ensam kvar.
Så kan det väl inte vara. Jag tänker inte ge hoppet om att hitta egen love. För jag ger aldrig upp. Jag kämpar alltid till sista möjliga ögonblick(se historien om Loverboy om ni inte tror mig). Kämpar när det redan är dags att ge upp. Varför känner jag mig nu resignerad, utan någon kampanda kvar.
Hemma i stan: det är äckligt, jag kan inte städa, väntar bara på hantverkare som aldrig kommer. Vill inte vara hemma, men vill inte heller vara någonannanstans. Vill inte jobba.
Detta måste få vara en lite parentes i mitt tilblivande, tillfrisknande, uppåtsträvande, lyckosträvande. Låt det gå bort snart.

Och imorgon: världens tyngsta möte med mycket arg kund. Inte mitt fel, men jag får betalt för att äta skit. Inte gott. Efter det ska jag se på världen med nya ögon. Jag ska hitta nytt hopp.

Skön kväll

Först Gerdas.
Sen AG med A.
Vi sprang in i folk från förr. Lätt surrealistiskt.
Jag var utrustad med hennes ridspö.
Det hjälpte inte upp oddsen. Tyvärr.
Men imorgon får jag hänga med smittohärden aka den ljuvliga.
När helgen är slut ska hon kunna säga mitt namn.
Det är också ett projekt.

Eller så leker vi leken:
"Hej, jag heter Stampe. Stamp.
Så vibrerar golven i sommarhuset.
Men det är fortfarande roligt.

Jag är hel

Halva dagar är the shit.
Mer sådana till folket.
En liten tupplur och snart Gerdas.
Vi får se om jag kan släpa med mig folket till Judit och Bertil senare.
Tyvärr tror jag att det blir svårt, de är rädda för Söder.
Töntar.

Lycklig och lyckad dag

Ytterligare en produktiv dag på jobbet, och jag kommer att somna nöjd.
Och sen födelsedagsmiddag för babysister, och jag mår så bra av min familj.
Varje gång jag träffar dem är jag fullständigt nöjd efteråt. Och så fick jag ju träffa den lilla smittohärden också, och det gör mig ännu lyckligare. En mer stolt moster är svårt att finna, speciellt eftersom hon nästan kan säga mitt namn.

Annars intet, men nöjd är väl inte det sämsta.

Supermåndag

Idag har jag verkligen gjort skäl för min lön, tre avtal på ingång och snart två till. Det kallas idogt trälande som såsmåningom ger resultat. Det är skönt.

Har dock inga pengar eftersom jag spärrade mina kort i fredags, strax före jag hittade dem i en annan väska. Det går att lösa men man måste gå till banken. Hur gör man nu igen? Det var länge sedan.

Fortfarande inga hantverkare, ringde deras chef idag, men ännu inget svar. Jag börjar ruttna.

Några riktigt bra saker:
1. Pratade med chefsperson på jobbet i torsdags om helt ny sorts tjänst, åt journalisthållet till. Och igen idag. Det verkar inte vara omöjligt på sikt.
2. Jag fick visa leg på systemet. IGEN. Haleluja.
3. A och jag bokar resa till Marseille i sommar. Nya trakter att upptäcka.

Föryngringsmekanism

Av två dagar i skärgården blir man ungefär tio dagar yngre.
Utvilad, glad och med stor tacksamhet gentemot moderna påfund som indraget vatten.
A, NB och Sessan mötte mig vid Slussen vid halv fem i fredags. Sedan dess har vi ätit, läst och druckit vin. Vissa badade. Bilder kan ev komma senare.
Nu söndag kväll, lagom rastlöst, måste ringa evil hantverkare som aldrig dyker upp.
Annars två och en halv arbetsdag fram till nästa skärgårdspass. Jag tror det går.

Jobbevent

Hade fasat lite för jobbeventet, ibland är det sjukt tröttsamt att vara trevlig men eftersom jag hade spritbiljetter att dela ut var jag olidligt populär. Det står 04.02 på taxikvittot, så vi säger väl det då. Kunderna var nog också nöjda, men jag tror att de gick runt 23 sådär.
Och jag blev glad över fint beröm från kunder och en person vars produkt jag säljer. Han berättade för chefen att jag är världens bästa säljare. Även om det kanske inte riktigt är sant så tänker jag inte säga emot, inte till chefen. Han kan få lov att tro det.

Idag ska jag:
1. Bli nykter
2. Handla mat till landet.
3. Köpa Hultsfredsbiljetter.
4. Åka till landet

Rapport, åh ja

Jag var lite trött idag. Kan man säga. Vaknade dessutom fem och kunde inte somna om.
Men mötet, shit vad coolt det var!
Han var riktigt trevlig och verkade gilla mig, för han sa massa bra saker om mitt engagemang (det handlar om böcker) och lite annat, och gav mig namn att kontakta, och lät mig använda honom som referens. Han har inget jobb att erbjuda mig nu, ev kanske på konsultbasis. Why not. Han skulle fundera lite på några saker, som han inte nämnde, och skulle höra av sig. Oavsett vad det blir, känner jag mig grymt inspirerad, lycklig och nöjd. Han har i alla fall hjälpt mig på rätt spår, och fått mig engagerad.

Haha

Ni tror väl inte att det kom några hantverkare!!
Fredag är senaste budet.

Och läget är inte lika depressivt som igår, jag mår bättre, är uppryckt.
Hann med tre sköna sociala grejor på en kväll.
1. Vin med A på Riche. Avhandla jobbsituation som ändå löste sig.
2. Fölsemiddag med M på Bara Bistro. Kul, men inte nog.
3. Till sist anslutning till bokbytarkväll på Judit och Bertil. Såg med avundsjuka ögon på allas stora nya bokpåsar. Men lovely. Ser makalöst mycket fram emot helgen med bästa brudarna.

Och ja, i morgon bitti, möte med drömchefen. Jag har drömmar, han också. Vi kan göra de verkliga tillsammans. Så skall jag somna.

Ensamheten finns inte ens idag. Det är också något att vara tacksam över.

Jag är trött

Jag har legat i förkyningskoma i tre dagar. Jag orkar inte mer. Jag är trött, trött på att alltid vara förkyld, trött på att inte orka tillräckligt, trött på att aldrig vara frisk nog att springa. Trött på att alltid vara ensam, hur många jag än träffar, talar i telefon med. Jag är ändå ensam. Men orkar inte ens försöka bryta ensamheten. Önskar mig mirakel. Önskar någon som bryter igenom och berör. Men det är svårt att finna, nerbäddad i sängen.

Men orkar ändå lite mer idag. Har stigit upp, tappar upp ett bad. Ska ut och gå, kanske bara runt kvarteret, men jag behöver se solen en liten liten stund. Vedervärdig vecka följer denna vidriga helg, problem på jobbet som måste lösas, jag vet inte hur, och hur mycket det kommer att ta på mig. Men jag måste bara bita ihop. Sen följer aktiviteter varandra, varje dag, de flesta roliga, som bokbytarträff, skrivrgruppsträff, M's fölsedag på Nada, jobbevent där monsieur Schyffert kommer att närvara (me likes), och efter det landethelg med sköna brudar. Men ingen tid för vila. Och imorgon kommer hantverkarna, hoppas jag och jag har ingenstans att bo. Eller jo, men jag vill helst vara hemma.

Jag ska ta djupa andetag och se till att jag klarar även denna vecka. Det är klart att det går.

Fortfarande sjuk som fan. Ligger kvar här till måndag.

Döden

Hemma sjuk idag och imorgon. Orkar inte mer. Ska köpa allergitabletter för att kunna utesluta.

Plågan har börjat

Jag väntade i en timme i morse på min hantverkare. Han kom aldrig, lägenheten är ihopplockad och nedmonterad. Jag sa fula ord i flera timmar efter. Nu kommer han på måndag istället, sägs det. Jag tror det när han är här, och nu måste jag plocka upp en massa saker istället. Som tex jag fick göra med datorn. Den låg i tvättkorgen. Bra plats där.

Men jag har jobbat som en galning idag, slitit som ett djur och jag hoppas hoppas att det blir lite roliga resultat av det också. Helst monetära om jag får önska själv.

Det skulle hjälpa lite eftersom jag köpte HELA Whyred-butiken på Barbarby igår. Jag kommer att vara lite för matchad nu. Oh well!

Annars vin och mat med H på Kungsholmen. Roligt. Det blixtrar till ibland, även bland de man inte träffar så ofta.

Pratade med mannen som äger mitt drömftg idag. Vi ska fika på tisdag morgon. Hur coolt är inte det? Jag är mycket mycket nöjd. Det enda jag saknar är att vara frisk, onda förkylning, lämnar mig aldrig.

Det allra sista innan jag somnar

Good lord, vad jag är glad och tacksam över alla kommentarer. Jag kräks ur mig mina beymmer och möts alltid av uppmuntran, här. Utan, är jag är intet.
Seriously.
Me loves.
You.

Times the are a-changing

Den här bloggen startades för ungefär två år sedan, till en början som ett word-dokument. Den började när jag träffade Loverboy, då när jag hade en sambo, hade bestämt mig för äktenskap, barn och allt det där. När jag plötsligt slogs i magen av honom. Love. Oundviklighet. Och all tid därefter vara bara en kamp, för love, för honom. Och sen blev det inte, så, så som jag önskade. Ironiskt, för när jag för första gången kände något på riktigt, blev jag ordentligt upp-fuckad.

Och nu är jag är här, faktist förnöjd, väldigt annorlunda, trasad till någon annan av honom. Och faktiskt, någon mycket bättre. Jag känner mig själv på ett annat vis, jag ställer mina krav högre. Ingen kommer få lov att göra det han gjorde mot mig. Vilket inte betyder att ingen får komma in. Dörrvakten är bara lite noggrannare. Jag är uppriktigt fascinerad av mig själv, av den här tiden, att jag äntligen börjar hitta min definition. Jag är sällsamt förundrad. Det är ascoolt.