Onda tankar river mig

Är svartsjuk. Inte egentligen gentemot någon särskild, bara potentiellt, förbyggande sjukt jävla svartsjuk. På alla tidigare, på alla som kanske kommer. På alla som vill ha honom, som sms:ar honom med love. Även om han bara vill ha mig. Förstår inte hur jag ska lyckas behålla honom livet ut. Han är så lovely. Och fast han är en sådan person som nog är väldigt monogam tror jag att han ändå är lite för mycket av en epikuré att hålla till godo med mig livet ut. Hur fantastisk jag än är, så kan nog inte han äta vanilj varje dag. I need to be chocolate once in a while.

Grus i maskineriet..eller?

LÅng härlig helg. Den där helgen jag har drömt om så länge. Blev den så bra då? I don't know. Festen var jättekul, men har ångest när folk går hem från mina fester, det känns som om de inte tycker om mig, eller att det är kul där. Men vad fan vet jag. Loverboy berättade att han berättat för familjen om mig, något han tidigare i veckan sagt att han inte skulle gör på länge. Han tyckte att tiden var rätt. Jaha. Och jag blev ju jätteglad men förvånad. Och han sa att han älskar mig, för första gången. Och det var så stort. Och så lyckligt givetvis. Jeesus, vad glad jag ändå blev. Sen hånglar vi och sover hela helgen och det är underbart. Jag är lycklig. Igår skulle han bort på kvällen men ville så gärna träffa mig efter så han bad mig komma över före så att jag skulle vara där när han är hemma. Och jag är ju en sucker för honom så jag skundar mig bort och det är helt Ok, för jag sover, läser och kollar på TV, och trivs väldigt bra. Till han kommer hem och är rätt så grinig. Han säger tom "jag är grinig, men tycker om dig ändå", bara så att du vet. Hvadever, tänker jag, men påverkas mer än vad jag tror och under natten känns det väldigt märkligt, som om han drar sig undan mig i sömnen hela tiden. Och jag sover inte många minuter. På morgonen var han söt och glad som vanligt men känns lite undanglidande idag på dagen. Är det mina hjärnspöken som ger sig tillkänna igen? Vet inte, känner mig själv lite trött på det intensiva umgänget , men längtar samtidigt ihjäl mig efter att få träffa honom igen. Tidigare har jag ju bara längtat efter honom, och varje date har varit fantastisk. Nu ses vi jämnt och det känns kanske lite för mig som en vardag tillsammans. Redan?
har hittat en fantastisk cardigan med fickor och läderklädda knappar till honom i födelsedagspresent. Ska kolla efter den i hans storlek. Vill ju ge honom hela världen.

The eagle has etc etc

Det känns som om vi har landat i någonting. Vi ses så ofta, och längtar så mycket när vi inte kan ses. Och jag får hela tiden mycket love och bekräftelse. Och jag är oerhört lycklig. Och det är fantastiskt. Men jag är också så rädd för att det försvinner nu när det verkligen känns rätt och perfekt. Och jag är rädd för att vi för snart hittar våra roller och blir alltför bekväma i dem. han är en keeper, och därför måste det funka på lång sikt, utan vanlig lång-sikts-skit. Det måste vara så märkvärdigt och fantastiskt att lång sikt känns som det enda alternativet. Och jag vet itne hur man gör det. Och jag har ju ändå tränat på detta sen jag var 17. Har ingen lösning. Och längtar samtidigt ihjäl mig, fast han sitter fem meter bort hela dagarna.

Annan skit - min bästa kollega har fått ett annat job. Vilket är bra. För henne. OCh jag gläds faktiskt för henne. MEN jag måste också byta. NU NU NU. Det finns så himla få kul jobb och hon har knipit ett av dem. Det känns som en omöjlighet att lyckas få något nytt. Min love har lovat mig att hjälpa mig att lägga upp en strategi för detta. För nu är det nödvändigt att agera. När hon sticker kommer jag att gå under här. I mean it.

Hemma igen

Är tillbaka från London. Det måste vara den absolut tråkigaste och mest outhärdliga utlandsresa jag någonsin gjort. Otroligt bortskämt att gnälla över gratisresor med gratismat men jag ville bara hem. Jag vill läsa böcker, ligga i sängen under ett varmt täcke med en härlig varm man bredvid mig. Det är precis vad jag ska göra i helgen. Förutom mannen då.

Och kärleken. Ja kärleken är helt makalös, fortfarande. Det är fantastiskt precis hela tiden och jag är så oerhört rädd för att det ska ta slut, att något ska hända, att han ska tröttna, och föredra ensamheten framför mig. Det är verkligt rosa spunna drömmar och bättre för varje gång.

Igår sa han "you are my future". Good lord. Och vi pratade bröllop, om vi ville ha söner eller döttrar, om att jag är annorlunda än hans gamla tjejer (of course), men så tillvida att jag kan bjuda honom motstånd, att han inte kan köra med mig och göra som han vill. För att man tappar respekten. Och precis så känner ju jag med honom. Lovely match. Han har även berättad för några släktingar, att jag är varm, intelligent, intressant, vacker och inte fussy. Och han var stolt. Han är stolt över mig. Shit!

Han åker bort igen men kommer hem på söndag. Längtar redan så mycket. OCh nästa helg är VÅR. Hela helgen med honom. Jobbigt att jag har andra grejor jag måste göra men ska försöka ställa in så mycket som möjligt. Det här har jag väntat på i 100 år tror jag.

Har för övrigt 29-jeansen på mig, som visserligen verkar ha blivit lite uttänjda, men ändå sitter lite väl hårt.

Ska hänga med K & T ikväll. Nice

vad fan

För i helvete, jag vill hångla NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

London i solsken

Vädret är fantastiskt i London och jag som i vanliga fall älskar att vara här är uttråkad och rastlös och längtar bara hem. Vill hem till min underbara S. Åker hem på onsdag kväll och hoppas så att han kan komma hem till mig då, även om det blir sent, jag längtar enormt mycket efter honom och han bombarderar mig med underbara sms och mail. Oh lovely, vill ha mer, är beroende av den här drogen.

Snart ska vi dra på lunch och jag är sjukt hungrig. Äter så vansinnigt mycket och ofta nu förtiden. Måste sluta äta onyttiga grejor. Måste använda det dyra gymkortet. Men jag vill ju bara hångla och dricka champagne med min loverboy.

Gammal kärlek

Fick mail av den killen jag var ihop med i åttan. Vi hörs ungefär en gång var tredje år, och då mest av någon slump. Så kul! han skickade en bild på mig som han tog när jag var 15. Så här sa vi:


Han: Man kan ju verkligen hitta märkliga saker när man går igenom gamla kartongeri källaren...
Eller vad sägs?

Jag:
Good lord, är det möjligt!! Tänk om jag hade vetat då att jag skulle bli kontordtant... Som dessutom har påbörjat en ny ungdomstid i en etta på söder strax före 31-års dagen!! Heja

Han:
Ny ungdomstid? Hur går det till? Hur gör man? /jag vill oxå

Jag:
Tyvärr inleds alla nya ungdomstider med tråkiga saker såsom bodelning, lägenhetsvärdering, leta ny lägenhet fort som fan, och tillfälliga bostäder på Shurgard men följs av roligare saker som lägenhetsrenovering, -9 kg på 3 månader, champagne tre gånger i veckan på köksgolvet, och pizza till middag varje dag, samt potentiella och eventuella nya kärlekar. Och barn lär jag inte se röken av förrän jag är 35 (inga egna i alla fall, blir dock moster om 6 veckor som kompensation)

Vill du fortfarande?

Han:

Ja och nej.
Jag vill inte dela bo (har jag ju redan gjort några gånger och fan om jag ska behöva det igen), jag vill verkligen inte vädera lägenheter (hade en uppslitande tvist som inte slutade i rätten bara för att jag, till slut, vek ner mig totalt), jag skulle kanske kunnatänka mig att leta lägenhet (det är ju, trots allt, ganska kul att fantisera om sig själv i nya miljöer) och jag vill definitivt inte bo i en skrubb hos krämarna på Shurgard (blä, blä och massor med mer blä). Och även om jag visserligen säkert skulle bli oändligt mycket med attraktiv av att gå ner 9 kg så tror jag ändå att jag säger nej till det mer aptitliga champagne- och pizzaprospektet. Nya kärlekar får såna som jag inte ens tänka på.
Hur blir du moster? Vem ska ha barn?
Och varför bidde du singel? Eller är det en klumpig fråga?

Och jo, jag hade gärna skuttat tillbaka tio år och kört ungdomsrace ett tag, om jag parallellt fick behålla de mödosamt ihoptjänade vuxenpoängen, sonen och förvaringsmöjligheterna som en villa ju faktiskt innebär.

Hur ser det ut på krogen nu för tiden?

Jag:

Jag misstänkte det. Riktigt så blodigt har det inte gått till för mig, tack och lov, men har inte lust att göra om det så jag tänkte välja oerhört omsorgsfullt denna gång. Hur man nu gör det med två flaskor champagne i kroppen. (Tycker att jag förtjänar Champagne varje dag, pengarna börjar dock ta slut) Jag vaknade en morgon (låter bra) och insåg att detta inte var för mig, varpå jag säger det och är ute ur lägenheten 10 minuter senare. Vi har varken setts eller talats vid sedan dess. Tack gud för e-mail. Inte så smärtfyllt faktiskt utan mest skönt ändå. Känns skumt dock att gå från planer på barn och 4-rummare till ensamheten i en etta med sovalkov. Utan balkong. Hade valt snällhet och trygghet före intellektuell stimulans och det funkar ju länge man är sjukskriven och behöver en ställföreträdande förälder.

E (snart 28!!) får en baby 30 november - och hon bor här uppe också- i villa.
Krogen är en dyster plats. Man får inte röka och det luktar äckliga människor. Mitt köksgolv är bättre och troligtvis mer framgångsrikt också. Får se vad nuvarande champagnegäst slutar som, lite spännande är det ju ändå. Och C fick en tjej i juni. Snart är jag ensam kvar. Är inte desperat, inte, inte inte. Inte riktigt än, men framemot jul sådär. (Och absolut inte bitter)

Han:
Tycker nog att man kan få kosta på sig ett "fniss" och ett par rejäla drag i mungiporna efter denna, snudd på overkligt, tragikomiska historia. Du är ju helt skogstokig, människa! På ett bra sätt visserligen, men ändå... Snällhet och trygghet i stället för intellektuell stimulans...? Hmmm, låter välbekant. Kanske lite för välbekant.
Är du aldrig i hemma? Vore kul med en öl/drink (eller kaffe, eftersom krogmiljön, vilket jag ju vet när jag tänker efter, luktar som punkfestivalsbesökande tyska anarkister med kläder vars färg är omöjlig att bestämma och som följaktligen helt enkelt får heta "smuts".
Mitt jobb suger.

Jag: Mitt jobb suger också ... (måste tyvärr censurera ordvalet i corporate mailservrar), men letar nytt som en galning och börjar fundera på alternativa karriärer. Hmm, let's see , jag gillar att bada och läsa böcker (samtidigt), jag gillar väldigt högklackade skor och stora mängder sprit. Jag vill sova mycket och tjäna ännu mer. Oh well, det borde finnas något som passar in på den beskrivningen.Är ganska sällan hemma, men när jag är det är jag numera i dina gamla hemtrakter, Har dock planerat in ett besök under hösten men vet inte riktigt ännu när, måste vara försiktig kring 30/11 när barnbarnet kommer. Risken finns att det inte finns någon som betalar för de skaldjur jag måste äta när jag kommer dit. Men det vore kul att se hur småbarnsföräldrar ser ut nu förtiden, så jag hör av mig när planerna är mer definitiva

Kaos

Helt galen vecka på jobbet, konstiga saker händer och allt man tidigare gjort ställs på sin spets och man förstår helt plötsligt varför detta jobbet är viktigt. Har inte varit med om något så här skumt tidigare men fastän detta är dåligt för Kontoret flödar adrenalinet och jag har gått omkring hög hela veckan, Here is where the action is.

Och S har varit skitduktig och jobbar hårt och har fått fint beröm. Jag är stolt.

Vi har setts fyra dagar i rad denna vecka. Också helt galet. Nu är vi ihop. Jo. Det är vi.

Hittar du hit M?

Drack lite vin med M igår, och efter det vodka ur dunk med babysister.
Jag blev fullast. Sen åt vi scones med smör och björnbärsmarmelad. I love.

Har nya shortsen på mig idag och inser att de är för stora och faktiskt sitter ganska fult. Måste se om det går att sy in dem. Jag har en knytblus också.

Funderade lite mer på min alternativa karriär på tbanan imorse. Skall nog börja med kokboken ändå. Känner mig tryggast på den banan. Sconesreceptet får vara med. Ska jobba mer med ett nytt tema. Det gamla ska jag spara, eller kanske förädla. Hmm. Måste nog avsätta lite tid till det här. Pulsen ökar lite och jag känner lite förväntan igen.

Fan ta honom

Jävla skit, nu är jag sur och det känns rätt skönt att var lite sur och jag vill bara krypa ner under täckte och sura loss och då skickar han mig en jävla e-blomma och skriver:
solen skiner och du är underbar
Hur fan ska jag kunna motstå det? Tror jag måste tröstshoppa lite på lunchen fast jag borde spara mina pengar till London.

Aaaargh

What the fuck, nu är det sjukt konstig stämning mellan oss. Han undrar varför jag är på dåligt humör men jag har ingen lust att berätta så det enda jag säger är att jag inte gillar när folk talar över huvudet på mig och sen vill jag att han ska gå men han står kvar och ser konstig ut och det känns bara ännu mer konstigt. Konstigt. Är irriterad på honom, ingen särskild anledning, behöver vara i fred. Vill gå hem. Är sjukt irriterad över att Hemköp slutat sälja prinskorv i lösvikt. Annars hade jag gått och köpt det nu. Comfort food. Kom också på att jag såg en sida av honom igår som jag inte gillar, nämligen att han kan bli sjukt arg och reagera obehagligt. Vi hade problem med att installera DVD'n och han hade fan mig inget tålamod alls och blev helt sammanbiten och svart i ögonen, och jag fick en obehaglig känsla i magen och nu MÅSTE jag fan i mig röka. Vad ska jag göra med dessa känslor? Ska undvika honom resten av dagen, känner att jag måste ha lite distans. Kanske är detta en jämvikt som vi kan behöva får det är inte sunt att jag går omkring och avgudar honom hela tiden. Damn! Och som tröst tänker jag att jag ska gå ut och äta något gott, men måste behärska den impulsen.

angst

Jag är på sjukt dåligt humör, vet inte riktigt varför, mer än att det är lite strul på jobbet och att folk är dumma i huvudet och mina strumbyxor gick sönder 0857 på morgonen. Fuck. Känns skumt med S, vilket inte beror på något annat än mig själv, misstänker att jag behöver lite tid i fred, hur konstigt det än kan låta. Han ringde igår och vill att jag skulle komma över igen, tredje dagen på raken, och jag blev ju såklart överlycklig. Det känns ju verkligen som om vi är kära i varandra och har något särskilt. Jag hade iofs planerat skön kväll hemma men ville inte gå miste om möjligheten att träffa honom, jag åker ju dessutom bort på lördag. Vi kollade på film och myste igår igen och det var ju jätteskönt men helt plötsligt kändes det som om vi hade varit ihop i fyra år och det kändes inte så kul. Och för att verkligen cementera den uppfattningen var jag inte särkilt road av att ligga med honom heller. Tycker väl visserligen att han kan jobba lite mer med förspel. Han är alltid redo och sa besviket igår när jag påpekade att förspel kunde vara en idé - men jag blir ju upphetsade bara av att pussa dig. I'm so sorry, men så funkar inte jag. Och sen har har han ju ett rätt otrevligt morgonhumör som jag idag inte hade någon som helst fördragsamhet med. Och dessutom börjar jag bli tjock igen och trots att jag har väldigt goda intentioner varje dag så orkar jag absolut inte träna och äter bara fel. Igår åt jag fruktsallad och youghurt till middag och det hade funkat om jag hade stannat hemma men hemma hos honom blev det både glass och choklad. Och jag hatar det, känner mig ful och är så himla orolig för att se ut som förut. Måste försöka vara lite hårdare mot mig själv och inte luckra på mina regler när jag utsätts för minsta lilla frestelse. FAN vad den här dagen har börjat dåligt. Måste gå hem idag och ta hand om mig själv, läsa mina nya böcker, se på TV och känna mig trygg hemma, ensam. Är så röksugen och rökte tre cigg igår innan jag gick hem till honom och fick givetvis andnöd i sömnen som ett brev på posten i natt. Min kropp klarar inte av att röka och ändå, ändå.

börjar bli sloppy

Känner att jag börjar bli lite lat och oenagagerad. Kärleken är just nu så ljus att till och med bitterheten börjar avta, alt avvaktar. vi har det så sjukt bra, det känns fantastiskt, och så där nykärt som man bara tror att andra har. Igår var det läge för film och pizzakväll efter vårt sjöslag i söndags och det kändes sådär tryggt och trevligt och kärleksfullt att jag slutar obsess för stunden.

Hade just meningslös diskussion i iditotisk fråga med kollage som inte höll med mig och då snäste av mig på ett sjukt otrevligt sätt. bitch. Är skitirriterad över just det.

Har ätit lite för mycket pizza och hamburgare påsistone, dessutom drack jag vin varje dag förra veckan. Denna vecka (förutom igår) SKA jag äta fibrer och grönsaker enbart om det inte händer något särkilt. Vill ha tillbaka den där platta magen. Nya byxorna börjar kännas lite små igen. Blä.

jag är sjukt lycklig. Hurra!

Jag är så lycklig. Det är en fantastisk känsla, det var så länge sen.
Han var bortrest igen, och jag var på landet med I och A hela helgen. Vackert, brinnande löv, knivskarp stjärnhimmel och sövande luft. Hemma i stan träffades vi äntligen. Äntligen. Han hade presenter med sig till mig från resan, superlyxig ansiktskräm från Lancome, vin och annat. Vi lagade mat och pratade i timmar, ville aldrig sova utan bara vara med varandra. Vi talade om relationer, gamla sådana och den vi har nu. Två gånger sa han till mig att han var kär i mig och jag grät nästan av fullständig lycka. Vi talade om äktenskap och samboskap som en naturlig utveckling. Vi gav varandra miljontals komplimanger och vi kysstes i timmar.
Vi bekräftade varandra och lyfte varandra. Det var vi. Och idag vill han träffa mig igen. Längtar efter kvällen. Han tycker jag är väldigt osjälvisk och det känns makalöst att höra, är inte alla inbitna egoister? Och han menade samma sak som K menade när hon sa att jag var kärleksfull, att jag ger mycket, i små gester. Tänk att jag är sån, jag visste inte.
Jag vill tillbringa mer tid med honom för den här drogen är den bästa jag prövat. Ever.

bara massa gnäll

Känner oftast att jag bara gnäller och klagar över det mesta och funderar då på hur fruktansvärt tråkig jag måste vara att umgås med. det är ett jävla gnällande. Men inser snart att de flesta inte är så mycket bättre och att jag uppträder lätt maniskt de flesta dagar då jag kan gnälla sönder mina kollegor en hel förmiddag och sedan sitta och kvittra, strö komplimanger och arrangera fester med en glädjenergi så måste vara sprungen ur artificiella droger. Har nu slutat med de flesta droger, men det kan ju inte de veta. Måste vara påfrestande för de runt omkring. Ofta sjungar jag och pratar för mig själv också.

Åt Wallenbergare till lunch från NK, men de blev inte tillräckligt varma i micron efter 2,5 minuter och jag orkade inte gå ner en trappa för att micra dem om igen. Det var gott ändå - jag älskar wallenbergare - och nu är jag så mätt att de nya knickerserna sitter lite väl trångt.

Köpte en wrap på Vero Moda av alla ställen - premiär där, men den syntes ut i Gallerian och övertalade mig att lägga upp 260 pix på disken och det var ju nästan gratis så det gjorde ju ingenting. Det blir måndagens outfit, med bruna strumbyxor och bruna stövlar.
pusspuss

Jag trippar också down memory lane

För 10 år sedan:
läste jag på juristlinjen iklädd svarta Filippa-strechjeans (inte alls olika de stuprör jag använder idag), Timberlandkängoer, svarta stövletter och Barbour-jacka. Var vansinnigt kär, lycklig och emellanåt olycklig i "den Onde", och ägnade större delen av min tid åt att plugga. Jeesus, vad tråkigt jag måste ha haft... Och jag bodde i en snuskig studentkorridor. Jag trodde jag var vuxen och hade hittat min man.

För 5 år sedan: Insåg jag att jag var väldigt långt från vuxen och flyttade till Stockholm och läste sista året på ekonomlinjen. Delade lägenhet med en kompis som genom det blev en fd kompis. nu är vi kanskekompisar. Klädde mig i trånga jeans med boot-cut, burberrykjolar, långa koftor, sneakers, krokostövletter och toppar med glitter och pärlor. Hängde mest i Hornstull och på Långholmen, umgås i kollektivliknande gäng och hade kort poplugg. Ser ut som en söt femåring på korten från den tiden. Var ihop med P som bodde i Danmark, vi sågs en gång i månaden.

För tre år sedan: Jobbade jag på samma företag som idag, men inte samma tjänst, hade sjukt tråkigt på jobbet och en väldigt skum arbetssituation vilket ledde till en 8 månaders sjukskrivning framåt våren. Var mest klädd i kostym/dräkt och joggingbrallor på kvällarna. Hade precis blivit ihop med den senaste förmågan och var väldigt glad över det. Drog till London och jobbade (läs shoppade) en månad under hösten.

För ett år sedan: hade jag varit tillbaka från sjukskrivningen ett år och jobbat ett år på mitt nuvarande jobb. Var fortfarande ihop med densamme men började känna att det kliade inombords och funderade dagligen på att göra slut och sälja lägenheten. Klädde mig i A-formade kjolar, USA importerade Fryes och tunikor en masse. Vägde 9 kg mer än idag och undrade om det var så här livet skulle bli...

För en månad sedan: klädde jag mig fortfarande i vita kjolar och vita toppar till kilklackar och vägrade välkomna hösten. hade börjat dejta S, var sjukt orolig vissa dagar och lycklig andra. Var i Danmark en vecka och söp ner mig totalt. Åt femrättersmiddagar varje dag och lyckades ändå gå ner ytterligare ett kilo på den dieten.

Igår: hade jag svarta byxor instoppade i Fryesen, svart H&M linne, Svart chiffongtröja från Gucci, grön spindelschal och brett kolafärgat bälte i midjan. Gick hem och hetsåt godis efter att ha bråkat med två (!!) av mina vänner - bråkar aldrig med mina vänner. Och äter aldrig godis.

IDag: Har jag bruna stövlar, bruna argylemönstrade strumbyxor, brunvita tweedknickers, svart sidenband i midjan, brun v-ringad tröja och vitt kukuiihalsband. Ska åka till landet med I och A i eftermiddag, dricka vin och äta ost. Tycker att dan ska gå fortare. Kommer att sms:a med S.

Imorgon: mysbyxor i vinröd plysch, grå tröja, gröna gummistövlar, mer vin och en härlig höstpromenad i skogen. Kanske lite kantareller...

Fortsatt love

Fick bara nog igår på jobbet och bestämde mig för att ta semester resten av dagen. Så skönt, solen sken så jag hookade upp med H i Kungsan och satt på Piccolinos uteservering och drack öl. 5 oktober!!! Mer av det sköna livet. Drog sedan hem och sov i fyra timmar och försökte lite pliktskyldigt renovera lite men kunde verkligen inte bry mig särskilt mycket utan gjorde istället scones och varm choklad till middag . Kanske det godaste som finns i hela världen. Sms:ade S och fick lovely svar, och fick även ett längtansfyllt sms mitt i natten. Och idag när jag loggade in såg jag att han hade mailat mig under eftermiddagen igår också. Clearly, we're on to something...
Antingen har han blivit mer kär i mig, eller förstått att han måste höra av sig för att jag inte tror att han tycker om mig annars. Förra veckan hördes vi ju inte alls. Jag är lycklig lycklig och längtar så till söndag. Jag har en pojkvän. Vi träffas visserligen aldrig, men det är ju sekundärt.

svävar fortfarande

Drack två glas vin i lilla baren och hade rätt kul, men var lite för seg för att orka engagera mig, ville bara hem och fundera över allt S sa till mig i måndags. Köpte en stor pizza på vägen hem och blev ARG på mig själv, för att jag är så sjukt sloppy med mat. Behöver verkligen äta lite fibrer och grönsaker snart men har ingen lust. Såg på Desperate Housewifes och läste Middlesex till jag somnade trött. Hörde inget från S men oroade mig inte över det utan känner lugn. Vi ska ses på söndag, det räcker. Och när jag vaknade i morse hade jag fått ett sms av honom från London. Och mitt hjärta slår ett extra slag och jag ler så brett att det stramar i läpparna. Och jag är truly happy nu.

Kom ihåg: Uppskatta den här lyckan nu, den är troligtvis borta i morgon.

Att lönen redan är slut är ett mindre problem just nu, kan med glädje ägna mig åt att dagdrömma i sängen varje kväll. Det är billigt att vara kär!

Det bubblar

Är så lycklig och full av kärlek att det bubblar inom mig fast jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Försöker stå ut till halv sex då jag ska träffa K och K i lilla baren på Riche, fast jag är bakis och längtar, längtar efter att få gå hem och sova och äntligen kunna fundera så allt vi sa, och allt vi var igår. Hur det kändes och hur han kändes. Nu tror jag att jag aldrig igen kommer att behöva vara orolig, jag känner att min kropp är till brädden fylld med hans kärlek men misstänker att jag gråter och förtvivlar om en vecka igen. Men jag ska leva på mina moln ett tag till.

Gud i London vad jag är lycklig idag!

Gick hem igår och hetsdrack 4 glas vin med K och obsessade över hur relationen med S egentligen funkar, och om det verkligen är en relation.
Åkte sen hem till S vid 9 och lagom packad, men han plockade fram mer vin till oss. Och detta är saker som han sa:
- jag har saknat dig så mycket
- jag tycker så mycket om dig (tusen gånger)
- du är snygg/söt/vacker (tusen gånger)
- När jag sa "Jag är kär i dig" sa han "och jag i dig"
- vi ska åka på semester tillsammans i november

Han blev jätteledsen och besviken över att jag inte trodde att han var kär i mig, att han tyckte att han visade det jättemycket. Han sa även att han undvikit relationer länge, men inte kunde med mig.

Jeeeeesus, kommer inte ihåg mer nu, men är helt hög av kärlek, kyssar och underbara ord. Längtar tillbaka till sängen och kroppskontakt med honom trots att jag knappt sovit en blund som vanligt med honom.

Vi har bestämt date till söndag.

Jo, nu kommer jag ihåg en viktig sak: han sa är jag din kille, och jag sa är du min kille, och sen fortsatte vi så några vändor till han sa jag är din kille och då sa jag du är min kille.
I love this.
Han ärlskar mitt sätt att vara öm, varm och kärleksfull samtidigt som jag är passionerad och erotisk. Exempel: Jag kysser honom ordentligt samtidigt som jag ömt håller mina händer om hans kinder. Shit vad coolt.

fy faan vad jag hatar honom

daten har nu reducerats till ett glas vin hemma hos honom vid 8-9-tiden. Ashole.
hatar att vara så lågt prioriterad, hatar att han inte är kär i mig.

Äntligen en date

Han vill "jätte gärna" äta middag med mig idag!!
Yes!!!
Egentligen borde jag prata allvar med honom, men vet att jag inte kommer att våga.
Så feg.

Jag fattar inte!?

Ägnade söndagkvällen åt att gråta ögonen ur mig för att han inte hörde av sig och bestämde mig för att detta förmodligen innebär att det är slut mellan oss. Är han helt dum i huvudet eller, fattar han inte att man måste höra av sig när man kommer hem efter 5 dagar och inte haft någon kontakt. fattar han itne att det är så förhållanden funkar. För när jag kom till jobbet i morse undvek jag väldigt noggrant att se honom i ögonen men märkte att han såg mig och när jag loggade in hade jag redan fått ett mail:

"God morgon, vad snygg du är idag".

Inbillar mig fortfarande att man inte tänker dumpa någon när man skickar sådana mail. Men vad tror han då att vi har? Tror han att vi efter två månader bara flörtar med varandra, eller vadå? Måste jobba lite men vad faaaaaaan, ska fundera och återkomma!

Jag älskar brunch

Mötte ena syrran och svågern på Strand Hotel för brunch. Hon har nu 8 veckor kvar till nisse kommer ut och hon är så sjukt tjock!!! Och efter brunchen var hon nog ännu värre faktiskt. Det var gott och bra, men jag tycker inte att det kommer i närheten av berns Brunch eller den på Gothia towers i GBG. Och den här kostade ändå 220 spänn. Jag belv självklart helt proppmätt, men lyckades faktiskt ändå inte äta i närheten av hur mycket jag brukar kunna sätta i mig under brunch.

Sen fick jag ont i magen, såklart.

Svåger gick till jobbet och syster och jag åkte till farmor och stannade i två hela timmar. det var sorgligt och tråkigt oah nästan outhärdligt. Sen åkte jag hemma och byggde lite. badade och grät i två timmar över att S inte ens kan höra av sig när han kommer hem från semestern. Var fullständigt övertygad om att det var slut.

Spyor

Vaknade halv sju med en huvudvärk från helvetet och ligger och funderar på hur jag ska stå ut. Mina treo är hos S, av någon synnerligen dum anledning, fick nog för mig att jag skulle vara mest bakis hos honom. Kan inte somna om för att det gör så ont och plötsligt måste jag kräkas. Och jag kräks, oavbrutet i tre timmar och somnar sedan utmattad på badrumsgolvet där jag också vaknar12.30. Vidrigt.

Möter upp K, J och T, vi shoppar lite, jag shoppar en väggklocka, 8 ljus till badrummet och lämnar in foton för framkallning och sen släpar vi oss till mcD, för jag höll på att svimma av undernäring. Och det var så sjukt jävla äckligt. Är inte särskilt gott vanligtvis men detta var fan i mig det värsta jag ätit någonsin.

Ingenting från S.

Sen drar vi hem till dem, käkar middag, och sticker framför TV'n hela kvällen. Riktigt skönt och sen somnade jag på golvet i T's rum.

Inget produktivt gjort alls bara för att jag lyckades bli alldeles för full i fredags. Det var inte ens särskilt roligt. Syster Bitter trodde att det berodde på att jag gått ner så mycket i vikt, och att jag fortsatte dricka lika mycket som förut - att min kropp alltså inte pallar detta. Kan vara en teori, en annan kan vara att 14 glas vin är lite over the top.
What do I know...

yessss

Två glas vin, en cigg och jag är redan spyfärdig. Har fått blåmärke på höften av stl-29 jeansen.
Ingen kontakt från S. Verkar som om det blir en fantastisk helg! Fd ligg tillika annan kollega tycker jag blri snyggare hela tiden och föreslog date idag, imorgon, på söndag eller när som helst nästa vecka. föreslog att vi skulle diskutera det om en och en halv vecka. Hoppas han har glömt det till dess. Är INTE intresserad.

uppknäppt

NU knäppte jag upp de två översta knapparna i stl-29 jeansen. Jag andas igen

sjukt tråkigt

Jag har ett sjukt tråkigt jobb, har varit här för länge och vill ta mig vidare men det verkar vara omöjligt. Jag gör allt jag kan för att undvika att arbeta och tycker att jag har en skamligt låg lön i förhållande till mina kvalifikationer (dock ej arbetsinsats). 40 minuter kvar till fredagsvinet., har fan ingen aning om hur jag ska fördriva dem. Stl 29-jeans känns lite väl trånga efter jättelunch, har inte andats sen 13.10.