fredagsvin

Det är sjukt lugnt på jobbet, alla sitter och bloggsurfar och skickar skitmail sinsemellan. Inget händer så kl 3 blir det istället fredags/nyårs/uttråkningsvin här. Det är om sju minuter. Sen drar jag och Loverboy till Dalarna med hans polare och har det förhoppningsvis jätteskönt ända fram till tisdag då jag är tillbaka i den uppkopplade världen.

Till min STORA lycka hittade jag ett par vintagegucce skor med tillhörande kuvertväska som passar helt perfekt till min Audrey-inspirerade nyårsklänning. Jag blev så lycklig att jag nästan DOG. De är fantastiska och gjorde att jag inte kommer att kunna köpa några nya linser den här månaden, men wtf. Jag är kär.

LOVE.

Min nästipp trillar snart av

Är så sjukt bakis att jag knappt klarar av att sitt upp. Middagen igår blev jättebra förutom bärtarteletten som blev lite för besk av citronen. Oh well. Vi drack tre flaskor champagne och en halv liter Calvados. Hur fan är det möjligt? Båda våra morfäder är alkoholister så vi enades i morse om en ny approach tillsammans. Nästa år. Klockan tre kröp vi på alla fya upp i sängen och vi lyckades försova oss och slank in på jobbet vid halv elva med svansen mellan benen, och alla kollegor log mycket skadeglatt. Sitter nu med några pannkakor i kroppen och en burk Cola framför mig och längtar till om fyra timmar då jag ska hem och sova och värma mig under bådas duntäcken. Vågar inte ens tänka på hur lång tid det kommer att ta för mig att diska ikväll. Vi lyckas alltid totaltrasha varandras hem efter våra middagar, det står disk överallt, många rätter, många tallrikar. Överfulla askkoppar, tomma flaskor, kläder spridda från kök till badrum och sovrum, miljoner skivor på golvet och ett stort antal prylar som vi plockat fram och använt till jag vet inte vad under kvällen.

Vi pratar, skrattar, dansar och rör oss konstant, flyttar på stolar och sätter oss nära. Vi klär av oss under samtalen, fortsätter diskutera allt det där som är viktigt och igår var så nice, så nice. Han började gråta vid två tillfälllen, det ena när jag berättar hur jag älskar honom, hur viktig han är och det andra när jag skojade lite med honom om en grej, som kanske inte är så viktig men som han ändå tycker är jobbig. Sen pratar vi framtid och lycka och vi älskar varandra så mycket mycket mycket. Han berättar om sin uppväxt och om viktiga saker jag älskar att han vill berätta allt detta för mig. Är genuint lycklig nu.

Change of plans

Det blev ju ingen middag igår, due to jobbiga hantverkare. Men det var rätt skönt för jag var dödstrött och behövde gå hem och vara ifred och ta det lugnt. Så det blir ikväll istället. En av alla de saker jag uppskattar så mycket med Loverboy är att vi delar matlagningsintresset, och att äta dessutom. Så vi lägger mycket tid på att läsa recept, laga och äta. Så bli inte skrämda av menyn som kommer nu, som kanske ser lite ambitiös ut, men jag lovar, jag gör den på två timmar (och hinner förhoppnignsvis duscha och diska innan han kommer).

- Gåsleverkanapéer ( stek formbröd, öppna gåsleverburken, et voilà) (5 min)

- Skummig räksoppa med vitlökssticks (Effektiv tid 25 min )

- Blodig entrecôte med getostgratinerat basilikamos och karljohansvampsås (Effektiv tid 15 min)

- Tre desserter: hallon- och blåbärstarteletter med citronkräm ( 15 min) Chokladmousse (5 min), zabaione (15 min) Små avsmakningsportioner

- Ost, ej ännu bestämd med fikonmarmelad, (2 min)

Dvs 82 minuter. Det tricksiga är at planera kok- och ugnstider ordentligt, så är det klart på 2 timmar, typ att räksoppan kokar med tartelettformarna gräddas osv.

Längtar, och blir sjukt hungrig när jag läser det. En timme kvar till lunch...

Lugnet kommer åter

ÄNTLIGEN, är julen över. Pustar ut och gläds t o m att återse min dator på jobbet. Otroligt, trodde aldrig att den dagen skulle komma. Inte för att det är kul här, men ändå, mycket bättre.

Men julen var ändå helt OK fick några fina julklappar och det var skönt att vara med min familj, tyvärr inte alla andra människor som kom. Ja ja.

Igår kom Loverboy hem och jag längtade så efter att få träffa honom efter att han fullkomligt bombat min telefon med sms under helgen. Och jeeesus vilket återseende. Är mycket nöjd och belåten idag, samt oerhört kär. Hoppas verkligen att detta håller i sig nu, och att inget går tillbaka till hur det var förut. Det verkar ju som att någonting hände den kvällen jag sms:ade och sa att jag var ledsen, för sedan dess har det bara varit rosor och champagne. Har ingen anledning att kalla mig bitter idag.

Champagne blir det ikväll också, till Loverboy, när vi skall fira jul tillsammans. Sitter och grubblar på menyn och har hittils bara kommit till varmrätt och dryck. Kanske kan jag få några tips på förrätt och efterrätt av någon läsare. Please.

I alla fall, Det blir Champagne hela middagen, Pol Roger, och före maten blir det gåsleverkanapéer (dock inte till mig som verkligen hatar allt med lever i, men han älskar det så det fixar jag så klart).
Varmrätten blir blodig entrecôte, potatispuré med getosttäcke samt Karl Johansvampsås.
Funderar på någon soppa till förrätt, troligtvis fisk eller skaldjur samt något med choklad i till efterrätt. Vill gärna ha ost själv så jag funderar på att köpa bara en liten ost och ha med fikonmarmelad före desserten. Vad säger ni??

trött och så

Är fortfarande sjuk men sitter på jobbet och försöker städa undan en del innan jul. Har inte köpt några julklappar men tänkte ta en lång lunch och försöka fixa det då. Hatar jul och julklappar.
Loverboy har åkt bort över julen och jag saknar honom lite men uthärdligt är det nog.

Var på Grand Hotell igår och tog en drink med jobbet, berättade om Loverboy och ALLA blev sjukt förvånade. Jag måste vara mycket mer diskret än vad jag trodde. Har nog också kommit fram till att jag nog inte tycker så mycket om en kollega, som jag nog har betraktat som min närmaste. Hon säger saker som jag inte kan ha fördragsamhet med, tidigare var jag nog mer immun, när jag kom tillbaka från min sjukskrivning och fick en ny verklighet. Då var jag inte lika kritisk, och nu känns det som om min självbild och styrka är en helt annan, och jag kan se henne i ett annat ljus. Jag behöver henne inte, och behöver därför inte acceptera saker jag inte gillar. Skönt på sätt och vis. Mina vänner blir färre och färre, och de bekanta fler, har blivit duktig på att rensa bort de människor som tar så mycket mer energi än de ger. (ja, inte Loverboy då, men det känns som om det börjar jämna ut sig nu).

Träffade kära far lite senare på Prinsen och åt Wallenbergare, och de var fantastiska, jag hade glädjetårar i ögonen när jag åt dem. Lite lycka på en tallrik. Sen hämtade vi mamma vid tåget och gick hem till mig och drack G&T. Nice.

I helgen, tre dagars olidligt julfirande med släktingar jag inte gillar, men är tillbaka på tisdag. Då är Loverboy hemma igen. Vet fortfarande inte vad jag ska köpa!!! HJÄLP

Nicely

Det rullar på, det går bra och jag känner mig lugn och inte orolig. Men jag vore inte Bitter och Cynisk om jag inte klagade lite också. Så det kommer snart. Men först:

Tisdag kväll - very nice. Middag på Mellis. Vi hade det jättebra och när jag kom hem låg ett berg med julklappar från honom som vi sparar till efter jul (jag har inte hunnit köpa ännu). Please help me - vad köper man till en ny pojkvän???

Onsdag kväll - jobbmiddagen på Sturehof med alla respektive. Alla blev faktiskt ganska förvånade och tyckte att det var otroligt att vi varit ihop i 4 månader och ingen märkt något. Det var också trevligt.

Men, please, where is the sex?? Jag känner ju till hans issues (som är hans privata, så jag behåller dem för mig själv), och jag förstår honom, men i början var det betydligt mer action. Det känns mycket märkligt att lägga sig bredvid varandra, säga god natt, och sen har han somnat, ögonblickligen. Varje gång senaste veckorna. Man ska ju inte pressa, men tror att det är dags för ett litet samtal någon gång efter jul.

I morse väckte han mig och sa - jag älskar dig väldigt mycket. Nicely.

Steady progress

Förutom att jag har fått dubbelsidig ebola och pesten ser det ganska ljust ut ändå. Ägnade gårdagskvällen åt att vara sjuk tillsammans med glass, pizza och TV. Hade hoppats på att känna mig lite bättre idag men varför skulle just jag ha sådan tur. Följaktligen sitter jag och syr ihop en stor affär med hushållspapper uppstoppat i näsan. Kollegorna svarar i telefonen eftersom jag inte kan höra den. Måste hitta röda underkläder samt tomteluva på lunchen, har utlovat Christmas surprises to Loverboy, och jag vet att han skulle skratta så att tårarna rann, och vad gör man inte för att glädja dem man älskar?? (för mycket uppenbarligen). Så big business får vänta en stund. Pluss att jag måste blogga.

Ytterligare en kollega har fått ett nytt jobb. Börjar bli allvarligt deprimerad av detta. Snart har jag varit längst här. Måste torka bort snoret och nätverka lite. (Not).

Ikväll ska vi träffa hans kära mor en stund, ha romantic dinner någonstans och på onsdag blir det parjobbmiddag. Very interesting.

ASS

Hon blev jätteglad och gratulerade. Jävla lögnare.

Nyfikeeeeeeen

Han berättade för sin chef över lunch, som tydligen inte blev så glad. Men han berättar ju inte vad hon sa. Berätta nu!!!. Jag är så jävla nyfiken, (och lite stressad).

Söndagen

Förkylningen vägrar ge med sig men dagen börjar härligt, han bakar scones till mig och det är en känsla av stabilitet, invand relation och faktiskt nästan vår första frukost tillsammans. Men väldigt lugnt och skönt. Vi äter ju inte frukost. Sen går vi ut och köper julklappar, han vill att vi ska träffa hans mamma, och jag sjukt nervös och mycket tacksam när hon är upptagen på annat håll. Jag vill att han ska vilja att jag träffar hans familj men jag vill ju egentligen inte träffa dem. Det räcker med honom. Han pratar om en jobbmiddag med respektive på onsdag som han frågar om jag vill följa med på. Då kommer det ju ut, om det inte hinner göra det innan. Och jag får dubbla roller, girlfriend och kollega. Tycker att det ska bli rätt kul att se kollegornas miner när flickvännen ska introduceras. Vi pratar om så mycket, och jag är lugn, han pratar framåt, vill bestämma när vi ska hinna ses innan han reser i jul, håller hand, hånglar i tunnelbanan och allt annat härligt.

"Det är din förtjänst att jag är lycklig".

Men så klart, misstänksamheten är inte borta, bara on hold just nu, men hoppas ju att den vill försvinna, att vi fortfarande ska ha det så här, att jag fortfarande känner mig avslappnad och lycklig.

"Jag kan ju inte det här med relationer, har ju aldrig fått det att funka. uå får säga hur man gör"

Part III

Lördagen tillbringades i sängen. Men inte Loverboy, för han låg på badrumsgolvet fram till halv fyra. Jag var snäll nog att lägga ettt täcke över honom. Jag mådde dock väldigt bra, åtminstone ur bakfylleperspektiv. Med förkylningen var det värre, första halvan av dagen kunde jag bokstavligen inte få fram ett ljud, men det blev bättre så småningom.

Sedan blev kvällen sådär underbar och ljuvlig som jag har längtat efter så länge, vi var på 30-årsfest men var båda två lite ömtåliga och ägnade oss mest åt varandra, dels hade vi fantastiskt roligt, såsom vi har när allt stämmer och vi båda skrattar så att vi nästan spyr ur näsan, och dels pratade vi om viktiga saker, om att han vill berätta för sin chef också, hur vi ska fira nyår, hur mycket vi tycker om varandra osv osv i all oändlighet. Vi gick runt elva och kröp ner i sängen med te och lussekatter och vi ligger nog och fnissar i två timmar när han säger, jag har så roligt med dig, jag vet säger jag och blundar sen och somnar lycklig.

Part II

Nåväl. Runt elva lämnade alla julfesten, de flesta gick hem, men ganska många följde med till Bistro Jarl. På vägen berättade jag för Loverboy att jag hade berättat för chefen. Jeeeesus, han blev rätt arg. I nåt jävla gatuhörn står vi och argumenterar, jag minns inte vad vi sa, men han ville nog ha blivit förvarnad innan och tyckte att vi hade kommit överens om det. Men till slut tröttnar jag på det hela och säger - antingen går jag hem eller så fortsätter vi festen därinne, jag orkar inte detta. Han tyckte fest vara en bättre idé och sen var allt detta som bortblåst. Timmarna på BJ är lite suddiga och inte så mycket viktigt hände mer än att min kollega P, som är en väldigt vacker man, försökte kyssa mig. Blev väldigt förvånad, och skitskraj att loverboy hade sett det, men tack och lov inte. Pratade med en miljon människor och försökte dessutom överrösta musiken, så jag tappade min röst. Jag tror jag hade rätt kul. Någon gång mitt i natten ramlade vi hem, via korvkillen, i en taxi. Var tvungen att skriva på Loverboys slip i taxin, hans fingrar fungerade inte. Konklusionen av kvällen, på kärleksfronten, kändes ändå helt OK.

Låååååååång helg, del 1

Det verkar som om jag måste jobba rätt hårt idag, samtigit som jag är så himla förkyld att det piper i öronen på mig. Helgen får dokumenteras stegvis, mellan telefonsamtalen, som jag f ö inte förstår hur jag ska klara av, tappade rösten i fredags och väser fram korta meddelanden till mina kollegor. Alldeles nyss ringde en kollaga som jag inte träffar så ofta, men som med säkerhet var på Bistro Jarl i fredags, jag minns det lite vagt. Han villa kolla att vi fortfarande levde..., han var osäker om Loverboy och jag skulle överleva natten.

I alla fall, jag var på extremt dåligt humör när det var dags att gå till julfesten och orkade överhudutaget inte ens tänka på någon strategi. Så jag gjorde tvärtemot vad jag hade föresatt mig, dvs ignorerade strategin och ägnade mig åt stora mängder vitt vin istället. Mina kollegor var ännu duktigare än jag på vinet.

Mitt dåliga humör försvann så småningom och jag hängde mest med de av mina kollegor jag faktiskt tycker bra om, och ibland pratade jag lite med loverboy, men oftast inte. Men det kändes OK, och jag orkade inte bry mig om honom. Det var väldigt generöst med vin och väldigt snålt med mat på vår julfest. Tyvärr. Någon gång runt tio tyckte jag att det var dags att berätta för min chef om loverboy. Vi hade ju pratat om att göra det i onsdags och just då tyckte jag att det var dags.

Det. Var. Dumt. Av. Mig.
Jätte, faktiskt

Vin...

Träffade I på Metro igår och drack lite vin. Jag hade tidigare under dagen mailat henne bloggkommentarerna (dock ej själva bloggen). Hon hade ägnat hela eftermiddagen åt att finna min blogg men inte lyckats. Allt som står här känner hon till men det kan ändå vara skönt att ha förmånen att vara anonym. Tror jag.

Hon hade i alla fall också funderat en del på kommentarerna, och hennes första reaktion hade varit "vilken dålig vän jag är som inte har givit sådana här råd, utan snarare rådet att man vänjer sig". Så vi diskuterade hur undergiven jag egentligen är och kom fram till att det är alldeles för mycket. Intressant att se hur perspektiven kan förändras när någon utomstående tittar på problemen.

Vi kom inte så långt men kom fram till att jag ska pröva min nya strategi ett tag, och annars låta bli alltihop. Kommer ju att bli lätt... Tre timmar kvar till Riche.

Julfest

Idag är det julfest med jobbet. Jag ska bli jättefull och har min svarta HM-omlott och najsiga höga stövlar. Ev. kanske vi outar vår relation också, men känner att det kanske inte är läge, när jag samtidigt funderar på hur mycket mer jag vill ta av detta.

Ju mer jag har funderat, desto mer verkar det som om teorin om balans i förhållandet stämmer, framförallt när jag funderar på hans beteende på sista tiden. Så det blir alltså en helomvändning från min sida där han ganska snart kommer att märka att han inte alls kan ta mig för given. Jag spyr visserligen av att spela spel, speciellt efter fyra månaders förhållande, men visst, om det är det som krävs. Så nu kommer alla mina manliga kollegor (ca 40 st) tycka att jag är ovanligt trevlig på festen ikväll. OBS! - tänker jobba mig runt rummet och prata med var och en, och inte stå och hänga vid loverboys sida. Alltså inte flasha brösten eller dylikt. Som del ett i operation ångra arselt av dig.

Det blir nog bra. H och jag börjar kvart i fem på Riche, så att vi inte kommer nyktra till festen, Gud förbjude. (Har de öppet före fem?)

Kommentera kommentarer

Fredrik strikes back, och ger mig mer att fundera på. Är jag så där undergiven? Jo, det kan nog stämma ändå. Jag känner nämligen inte igen mig själv i det här. Har aldrig varit i den här situtationen tidigare, har alltid haft turen (?) att ha haft pojkvänner som har avgudat marken jag klivit på, så visst vet jag hur det är att bli älskad på riktigt. Men problemet med det är att man blir bekväm och visar emellanåt inte alltför trevliga sidor. Det är lätt att ta någon för given då, precis som loverboy gör med mig nu. Jag känner ju igen allt detta, ur hans perspektiv, men hade väl hoppats att vi skulle mötas på en någorlunda jämnlik nivå.

Alldeles i början när vi talade om kärlek pratade vi faktiskt en del om den jämnvikten och jag minns att han hade ett liknande resonemang, om att man tyvärr kan bli en lite sämre människa om man har ett känslomässigt överläge. Han trodde då att vi var precis jämna. My ass. Fyra månader tog det att komma dit, eller i alla fall till den slutsatsen.

Är en sucker för Loverboy, det erkänner jag villigt, och förstår att det kommer att bli väldigt svårt att ändra den här balansen. Jag kommer inte att ge upp, inte ännu, utan försöka ändra på ojämvikten. För rimliga är krav är det ju ändå rimligt att ställa. Gillar absolut inte att spela spel utan vill köra på, vara rak, och säga här är jag, jag är kär i dig, ska vi, eller? Och vill ha samma rakhet tillbaka. Men fine, I too can tango...

Starting very now!!

Kommentarer

Jag läste mina första kommentarer i bloggen och hela magen drog ihop sig. Fredrik och Maboli, tack för insiktsfulla kommentarer. Jag funderar på om det är som ni säger, och om det jag skrivit här avspeglar verkligheten. Är allt sant? Inget är lögn i alla fall, och bloggen har jag i princip använt som ett strukturerat sätt att föra dagbok, det blir sällan av om jag ska göra det hemma. Och er analys gjorde det ganska tydligt för mig att det kanske inte bara är jag som är nojig, utan han kanske är dum i huvudet ändå?? Läskigt. Men trots era goda råd måste jag nog låta det gå ett tag till, och förstå det av egen kraft också. (Och kanske hoppas på underverk!!) Men jag skådar ljuset idag!!

ja ja

Förkylningen avtar i alla fall men är väl temporärt ersatt med en liten bakfylla. Ska upp och presentera en grej kl 10 och borde förbereda mig men har istället 36 minuter på mig att blogga istället. Har hittat ett nytt jobb som verkar riktigt kul, handlar bla om analys av Östeuropa ur mitt branschperspektiv. Har alltså ägnat en stund på morgonen med att uppdatera mitt CV. "I love the Baltics, eller nåt"

Drack en flaska Cava med M på Riche igår innan jag möter upp loverboy och vi drar till Lo Scudetto. Nice dinner, god mat, ganska äckligt vin och sen går vi hem. Vi har roligt, som vanligt, och jag vet att han älskar mig men mina egna tvivel börjar gro och jag inser att jag inte litar på honom och vet inte om jag ska slänga bort all den här tiden på någon som kanske inte menar så mycket allvar som jag. Tanken slog mig också att man faktiskt får vara annorlunda, och inte fungera likadant, men jag vet inte. Är det verkligen så?

Ska grubbla lite till, och ev jobba lite (!?), återkommer med mera funderingar sen.

Returning from hell??

Eftersom jag varit så ledsen drar han med mig på lunch, och en liten shoppingtur därefter på stan och en kyss i hissen. So far so good, men jag var fortfarande inte på särskilt gott humör, men ändå. Ändå. Sen bjöd han ut mig på middag ikväll, och jag smälter ju så klart, i love it. Men är ändå så cynisk att jag tänker att han bara gör det för att jag har klagat. Ska bli kul att se om det håller i sig. Jag otacksamma bitch.

Helvetet Part II

En liten stund senare ringde han i alla fall och jag får komplett tunghäfta. Det var helt omöjligt att säga någonting. Och jag blir så arg på mig själv nu när jag har hade chansen att tala om detta viktiga som jag mådde så himla dåligt av. Jag lyckas väl i alla fall få ur mig att jag vill träffa honom mer, och han börjar snacka om att vi ju ska på fest tillsammans på lördag. Då kändes det ju verkligen som om han hade lyssnat på vad jag sagt. Så jag försökte lite till och fick väl så småningom fram en del, men sa också, att jag inte orkade prata om det, att vi fick ta det en annan dag. Under samtalet sa han ändå, älskling, och jag älskar dig, men jag var mest tyst. Sen frågade den jäveln om jag hade fått mens. Jeeesus, jag var väldigt nära att trycka bort honom för evigt då. Till slut säger han i alla fall att han inte har givit mig tillräckligt med uppmärksamhet. Jaha du. Sen lägger jag på, gråter en skvätt till och intalar mig själv att jag måste bli en Icequeen.

Helvetet bröt loss och jag gömde mig under en sten

Gårdagen var från helvetet. Darlingen ville inte hänga med mig pga magont och så jag gick hem och tog hand om min förkylning istället och ringer honom vid åtta för att kolla hur det är med honom. Och han mår så bra så, det onda hade gått över och han hade då gått hem och sovit en stund istället. Det gjorde mig så himla besviken, att han inte då tyckte att vore en god idé att umgås med mig. Efter vi lagt på bryter jag ihop, ännu en gång, och inser att jag tycker att det är fruktansvärt tröttsamt att gå igenom detta varje vecka. Orkar inte det hela tiden. Så sent omsider skickar jag följande sms:

"Hjärtat, jag känner mig lite ensam och ledsen idag, hade hoppats att vi kunde träffas, det känns som om vi inte hunnit ses. (ja, jag är tjejig)."

Och till svar får jag:

"Nej, du är inte tjejig, men en människa med mkt känslor och mkt kärlek. Kanske lite brudig... Puss älskling"

Vad faaaan tänker jag och känner att vi inte kommunicerar överhuvudtaget. Jag ville inte ha en analys av hur jag är utan en förklaring till varöfr vi inte ses, kanske lite kärlek och vad vet jag. Trodde att han skulle ringa i alla fall.
måste jobba lite, men fortsättning följer

Börjar bli trött på det här

Ja, faktiskt börjar jag känna mig trött på att alltid vara en svans efter Monsieur, fast det känns bra och kärleksfullt och härligt på alla sätt. Trött på att föreslå att vi ska ses, och jävligt trött på att få nej 80 procent av gångerna.

Föreslog nyss en utställning han länge velat se, men han har "ont i magen" igen, något som det känns som han använder sig av lite för ofta när jag förslår något. Jag föreslog att han ska gå till doktorn eftersom han har ont så ofta!

Ska nu gå hem och försöka hindra min uppblossande förkylningen, och itne höra av mig, och definitivt inte tänka på det eller på att han inte heller hör av sig. Förstår så klart att jag måste tala om för honom att jag är missnöjd om jag vill ändra på något men det känns som om jag vandrar på nattgammal is när det gäller det här. Jag ska låta bli ett tag. Han måste väl ha lust att träffa mig också, hoppas jag verkligen.

Jag är trött på att fundera kring detta och att ständigt bli besviken. Antingen talar jag med honom eller så skiter jag i honom. Ska göra det senare, åtminstone ikväll.

Två timmars mgänge pluss en natt i samma säng efter att inte ha setts på fem dagar är inte OK för mig. Då är min inte min pojkvän. Utan något annat som jag inte kan definiera just nu.

Efter angst är det frid igen

Var ledig förra veckan och slog nog världsrekord i angstande. Helt makalöst. Orkar inte ta varenda detalj men var ganska säker på att nu lämnar han mig och jag försökte processa det. Och sen ses vi slutligen, på torsdagen, och han är så ljuvlig och älskar mina vänner, och de älskar honom, och sen älskar han mig och säger att stress gör honom konstig. Sen skiljs vi åt igen och sågs inte förrän igår kväll, jag var lugn då, helgen var ensam och trött men lugn. Vet att han älskar mig, men måste komma ihåg att han har andra prioriteringar, mycket vänner, dålig på att hantera stress. Men igår frågade jag om han ville komma över sent och han ville det verkligen, och han kom hem och jag blev så lycklig. Väldigt. Nu är jag istället orolig för att han ska tycka att de två sena timmarna igår ska räcka för ett tag, och börjar fundera på om jag inte taktiskt borde ha låtit bli att träffa honom igår för att få fler timmar idag? Don't know. Men ska försöka få till en date ikväll. Vet att vi troligtvis kommer att vara tillsammans hela helgen men jag vill ha mer... Jag vill ha honom hela tiden, varje dag.

Jag är besatt.

funderingar

Under natten vaknar jag och kan inte somna om. Jag ligger och funderar på helgen i skärgården och kommer fram till att jag inte har någon lust. Alls. Vill inte vara där med honom när jag tror att han inte vill själv. Så när jag slutligen vaknar på morgonen är jag ganska grumpy medan han är på ett strålande humör. Han pratar och pussas och håller på och jag är tyst och avig. Och så säger han glatt:
- och vi ska åka bort i helgen.
- Ska vi? svarar jag surt.
- Vi sa ju det, vill du inte?
- Vill du det, säger jag.
- Gud vad du är brudig nu. Det är klart jag vill, ska vi inte åka?
- Jo, säger jag och känner att det kanske kan bli kul ändå.

Och nu har jag tänkt på det hela förmiddagen och det känns helt OK nu. Till och med roligt.

Frisk och sund

Har varit på hälskontroll idag och fick veta att alla min värden är toppenbra, vilket är en aning märkligt eftersom jag aldrig levt så dåligt som jag gör nu. Jag röker för mycket, dricker för ofta och mycket, rör på mig så lite jag bara måste och äter helst bara mat med mycket fett och salt i. Men jag antar att det inte kommer att hålla i sig för evigt. Firade mina fina resultat med en Maxburgare på lunchen. Hurra. Dessutom hade jag vuxit en cm sen sist - hur detta nu är möjligt, och mäter nu hela 167 cm. Jag fick inte mäta mig med stövlarna på tyvärr, försökte men blev utskrattad.

Är lite bakis idag efter att jag gick med M till Riche för några glas vin igår. Några blev fyra. C kom ditt och efter ett tag även min loverboy men vi gick hem redan kl 9, jag en smula dragen. Och darlingen hade ju inte druckit något själv, och ville heller inget ha, men jag häller glatt i mig två åttor vodka lime hemma. Och vi pratar lite. Han är ljuvlig och bjöd in mig på Nyårsfirande med hans vänner. Underbart. Vill ju så gärna vara med honom då. Men sen började vi prata om vår resa till Gotland. Och det visar sig såklart att han inte vill, han känner att han inte kan ta semester nu. Det gjorde mig skitsur så klart, framförallt för att han inte har berättat det innan utan bara förhalat, men han ber om ursäkt och är uppriktigt ledsen, och det smälter jag av och hoppas bara att han inte gör om det. Vi bestämmer att vi ska åka till landet i helgen istället. Jag däckar klockan elva.

Note to self: umgås inte med honom under några omständigheter på onsdagar de närmaste tre månaderna. You know why.